Jag har plockat fram tunna sjalar istället för tunga halsdukar, bytt ut manchesterbyxor mot strumpbyxor och kjol och spelar "It never rains in southern California" om och om igen. Jag dricker islatte istället för chailatte och lämnar kängorna hemma till förmån för Converse. Ja, jag har dessutom plockat fram mina sju par solglasögon.

Det är något speciellt med våren. Visst är det något speciellt med hösten och sommaren också (vintern gillar jag inte!), men inte på samma sätt som våren. De senaste åren har vårarna betytt lässvackor för mig. Sen jag började blogga 2009 kan jag se att jag gjort en tydlig dipp i läsningen från ungefär mars ända fram till augusti. Det känns lite konstigt, för i år har jag större läslust än någonsin. Det gnager i mig de timmar jag måste göra annat än att läsa.

Jag har en liten fundering: Är böcker årstidsbundna? Att skräck är som läskigast och kanske förlorar lite av sin charm när solen skiner är jag helt med på. Jag tar ut några böcker ur bokhyllan med olästa böcker och prövar i tanken om de är årstidsbundna. Världskrig Z av Max Brooks är definitivt en höst/vinterbok som jag inte vill läsa nu. Ulysses känns definitivt som en vårbok (kanske för att den är så himla vårhimmelsblå och fin). Haruki Murakami - även han definitivt vårig. Spelar det någon roll när under året boken utspelar sig för att den ska kännas som en årstid? Jag menar - bara Haruki Murakamis namn får mig att tänka på våren, utan att jag egentligen vet varför. Knappast alla hans böcker utspelar sig på våren.

Alla böcker jag i höstas var oerhört sugen på att läsa känns nästan motbjudande i vårljuset. Men det känns inte heller som att jag vill göra mig av med dem utan att ha läst dem. Så jag vill läsa dem, men inte när det är så himla vårigt ute.