Nu blir en till sån här... icke-recension som ändå är taggad recension. Och som nästan ser ut som en recension. Men inte är det.

För ett och ett halvt år sedan fick jag en Harry Potter-box i julklapp av min fantastiskt fina sambo. Den har stått orörd sen dess. Fram tills nu. Och första meningen i boken gav mig gåshud, för det är så otroligt himla välbekant och fint att få läsa om första Harry Potter-boken. Jag räknade på det, och jag tror att jag kom upp i ungefär 14 gånger? Tror det är så många gånger jag läst om den.

Men när jag valde box tog jag bara den som var finast, utan att bry mig om ifall det stod Scholastic eller Bloomsbury på den. Jag blev lite besviken när jag kom det, men alltså vet ni. Det här är ju som att svära i kyrkan eller värre - men nu har jag läst hela Harry Potter and the SORCERER's stone och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om att ett litet "shan't" blivit ett "won't" eller att "trolley" blivit "cart". Faktiskt. Det handlar om 222 ord som blivit utbytta, så det är knappast så att den brittiska känslan blir förstörd, eller att all ordlek bli upp-fuckad. Helheten är ändå densamma. (För övrigt hittade jag en väldigt intressant sida för det här där alla ord som är utbytta finns listade. Dessutom finns en massa ändringar som gjorts i de olika tryckningarna av böckerna! Sjukt intressant. Tycker jag. Eftersom jag är tönt. Hitta här!)

Det som slog mig mest i denna omläsning (jag brukar ta fasta på lite olika saker i olika omläsningsperioder) var det så extremt Roald Dahlska som jag liksom aldrig reflekterat över. Otroligt karnevaliskt (de som står lägst i rang övertrumfar de som står högst och därmed vänder på skalan. Ofc återgår allt till normal ordning på slutet, men en stund i mitten får de som i vanliga fall håller lägre till vara de som är på topp!) över huvud taget. Och alltså är det bara jag - eller är tilltalet personligare på engelska? Det känns som att berättaren är mer närvarande och tilltalar läsaren på ett annat sätt än på svenska... Nu var det ju länge sedan jag läste på svenska (alla mina senaste omläsningar har varit på engelska), men jag tycker det är intressant.

Dessutom vågade jag mig faktiskt på att plocka fram en penna och hundöra några sidor. Det är ju faktiskt roligare om en kan gå tillbaka till citat som ger en lite extra rysningar liksom, och jag börjar komma över stigmat att göra det. Så här är två av mina favoriter som inte blivit delade all over hela tumblr förut: