Alltså jag var sjukt skeptiskt till den här boken innan jag började läsa, och det var ärligt talat tack vare att det är så otroligt perfekt snyggt på något vis. Att den har snitt färgade i samma färg som boken ger intrycket av att den liksom är en liten låda. Den är helt enkelt bara perfektion på alla vis, och ger mig en alldeles varm känsla i magen. Ja, jag går igång på snyggt formgivna böcker. Ok.

Ok, men insidan dårå. Den är inte pjåkig den heller. Något vaknar i de gästrikländska skogarna. Oklart vad, men jag antar att vi får reda på mer i kommande böcker. I boken följer vi ett gång olika personer:
Viktor, småkriminell snubbe i 20-årsåldern som snor en sten ur en kyrka och får magiska krafter.
Beata, ganska vanlig tjej som ser sin bästa kompis bli slukad av jorden.
Krister, som har övernaturligt god hand med djur.
Mattias, Arbetarbladet-journalist som vill gå till botten med ett mord.
Bland andra.

Till att börja med tycker jag tyvärr att karaktärerna är ganska trista allihop. Visst är det nice att Bäck inte drar sig för att ha en ganska osympatisk karaktär som en av fokalisatorerna, men det gör ju också att jag pretty much skiter i hur det går för honom... De andra karaktärerna är mest... tråkiga. Med såhär många karaktärer att följa finns det inte direkt utrymme och att utveckla porträtten att ge dem djup, vilket gör att karaktärerna blir ganska ensidiga.

Jag tycker också att boken håller lite för lågt tempo och ger lite för lite information för att jag riktigt ska hålla intresset uppe hela tiden. Det är en så fin gräns att balansera på mellan att ge precis så mycket information att läsaren drivs att läsa mer och att ge för lite information så att läsaren tappar tålamodet. Jag läste den här parallellt med några andra böcker, och jag tror att det var bra. Jag hade nog inte orkat hålla intresset uppe genom hela om jag hade läst den i ett svep.

Nivåerna i berättelsen är inte heller speciellt tydliga. Jag minns att när jag började närma mig slutet tänkte jag att "jaha, ska det här likna någon sorts klimax?". Jag vet att det bara är första boken av tre, men jag hade nog velat se en lite större upptrappning. Hoppas innerligt på detta till resterande böcker – som jag ändå vill läsa, för jag inser helt klart att den här serien har potential att bli himla bra.

I början gillade jag ändå boken jättemycket. Den startar mitt i action, och sätter stämningen på en gång. De första 200 sidorna ungefär läste jag på mindre än två dagar, och det måste ju ändå ses som ett bra betyg. Bäck väjer inte för äckel, oavsett om det handlar om sex eller blod, vilket ju ändå är ganska ovanligt i en ungdomsbok. I scenen när alla har sex i Hofors tänkte jag jättemycket på den första novellen i Anders Fagers Samlade svenska kulter, och jag var ju inte direkt förvånad över att Fager också nämndes i tacket i slutet av boken.

Och alltså, det är ju inte som att jag tyckte att boken var helt ovärd. Men jag tycker att den
1. Borde ha givit snäppet mer information och vad sjutton som händer.
2. Haft lite tydligare nivåer.
3. Inte varit riktigt så lång som den är. För det tror jag skulle ha gjort att jag orkat hålla intresset uppe hela vägen till slut.

     Vattnet drar
     Madeleine Bäck
     421 s.
     Natur och Kultur
     2016
     Goodreads