När Sara var liten tvingades hon lämna sitt hem, sin häst och alla sina vänner i Argentina. Hennes hjärta krossades och hon vägrade prata på flera månader när de hade kommit tillbaka till Sverige.

Boken börjar med att den 19-åriga Sara råkar ut för en ridolycka. Istället för att använda försäkringspengarna till att köpa en ny häst - som hennes pappa vill - köper hon en biljett tillbaka till Argentina. Trots att hennes pappa varnar henne och säger att inget är som förr så måste hon åka tillbaka. Hon måste ta reda på varför de inte kunde stanna.

Men hon skulle ha lyssnat på sin pappa. För när hon kommer dit är ingenting som hon tänkt sig.

Även om det kanske låter lite så är den här boken faktiskt inte främst en hästbok. När jag var liten älskade jag hästar (men fick aldrig börja rida själv), och läste massor av hästböcker. Den här liknar faktiskt inte någon utav dem. Jag var inte jätteexalterad över att läsa den här, eftersom mitt hästintresse har svalnat en hel del under åren. Jag tycker fortfarande att hästar är fantastiska djur, men jag läser inte alla hästböcker jag kommer över längre.

Det här är alltså inte huvudsakligen en bok om hästar, utan om att inte känna sig hemma någonstans och att försöka hitta något som är hemma. I Saras fall tror hon att hon letar efter en plats, men snarare efter en känsla, eller en viss familjekonstellation som är hemma.

Jag tyckte om den här boken, men kan inte riktigt peka på vad det var jag gillade. Kanske sökandet. Kanske något annat. Jag tycker i alla fall att den är läsvärd och skulle definitivt rekommendera den till andra i min egen ålder eller något yngre.