Att läsa skräck - det är svårt det där tycker jag. Trots att skräck är en utav mina favoritgenrer blir det lätt att jag skjuter upp skräckboksläsandet. "Näe, den går ju inte att läsa när man ligger i sängen på kvällen och ska sova". Jag råkar nämligen vara riktigt mörkrädd. Ändå är det någonting med det där att bli skrämd. Något med att känna pulsen slå och när alla muskler spänner sig. Av samma anledning åker jag läskiga berg och dal-banor: För att jag hela tiden är övertygad om att jag ska dö.
Jag väljer att förklara min kärlek till skräck med att när man blir stressad eller rädd utsöndras dopamin i kroppen. Om man är stressad under en kortare period gör det att man blir vaken, motiverad och mer fokuserad - eftersom kroppen ställer in sig på flykt. Så indirekt skulle det betyda att jag mår bättre av att läsa skräck, precis som andra väljer mer extrema saker som att klättra i berg eller hoppa bungyjump.

Självklart är jag ingen psykolog - det här är bara sådant jag funderat på sen jag börjat läsa psykologi i skolan.

Vågar ni läsa skräck?