Jag har jättelänge dragit mig för att läsa den här boken, eftersom jag är lat och ogärna läser böcker på engelska. Därför blev jag överlycklig när jag såg att den skulle släppas på svenska. Jag kan avslöja redan nu att den var väl värd väntan!

Clary är ute med sin bästa kompis Simon, när hon stöter på tre mystiska personer. De inte bara beter sig konstigt, utan Clary verkar dessutom vara den enda som kan se dem.
Dagen efter dyker en av de tre upp på ett kafé i närheten av där Clary bor. När hon sen kommer hem är hennes mamma försvunnen, och en mystisk varelse befinner sig i deras lägenhet.
Snart nystas det upp hemligheter som Clarys mamma gjort allt för att dölja för Clary. Själv bestämmer sig Clary för att hon måste rädda sin mamma, hur mycket hon än måste riskera.

Till att börja med älskar jag karaktärerna i den här boken. Jag tycker verkligen att det är en lyckad bredd, och alla har fantastiska små egenheter. Inte helt oväntat bli jag genast kär i Jace, blir frustrerad över Alecs oförmåga att visa upp sin underliggande mjuka sida och vill att Isabelle ska vara min storasyster. Samtidigt som kärlekshistorien är otroligt klyschig - bästa kompisen som varit kär i huvudpersonen i tusen år, fast huvudpersonen är kär i den spännande killen som hon inte kan få (ja, nu har jag spoilat hela kärlekshistorien, men hallå, hur förutsägbar är den inte?) - så är karaktärerna unika.

Jag gillar också berättelsen. Trots att jag har svårt för när monster/sagoväsen blandas hej vilt så får Clare det faktiskt att fungera. Det blir liksom ändå trovärdigt.

Det enda som jag ogillade med den här boken var en del teknikaliteter. Jace pratar vid ett tillfälle om "igår" när Clary har sovit i tre dygn efter händelsen. På flera ställen är det helt omotiverade styckbyten, med blankrad mellan. Ett indrag hade lätt varit på sin plats, men blankrad... nja. En måste liksom stanna upp i berättelsen och tappar flyt, trots att det inte fyller någon funktion. Oerhört irriterande, men inte så pass irriterande att jag gillar boken mindre.