Titel: Syskonen Baudelaires olycksaliga liv del 1: En olustig början
Författare: Lemony Snicket
Antal sidor: 171
Format: Pocket
Bokförlag: Richters (numer Damm/B. Wahlströms)
Köp den här: Är slutsåld på de flesta ställen, men går att hitta begagnad på Bokbörsen
Var jag fått den ifrån: Köpt på Bokbörsen

Syskonen Baudelaire är tre. Den äldste heter Violet. Hon är mästare på att uppfinna saker, och när hon knyter upp sitt hår vet man att hennes hjärna går på högvarv. Mellanbarnet heter Klaus och älskar att läsa. Han glömmer heller nästan ingenting utav det han läst. Den tredje och yngsta är lilla Sunny, som bara är en liten baby. Hennes favoritsysselsättning är att bita i saker, och om man inte vaktar sina fingrar kan man få henne hängande där.

En dag när syskonen Baudelaire är på stranden ser de siluetten av en konstig man komma emot dem. Först blir de rädda, men sen inser de att det bara är herr Poe, en vän till deras föräldrar. Han kommer med den mycket sorgliga nyheten att huset de bor i har brunnit ner, och allt som de älskar brann med det. Den största förlusten är ändå deras föräldrar. Deras älskade föräldrar brann inne i huset.

Boken börjar alltså med att syskonen blir föräldralösa, och bättre blir det inte. De får flytta till den ruskige greve Olaf, som egentligen bara är ute efter den store Baudelaire-förmögenheten.

Det jag gillar allra mest med den här boken är den smygande barn-gotiken. Allt är hemskt, och när dåliga saker händer är det inget konstigt, utan bara ännu en grej i raden av andra grejer.

Jag har faktiskt inte läst dessa böcker tidigare, trots att jag så maniskt var tvungen att samla alla nu. Dock har jag sett filmen, som är ett rent mästerverk.
I böckerna (har hunnit läsa Reptilrummet också, recension kommer senare) älskar jag berättarstilen. Att det faktiskt finns en berättare genom boken, och att berättaren vet mer än de stackars barnen. Berättaren (Lemony Snicket) varnar oss i förväg när något hemskt händer, förklarar krångliga ord och upprepar ideligen att det inte är någon bok för känsliga läsare.

Trots hemskheterna är det en ganska mysig bok, men jag kan inte påstå att jag känner mig berörd av den. Jag har på senaste tiden funderat över mina olika betygsgrader, och kommit fram till att det nog är skillnaden mellan 3 och 4 i betyg. 3 är "bara en bra bok", medan 4 är "en bra bok som jag blir berörd av". Därmed är det en 3:a som gäller för den här boken.