Mia går i åttan. Hon bor på en liten ort där ingenting händer. Eller jo, hennes bästa kompis Mirjam har trasslat in sig med en fyrtioårig gubbe som hon har SEX med. Mia drömmer om Los Angeles, om att vara konstnär och få bestämma själv. När drömkillen Vlad dyker upp blir hon förvirrad. Hon är ju inte KÄR, nejnej, inte alls. Även om hon inte är KÄR så blir allting väldigt komplicerat och det hade varit så mycket bättre om det hade funnits regler.

Jag är lite tveksamt inställd till den här boken. Jag både gillar den och ogillar den. Först och främst tycker jag att den speglar en del utav problemen med att vara 14 väldigt bra. Åtminstone hur jag kände när jag var 14. Jag såg mig själv, precis som Mia i boken, som vuxen. Jag ville ta mina egna beslut och ingen skulle få lägga sig i mitt liv. Det är liksom en del av att vara 14 år.

Något annat jag gillade med boken var att Mia stundvis var väldigt rolig och fyndig. Jag kände igen ganska mycket av mitt 14-åriga jag i Mia, vilket alltid är kul. Jag blir dock väldigt frustrerad när tjejerna är idioter och inte fattar det. Man behöver inte ha sex när man är 14 år gammal (och inte vuxen). Att man tycker att man är vuxen i den åldern är ofta ett tecken på att man inte är det.. Och man behöver inte dricka alkohol. Till skillnad från det vardagliga och frustrationen i att vara alldeles för ung, så känner inte jag igen mig i den här pressen.

Stundvis tyckte jag att den var lite långtråkig. Det hände liksom inte så himla mycket, och 316 sidor känns onödigt långt. Dessutom var de nog ändå lite föööör mycket fjortis för min smak.