Jellicoe Road kom ut på svenska för ungefär ett år sedan. Fortfarande tycker jag att det är en av de absolut bästa böcker jag läst. Varför den inte var med på årets 10 bästa förra året, eller ens bland bubblarna, är egentligen ett mysterium. Nu i maj utvidgade X publishing sin Melina Marchetta-utgivning med Francesca.

Francescas mamma får ett sammanbrott ungefär samtidigt som Francesca börjar på en skola som precis öppnat upp för tjejer. Hon måste lämna den trygga klick hon brukade tillhöra, och istället börja på St Sebastian tillsammans med endast en handfull andra tjejer.

Till att börja med kan det tyckas fantastiskt att kunna välja och vraka bland alla killar på skolan. När det sen visar sig att killarna allihopa är konservativa mansgrisar som är livrädda för tjejer känns det inte riktigt lika roligt längre.

Det jag tycker att Melina Marchetta gör allra bäst i den här boken är att den inte känns ytlig. Jag tycker att det finns så himla många böcker för ungefär den här åldersgruppen som kan bli så otroligt ytliga och inte trovärdiga trots att de behandlar tunga ämnen. Jag blir nästan sjukligt berörd av den här boken. Francescas sorg är min sorg, och jag känner till och med hur hjärtat blir tungt.

Samtidigt som det är en så sorgsen bok är den också fruktansvärt rolig. Jag balanserar hela tiden på den där tunna linjen mellan gråt och skratt, och vet inte var jag ska göra av mina känslor när de växlar i en bladvändning. Djupet och alla nyanser i den här boken skulle ta en evighet att förklara och får knappast plats i ett blogginlägg.

Och karaktärerna i den här boken är helt fantastiska. Francesca är en osäker 16-årig som slits mellan sina kompisars försök att tysta ner alla drag av att vilja ta plats och hennes mammas tro att Francesca är precis som mamman själv. Francesca komprimeras till att bara vara någon annan som bara följer andras direktiv - vilka för det mesta är motsatser. Resterande karaktärer är också fantastiskt komplexa. Ingen är enbart det som en får se vid första anblicken.

De sista 20 sidorna läste jag slängd på sängen, med skorna fortfarande på och så kissnödig att jag inte kunde ligga stilla. Jag kunde helt enkelt inte lägga ifrån mig den för att göra så triviala saker som att gå på toa eller ta av skorna. Alltså, jag gillar den här boken så mycket att jag önskar att kunde skicka böcker till alla ni som läser min blogg. Så bra är den. Så bra, så bra, så bra.