Recension: Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken - Jonas Gardell
12:00
Jag tror knappast någon har missat Jonas Gardells trilogi om den stora AIDS-vågen under 80-talet. Det känns som att jag är ungefär sist i raden av läsare. Tv-serien såg jag dock, och gillade.
Om ni har sett serien vet ni förstås vad böckerna handlar om. Benjamin och Rasmus blommar ut som homosexuella under 80-talet - bara några årtionden efter att homosexualitet slutade klassas som en sjukdom. Dock är det fortfarande något man måste smyga med. Som om inte skammen vore nog började det spridas en då okänd sjukdom bland homosexuella män - AIDS.
Jag har tidigare läst och älskat några av Gardells böcker. Till att börja med kan jag väl säga att jag gillade den här också (jag har alltså bara hunnit läsa del ett än så länge. Del två står i bokhyllan och väntar). Dock gillade jag den inte lika mycket som tidigare böcker jag läst av Gardell. Dels är det väldigt personligt - jag behöver inte den här boken lika mycket som jag behövde Ett ufo gör entré, till exempel.
Sen är det ju alltid farligt att läsa böckerna kring vilka det byggts upp en hype. Oavsett om jag vill det eller inte bygger jag upp förväntningar inför böcker som andra älskar. Det här fallet är inget undantag. TV-serien var åh så bra, vilket självklart också bidragit till övermänskliga förväntningar. Jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske hade gillat den mer om jag inte sett TV-serien, eller att jag hade struntat i de grammatiska bristerna (ja, tyvärr, en hel del) om jag inte redan kunde berättelsen.
De grammatiska bristerna alltså. Jag tror ju att det är slarvfel. Jag menar: även om man är världsbäst på svenska händer det att man gör fel ibland, byter tempus mitt i meningen eller kastar om orden för att man är ouppmärksam. Så jag tänker att det är dåligt korrläst - att den publiceras med tempusbyte mitt i mening, bokstäver på fel platser och ibland konstiga meningar. Jag tycker även att vissa upprepningar - som tydligt är menade att vara stildrag - blir just tröttsamma upprepningar istället för snyggt.
Om man bortser från det tycker jag alltså att det är en väldigt bra bok, även om jag önskar att jag läst den tidigare (alltså för att inte tröttna redan innan jag börjat läsa, vilket jag hade hunnit, lite). Jag älskar hur hela boken knyts ihop i slutet!
Om ni har sett serien vet ni förstås vad böckerna handlar om. Benjamin och Rasmus blommar ut som homosexuella under 80-talet - bara några årtionden efter att homosexualitet slutade klassas som en sjukdom. Dock är det fortfarande något man måste smyga med. Som om inte skammen vore nog började det spridas en då okänd sjukdom bland homosexuella män - AIDS.
Jag har tidigare läst och älskat några av Gardells böcker. Till att börja med kan jag väl säga att jag gillade den här också (jag har alltså bara hunnit läsa del ett än så länge. Del två står i bokhyllan och väntar). Dock gillade jag den inte lika mycket som tidigare böcker jag läst av Gardell. Dels är det väldigt personligt - jag behöver inte den här boken lika mycket som jag behövde Ett ufo gör entré, till exempel.
Sen är det ju alltid farligt att läsa böckerna kring vilka det byggts upp en hype. Oavsett om jag vill det eller inte bygger jag upp förväntningar inför böcker som andra älskar. Det här fallet är inget undantag. TV-serien var åh så bra, vilket självklart också bidragit till övermänskliga förväntningar. Jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske hade gillat den mer om jag inte sett TV-serien, eller att jag hade struntat i de grammatiska bristerna (ja, tyvärr, en hel del) om jag inte redan kunde berättelsen.
De grammatiska bristerna alltså. Jag tror ju att det är slarvfel. Jag menar: även om man är världsbäst på svenska händer det att man gör fel ibland, byter tempus mitt i meningen eller kastar om orden för att man är ouppmärksam. Så jag tänker att det är dåligt korrläst - att den publiceras med tempusbyte mitt i mening, bokstäver på fel platser och ibland konstiga meningar. Jag tycker även att vissa upprepningar - som tydligt är menade att vara stildrag - blir just tröttsamma upprepningar istället för snyggt.
Om man bortser från det tycker jag alltså att det är en väldigt bra bok, även om jag önskar att jag läst den tidigare (alltså för att inte tröttna redan innan jag börjat läsa, vilket jag hade hunnit, lite). Jag älskar hur hela boken knyts ihop i slutet!
Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken | Jonas Gardell | 291 s. | Norstedts | 2012
2 kommentarer
Jag har bara läst böckerna och då alltså inte sett serien så jag var ju inte så "trött" på det innan jag läste dem och jag tycker att de är helt fantastiska! Kan vara bland det bästa jag har läst.
SvaraRaderamycket bra blogg
SvaraRadera