Hallå kommer ni ihåg den här? Det är tydligen TIO ÅR sedan den kom ut???? Eller inte just den här, den kom ut idag pga tioårsjubileum, men ni fattar. Originalet. Här i 4K och med uppdaterat slut! Alltså kommer ihåg att vi lyssnade på den här jämt när vi gick i nian! Fyfan vad gammal jag är alltså...
Heh, jag har ett mycket olyckligt meddelande idag: Jag har sträckt en muskel i armen och har fått som rekommendation att INTE SKRIVA PÅ DATORN. Så bye uppsatsskrivande (som jag ändå inte gör) och bye bloggande. Om det kan göra min arm bättre så att jag kan klara mig igenom en hel arbetsdag utan att droga mig på en liten cocktail av paracetamol + ibuprofen + diklofenak blir jag mycket glad, och därför tänker jag i alla fall pröva avhållsamhet. Gå i skrivcelibat. Eftersom jag ändå är en väldigt snäll person kommer här några texter ni kan läsa medan jag inte bloggar!
1. "Därför mår du bättre av att sluta spela Monopol"
Tyckte det här var en skitintressant text, och jag insåg varför jag alltid hatat Monopol. Det är något med Monopol som gör att det kryper under huden på mig. Och you know what: Monopol är inte designat för en angenäm spelupplevelse. Kolla texten för förklaring och historia!
2. "När alla andra är så himla bra och du känner dig värdelös och överflödig"
Det här kom verkligen som på beställning, med tanke på mitt inlägg förra veckan. Louise på lugnochfin skriver lika bra och träffsäkert som vanligt.
3. Isabelle McAllister + Plantagen
Ok, detta är inte så mycket att läsa, utan mer att titta på. Har pinnat prick varje bild i det här inlägget till min hem-mapp på Pinterest. Så. Jävla snyggt. Lite såhär ser det ut:
4. "10 mat-lifehacks du måste kunna"
Den här typiskt bra personen har skrivit ett typiskt bra inlägg.
För övrigt: Har ni sett det här? Och det här? Jag som en gång respekterade Rowling för att hon inte mjölkade Harry Potter-världen på dess sista magi får nu äta upp allt jag tänkt om henne. Snälla Rowling, sluta innan det är försent.
Puss och hej och hoppas mina muskler samarbetar med mig snart. Kan vara nice att kunna skjuta en kundvagn framför sig och öppna tunga dörrar och sånt snart :))))
En sak som jag har jävligt svårt för: författare som inte förstår när det är dags att sluta. En författare jag alltid respekterat för att hen haft vett att sluta i tid: J.K. Rowling.
*paus för sorgsna suckar*
Sen kom meddelandet om Fantastic Beasts. Sure babe, tänkte jag. Det kan jag absolut gå med på. Samma universum, inget att göra med Harry alls. Topp, det blir säkert skitbra. Sen kom The Cursed Child. Okej, jo, jag ställde mig skeptisk. Det gjorde jag. Men det hindrade mig inte från att förhandsboka, köpa måndagen efter den släpptes och sen läsa klart den i ett andetag. Och när det hela var slut var den enda klump jag hade i bröstet besvikelse (jag såg i grupper på Facebook att folk GRÄT när de läste slut den?!).
Inte på boken. Nej alltså, boken var allt jag förväntade mig att den skulle vara. Den var sämre än att inte veta. Inte hälften så angenäm som att spekulera och undra. Nej, jag är besviken på Rowling. För att hon helt plötsligt inte haft vett att sluta i tid, för att hon har blivit en av dem som pumpar mer substans ur saker som redan är färdiga. Som släpper förbi undermåliga verk i en serie som redan är komplett.
Så var The Cursed Child så dålig? Nä, det tycker jag inte. Men det här kan aldrig bli Harry Potter för mig. Jag vägrar erkänna The Cursed Child till min kanon – lika lite som jag anser fanfiction vara en riktig del av berättelsen. Och det är väl så jag ser det här. Som en spekulation i vad som kunde ha hänt 19 år senare. Inte någon sanning.
Och sorry J.K, men något gick sönder i vår relation efter det här.
Ok. Ja, jag ska blogga bättre en annan dag. Jag ska samla mina tankar och skriva något vettigt. Jag ska jag ska jag ska. Men det här är min första spontana tanke efter att ha läst klart Harry Potter and the Cursed Child: Var det verkligen fucking värt det?
Alltså kan en få tillåtelse att vara Grinchen för Alla hjärtans dag? GREAT, DÅ KÖR VI. För veckans Top Ten Tuesday är all about love, och jag är ju inte mycket för gulliga saker! Så antingen kan ni slänga igång era bästa låtar om broken hearts (till exempel Nothing But A Heartache med Flirtations) eller era bästa kick ass-låtar om att en ändå inte behöver ha en partner (till exempel Needle In A Haystack med Velvettes) och sen tänka på alla heartaches i dessa böcker! Det här är med andra ord för er som INTE vill Online Girl. Om ni är Online Girl-typen, please stahp readin' right now!!!! I så fall kan ni lyssna på listan med cheesy kärlekslåtar jag håller på att bygga istället! Och ja, det finns anledningar till varför en vill göra en sån lista.
Listan är ish ordnad efter minst → mest heartbreak! Så om ni bara vill ha lite hjärtknip kan ni välja någon av de första, och om ni vill ha nu-går-jag-inte-upp-ur-sängen-på-minst-två-timmar-hjärtekross väljer ni förslagsvis en bok längre ner på listan!
1. Det handlar om dig – Sandra Beijer
2. Nattsagor för sömnlösa – Johanna Wester
Ok, Det handlar om dig cirkulerar kring en olycklig förälskelse och Nattsagor för hemlösa cirkulerar kring... en olycklig förälskelse. Äsch, ni hör ju.
3. Kanske är det allt du behöver veta – E. Lockhart
Alltså ni har säkert hört talas om den berömda twisten i slutet av den här boken. Det är väl så pass välkänt vid det här laget att det inte ens räknas som en spoiler längre? Bra.
4. Marie Lu
Som en av mina absoluta favoritförfattare får Marie Lu en punkt för... allt hon skrivit. Herregud, så mycket hjärtekross i både The Young Elites och Legendtrilogin.
5. Jag, En – David Levithan
Det här är ingen spoiler, för att ingen som läser den här kan någonsin tro att den kommer sluta bra. I så fall har ni läst för många Girl Online-böcker där allt mirakulöst ordnar i sig. I så fall har ni aldrig tidigare läst David Levithan. Och så kan det ju förstås vara, men då kan ni ju gå och ställa er i ett hörn och skämmas istället.
6. Bärnstenskikaren – Philip Pullman
7. Harry Potter och dödsrelikerna – J.K. Rowling
No comments, bc spoilersssss.
8. Just kids – Patti Smith
Ärligt talat får jag fortfarande tårar i ögonen när jag läser inledningen till den här boken. Det är så sorgligt och hemskt att jag... inte ens har ord. Äsch, vi uppehåller oss inget längre vid den här boken, för då blir jag fan ledsen.
9. Expeditionen – Bea Uusma
Ok, vi ska inte bli långvariga här heller, för det här är också så jävla sorgligt. På riktigt är alltid hemskast.
10. Som stjärnor i natten – Jennifer Niven
Det är nästan grymt att ens ha med den här på listan, men alltså när den här tar slut är det inte bara Violet som är totally heartbroken, utan även jag. Fyfan, tror den här innehåller ett av mina värre litterära uppbrott, och den får därmed också avsluta min lista.Shit, jag känner mig helt renad efter att ha skrivit den här listan?! Ibland är det nice att knipet i bröstet är någon annans och inte ens eget. Och jag inser att jag har droppat så mycket break up-hintar i det här inlägget, men jag kan meddela att Victor och jag are still going strong. No need to worry. Okänt också varför jag skrivit halva inlägget på engelska. Men sånt som händer ibland :)))))
Idaaaag ska jag jobba för första gången på en månad – SÅ PEPP! Alltså det är verkligen förjävla fint att kunna känna att jag längtar till jobbet. Det är typ det bästa som hänt den här veckan, för i övrigt har veckan varit motsatsen till förjävla fin. Jobbar söndag också, men imorgon ska jag ligga hemma i sängen hela dagen. Kanske till och med... läsa en bok! Börjar kännas som på tiden. Jaja, om ni har vägarna förbi Gamla Stan idag efter 13 eller på söndag får ni gärna vika in på SF-bokhandeln och säga hej.
MEN! Veckans jerka är av det lite klurigare slaget:
Topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv).
Alltså det här upprepar jag ju då till döds: Day i Legendtrilogin. Tror att han fortfarande är min största litterära crush. Sen blev det väldigt mycket svårare tycker jag. Eller jo, jag vill fan vara kompis med Carrie i Carrie Diaries. Har inte läst böckerna, men serien är helt superbra.
Jag tror också att jag skulle bli bra kompis med Rut i Född fenomenal. Har fått höra av inte mindre än TVÅ personer att vi är lika, och jag kan fatta varför. Vi är intensiva på samma sätt, har samma humor och snöar in på saker på samma sätt. Antingen skulle vi komma väldigt bra överens eller så skulle vi avsky varandra. Den risken finns också.
Och hallå, varför har jag ens väntat såhär länge med att nämna henne – alltså Hermione?! Från Harry Potter alltså om ni inte har samma referensramar som jag har.
Och nu har jag fått ihop fyra stycken i alla fall och hinner inte mer. Har nämligen en buss att passa och en väska att packa och ett frukostbord att duka av innan bussen går. Men trevlig helg på er!
Och nu har jag fått ihop fyra stycken i alla fall och hinner inte mer. Har nämligen en buss att passa och en väska att packa och ett frukostbord att duka av innan bussen går. Men trevlig helg på er!
funderingar
Differences of habit and language are nothing at all if our aims are identical and our hearts are open
07:30
När jag nu håller på att läsa om Harry Potter för gång nummer 5758403553663 i ordningen funderar jag över en hel saker som jag inte funderat så jättemycket över tidigare. Turen har nu alltså kommit till Goblet of Fire, och alltså gudars – det är så sjukt spännande fastän jag vet vad som ska hända?! Men i alla fall, följande är sådana saker som jag funderar på medan jag läser den här gången:
1. Det verkar skitjobbigt att behöva hålla koll på sin trollstav. Alltså, seriously. Jag som inte ens kan hålla koll på min mobiltelefon. Istället för att säga "Var är min telefon?" var femte minut skulle det istället bli "Var är min trollstav?". Skitjobbigt.
2. Varför använder de inte ett sanningselixir i exakt alla rättegångar? Eller åtminstone ger det till Sirius så han kan tala om för dem att han är oskyldig.
3. Alltså, när de ska transferera sig mellan olika platser - hur undviker de att liksom... dyka upp inuti personer och väggar och föremål och sånt? Alltså jag menar, om de ska transferera sig till ett ställe de aldrig varit på, hur kan de då undgå att råka transferera sig in i något som redan finns där? Eller om det står en person på exakt den platsen dit jag hade tänkt ta mig... Transferensen borde ju inte ta hänsyn till om det är saker i vägen, för den borde ju inte känna av det. Så rent LOGISKT sett borde jag dyka upp inuti den personen. Och det låter som att det gör ont.
4. Citatet som fick bli rubrik på den här posten är så sinnessjukt aktuellt.
Och en bikt: Jag grät i slutet av Goblet of Fire för att jag tänkte på vad som händer i slutet av Order of the Phoenix. Ni som läst vet vad jag menar.
4. Citatet som fick bli rubrik på den här posten är så sinnessjukt aktuellt.
Och en bikt: Jag grät i slutet av Goblet of Fire för att jag tänkte på vad som händer i slutet av Order of the Phoenix. Ni som läst vet vad jag menar.
Dags för K och L i A-Ö-boktaggen!
Jag blev taggad av Nelly att göra Time and Place Book Tag. Poängen är att välja fem böcker ur sin bokhylla och sen berätta en liten historia om dessa. Jag tänkte att det är väl egentligen det jag gör i Throwback Thursday? Men den här gången kommer det alltså bli lite kortare om fem olika böcker!
Harry Potter och de vises sten - J.K. Rowling
Kommer så väl ihåg när vi satt i bilen på skolparkeringen och dividerade om hur en uttalar Hermione. Jag var kanske sju(?) och hävdade bestämt att det givetvis skulle vara härrmiåne (det stod ju så i boken????). Min mamma sa att nej det är på engelska, det ska vara hörmion. Även om vi båda hade fel så måste jag ju erkänna att min mamma var närmast.Rut-Emma - Karin Stjernholm Ræder
Jag hade en samlingsvolym med alla böckerna i, vilken jag läste om och om och om igen. Det starkaste minnet är att jag sitter i vår stora cheva, Red Hot Chili Peppers i högtalarna (eftersom vi alltid lyssnade på Chili Peppers när vi åkte på roadtrips) och att vi var på väg till någon sorts gruva i Småland. Där åt vi sedan snusklubbor och vaskade guld.
Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
I slutet av 2011 hände att jag hängde på bok & bio som då anordnades av En bokcirkel för alla (som inte verkar finnas längre?). Efter ett biobesök fikade vi och någon sa "Cirkeln, den måste du som gillar ungdomsböcker läsa!". Min lillasyster hade fått den i födelsedagspresent några veckor tidigare, men ändå dröjde det flera månader innan jag lånade den. Av de böcker som jag har stående i bokhyllan av den här serien har jag bara läst den sista (pga första läste jag min systers, den andra läste jag som manus innan jag köpte en bok).
Undersökningen - Kristina Hultman
Facebook påminde mig för ett par dagar sedan om att jag för prick fyra år sedan mottog mitt första recensionsexemplar - nämligen denna bok. Minns att jag tyckte att det var SÅ COOLT, men att boken var helt värdelös och att jag aldrig läste klart den.
Röda dödens mask och andra spökhistorier - Måd Olsson- Wannefors
Det bästa med att gå på stan med farmor när jag var liten var att vi alltid fick en bok. Utan undantag. Vi fick aldrig köpa några sådana rosa böcker om typ Barbie eller liknande, utan vad hon tyckte var "riktiga" böcker. Böcker som kunde läsas om och om igen. Jag kommer så väl ihåg hur jag står med den här i handen och hon säger "men ska du verkligen ha den där, du kommer läsa den en gång och sen är det slut. Den här kommer du ju läsa om och om igen för att den är så bra" *pekar på Maria Gripe*. Men jag hade bestämt mig, och jag tror att det enda som räddade den här boken var att den var utgiven av En bok för alla, för det tyckte farmor var ett bra förlag. Och jag vill säga till farmor i efterhand: Vet du hur många gånger jag läst den här eller? Snacka om valuta för pengarna.
Sorry, jag hade helt enkelt för mycket att göra förra veckan, så lördagsinlägget fick stryka på foten. Men nu är det i alla fall dags för att kolla in ilska och jul!
Jag vet att jag hade lovat att lösa problemet med spökhus-böckerna när jag började sätta igång med Throwback Thursday efter sommaren igen, men ni får vänta lite mer på det - okej? Först ska vi prata om när den fjärde Harry Potter-boken kom ut när jag var åtta år och gick i trean (ja, ni läste rätt, jag var åtta när jag gick i trean och it will all make sense very soon when I explain why!). Och det här är ett ganska plågsamt minne som dyker upp varje gång jag läser fjärde Harry Potter-boken.
När jag gick i sexårs började det hela med att jag tyckte att det var jävligt tradigt att sitta och skriva samma bokstav fjorton gånger på samma linje i våra ABC-böcker. På den fria leken läste jag högt för mina klasskamrater (jag har alltid varit ett mycket stillsamt barn). Efter att ha varit med på några svensklektioner i ettan under hösten tyckte både mina lärare och mina föräldrar att det helt sonika var bättre att jag började ettan efter jul istället för att gå tillbaka till sexårs.
Så det gjorde jag. I tvåan låg jag före i allt (utom engelska) nästan hela tiden - så pass att de andra i min klass trodde att jag fuskade och hoppade över uppgifter. En kan ju inte vara ett år YNGRE och ligga FÖRE. Går icke! Så jag plågade mig tyst igenom de andras knaggliga högläsning. Och jag vill bara säga det här till alla er som tror att det är enkelt att vara bäst: Det är det inte. Det är hemskt. Jag önskar att jag lärde mig läsa lika sent som alla andra. Ni fattar inte hur mycket jag hade givit för att få vara ett helt normalt barn. Det här är inte ett skämt, det är blodigt allvar. Jag vet att det här är ett lyxproblem, men det var verkligen jättejobbigt.
Nu när vi fått till bakgrunden går vi vidare till Harry Potter: När jag gick i tredje klass kom alltså den fjärde Harry Potter-boken ut (på svenska alltså). Jag läste klart de 752 sidorna på en vecka. Kan i efterhand tycka att det var helt sickt och fattar att mina klasskompisar inte trodde på mig - jag menar det betyder ju att jag snittade på över HUNDRA SIDOR OM DAGEN. En åttaåring. För när jag en vecka senare kom till skolan och hade läst ut boken före alla andra TRODDE DE INTE PÅ MIG. Då hade vi gått i samma klass i 1,5 år, och trots att de vid det laget fattat att min läshastighet var helt vrickad vägrade de tro att jag hade läst ut boken (men måste säga att jag ändå hade blivit mer accepterad i klassen i trean).
Så. Det är varför jag alltid identifierat mig med Hermione, varför hon känns som min själsfrände och varför jag inser att hon inte har det så jävla lätt hela tiden. Hermione är alla vi som var bra i skolans bästa vän. För det är fan skitjobbigt att ligga före alla andra.
barn
You will find that I will only truly have left this school when none here are loyal to me
05:42
Gick tillbaka till att läsa det jag skrev om Sorcerer's Stone nu, och halvvägs igenom även Prisoner of Azkaban måste jag säga att det känns som att Rowling börjar avveckla det direkta tilltalet i CoS, och har droppat det helt i PoA - vilket jag tycker är ganska intressant. Det tar ju en del udden av själva "sagoberättandet". Handlar det om att det passar en elvaåring bättre än en trettonåring, eller var det bara en berättarstil Rowling tröttnade på/utvecklades bort från? Är det ett medvetet val?
Hade också glömt hur jäkla vidrig Gilderoy Lockhart är. Jag skrev ju när jag skrev om SS att jag tar fasta och fokuserar på olika saker i olika omläsningsperioder. När det gäller den här tror jag aldrig att jag lagt så mycket fokus på Lockhart tidigare. Nu kunde jag knappt ens ta mig igenom styckena där han var med utan att hoppa över hans repliker alternativt kräkas inombords. Spännande.
Dessutom bjuder ju den här boken på det helt fantastiska citatet "When in doubt, go to the library" som jag mycket hellre hade haft på min underarm än det citat jag har.
Herregud, tiden går så fort att jag typ vill gråta. Läsningen har varit sådär den här månaden. Är dock väldigt glad över att september är här - eftersom jag ändå oftast mår så hemskt mycket bättre på höstarna är på vårarna och eftersom det betyder att höstutgivningen är här.
94. Cinder (The Lunar Chronicles #1), Marissa Meyer *
93. Harry Potter and the Chamber of Secrets (Harry Potter #2), J.K. Rowling (omläsning)
92. Ibland bara måste man, David Levithan
91. Eldtronen (Kanekrönikan #2), Rick Riordan
90. ODY-C vol 1, Matt Fraction & Christian Ward *
89. The Magician's Nephew (Chronicles of Narnia #6), C.S. Lewis
88. Sandman: Dream Country (Sandman #3), Neil Gaiman
87. Sandman: The Doll's House (Sandman #2), Neil Gaiman
86. Kris, Karin Boye *
Gillade mest: Harry Potter hallå?!
Gillade minst: ODY-C. Helt jäkla obegripligt - om än roligt koncept.
Största överraskning: Hm, Cinder kanske? Var extremt förutsägbar och extremt cheesy, men fungerade förvånansvärt bra!
Största besvikelse: ODY-C... Läs recensionen.
barn
He didn't know what he was going to - but it had to be better than what he was leaving behind
06:01
Nu blir en till sån här... icke-recension som ändå är taggad recension. Och som nästan ser ut som en recension. Men inte är det.
För ett och ett halvt år sedan fick jag en Harry Potter-box i julklapp av min fantastiskt fina sambo. Den har stått orörd sen dess. Fram tills nu. Och första meningen i boken gav mig gåshud, för det är så otroligt himla välbekant och fint att få läsa om första Harry Potter-boken. Jag räknade på det, och jag tror att jag kom upp i ungefär 14 gånger? Tror det är så många gånger jag läst om den.
Men när jag valde box tog jag bara den som var finast, utan att bry mig om ifall det stod Scholastic eller Bloomsbury på den. Jag blev lite besviken när jag kom det, men alltså vet ni. Det här är ju som att svära i kyrkan eller värre - men nu har jag läst hela Harry Potter and the SORCERER's stone och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om att ett litet "shan't" blivit ett "won't" eller att "trolley" blivit "cart". Faktiskt. Det handlar om 222 ord som blivit utbytta, så det är knappast så att den brittiska känslan blir förstörd, eller att all ordlek bli upp-fuckad. Helheten är ändå densamma. (För övrigt hittade jag en väldigt intressant sida för det här där alla ord som är utbytta finns listade. Dessutom finns en massa ändringar som gjorts i de olika tryckningarna av böckerna! Sjukt intressant. Tycker jag. Eftersom jag är tönt. Hitta här!)
Det som slog mig mest i denna omläsning (jag brukar ta fasta på lite olika saker i olika omläsningsperioder) var det så extremt Roald Dahlska som jag liksom aldrig reflekterat över. Otroligt karnevaliskt (de som står lägst i rang övertrumfar de som står högst och därmed vänder på skalan. Ofc återgår allt till normal ordning på slutet, men en stund i mitten får de som i vanliga fall håller lägre till vara de som är på topp!) över huvud taget. Och alltså är det bara jag - eller är tilltalet personligare på engelska? Det känns som att berättaren är mer närvarande och tilltalar läsaren på ett annat sätt än på svenska... Nu var det ju länge sedan jag läste på svenska (alla mina senaste omläsningar har varit på engelska), men jag tycker det är intressant.
Dessutom vågade jag mig faktiskt på att plocka fram en penna och hundöra några sidor. Det är ju faktiskt roligare om en kan gå tillbaka till citat som ger en lite extra rysningar liksom, och jag börjar komma över stigmat att göra det. Så här är två av mina favoriter som inte blivit delade all over hela tumblr förut:
Jag har tänkt på en sak som är jävligt tråkig faktiskt. Det är inte bara det här att ungdomsböcker alltid måste innehålla en kärlekshistoria. Utan också: Så fort en kille och en tjej är kompisar i en ungdomsbok blir det alltid något himla kärleksstrul (eller att det åtminstone ANTYDS en kärlekshistoria). Antingen blir de kära i varandra, eller så blir den ena kär och sårad.
Det tredje alternativet - att alla andra tycker att det skulle vara ett problem - är inte lika vanligt i böcker, men desto vanligare irl enligt min erfarenhet. Herregud, kan en bara få vara kompis med en kille utan att någon kommer med olämpliga antydningar om att vi skulle vilja ligga med varandra?! Jag tror att mer än hälften av mina nära vänner varit män, och jag har aldrig kunnat ha en sådan relation utan att någon antytt att det skulle vara något mer än vänskap (frågor som "Är han snygg?" och "Vill du hångla med honom?" är INTE ovanliga. Blev frågad det av en kompis så sent som i höstas. Alltså, en blir ju dessutom lite ställd av folks fräckhet i och med att både jag och vännen i fråga är upptagna på andra håll). Väldigt spännande, med tanke på att jag inte bara tänder på män ens. I höstas skickade Alex en så himla bra krönika om det här till mig. Finns här.
Jag har precis läst klart I skuggan av Blå Jungfrun där Therese och Daniel förvisso inte blir ihop eller något sånt, men relationen är ju inte helt utan pirr och fjärilar och jag tar helt sonika för givet att de kommer bli ett par senare (eftersom det är första delen i en serie. Och kanske lite eftersom jag är skadad av att det alltid händer i alla andra ungdomsböcker). Vi har Percy och Annabeth (även om det tar ett tag). Katniss och Gale. Olivia och Pascal. Lyra och Will. Vill ni att jag ska fortsätta? Enda gången en tjej och en kille kan vara kompisar är om den ena av dem är gay - och inte ens alltid då fungerar det. Ja, jag tänker på Den andre Will Grayson. Och varför är det egentligen aldrig straighta killar som är kompisar med lesbiska tjejer? För att det inte finns någon poäng med att vara kompis med en tjej om en inte kan ligga med henne?
Eller åh, det finns ju förstås en till möjlighet för tjejer och killar att vara BARA kompisar: att de är syskon eller kusiner. Eller om de är upptagna på annat håll. Jag tänker på till exempel Harry och Hermione (eftersom båda är tillsammans med/intresserade andra) eller Day och Tess (fast de är ju praktiskt taget som syskon. Och blir inte Tess svartsjuk ändå?).
Alltså, det är som att folk tror att personer av motsatt kön inte har någon som helst behållning av varandra utöver det sexuella. Vilket ju är så himla fel. Kan vi pretty please få fler litterära könsöverskridande vänskaper som INTE slutar med att någon blir sårad eller att de vill ligga med varandra? Grejen är ju att det här blir en ond cirkel - bilden av att män och kvinnor inte kan vara vänner är så djupt rotad att den obviously inte går att undvika i litteraturen - vilket ju förstärker bilden av att män och kvinnor inte KAN vara bara vänner. Men jag vill bara säga detta: Det går faktiskt alldeles utmärkt att bara vara kompis med någon av motsatt kön. Faktiskt.
Men hallå, var har du gjort av Top Ten Tuesday? Jag svarade på ungefär det för ett tag sedan, så kände inte för att svara idag. Dessutom tror jag inte ens att jag lagt till något på min TBR-lista sen dess - förutom den mentala då. Och TBR-hyllan har fått sig några tillskott i och för sig... Istället blir det någon deltidsuppdatering av vad jag tycker om Rick Riordans Den röda pyramiden. Det blir också - vilket rubriken avslöjar - lite prat om Harry Potter och Percy Jackson också.
Så, hur går det då med Den röda pyramiden? Ärligt talat? Uruselt. Vilket väl dels är en kombination av att jag varit på praktikplatsen i en vecka, det har varit en miljon nya intryck, jag har haft saker att göra nästan varje kväll, har läst nästan hela tiden på jobbet och därmed inte orkat plocka upp boken på vägen hem. Jag började liksom läsa den 22 mars och är nu lite mer än halvvägs. En och en halv vecka senare.
Men, jag måste också säga det här: Kära Den röda pyramiden, it's not (only) me. It's you. Vi har ett problem. Ingen av oss presterar bra i den här relationen.
Något som gjorde Percy Jackson så himla lätt att älska är den här underdog-huvudkaraktären. Han är sympatisk, går igång på att offra sig själv och är liksom så himla snäll. En typisk Harry Potter-karaktär som egentligen är så himla mycket som en helt vanlig unge (förutom att båda har superkrafter och är utvalda och ska rädda världen och grejer förstås). Varken Sadie eller Carter Kane kan anklagas för att vara varken sympatiska, snälla eller vanliga.
Okej, men kan inte berättelsen stå för sig själv då? Måste en gilla karaktärerna sådär mycket för att boken ska gå att läsa? Alltså, nej, klart en inte måste. Men i den här berättelsen hade det verkligen underlättat, för den är så himla långsam. Där igenkänning av grekisk mytologi fungerade som en extra krydda i Percy Jackson, fungerar hela grejen med egyptiska gudar mer på ett sätt som gör att berättelsen blir väldigt rörig. Dessutom tycker jag att Riordan går på alldeles för många genusfällor, som inte är riktigt lika uppenbara i Percy Jackson.
Mycket går ju liksom att känna igen - sagoberättandet och skapandet av nya myter och sådant som jag gillade väldigt mycket från Percy Jackson. Jag kommer definitivt läsa klart boken - förmodligen resterande böcker i serien också, och jag kommer definitivt skriva en ordentlig recension när jag läst klart den. Men, som ni redan förstått: Jag är verkligen inte såld på den här boken. Funderar även på om jag kanske borde gå över till att läsa på engelska. Gillar Riordans språk på engelska mycket mer än vad jag gillar översättningen.
Nämen, ett helt Throwback Thursday-inlägg i listform på en tisdag? Förvirringen är total. Den här veckans Top Ten Tuesday-tema passar mig dock extra bra just nu. Som jag tidigare nämnt har min mamma flyttat precis, och att gå igenom boklådorna från vinden var väldigt spännande. De var alltså fyllda med böcker från min barndom. Bland annat lyckades jag ju rota fram Det magiska spelet och min mamma hittade hela min hög med gamla Kitty-böcker i en annan låda.
Nåja, här är en hög andra böcker jag läste när jag var liten som jag funderat på att läsa om inom en snar framtid:
- Harry Potter
Eh, alltså, nu har jag ju läst alla Harry Potter-böcker MINST sju gånger (det vill säga: jag har läst den sista sju gånger. Sen läste jag om alla böcker inför varje gång det kom en ny bok också). Låt oss bara säga att jag tappat räkningen. Men nu är det 2,5 ÅR sedan jag läste om HP senast, och jag har funderat på att läsa om hela serien sen förra julen då jag fick en box i julklapp. Borde sluta fundera och börja läsa. - Rebeckas stjärna - Terry NationDen här tänkte jag prata lite mer om på torsdag, så den berättelsen tänker jag hålla lite på!
- Vem är rädd för Beatie Bow? - Ruth Park
Efter att vi hade den här på högläsning i skolan såeh... tog jag boken. För att kunna läsa den igen. Vilket jag gjorde. Vilket jag ämnar göra igen. Någon gång. - Sanne gatubarn - Mecka Lind
Herregud, jag kommer väl låta som rena rama boktjuven nu, men det här är också en stulen bok. Inser nu att jag nog har sjukt mycket böcker som jag faktiskt tagit från folk/skolan/biblioteket... Eh. Nåja, denna brukade vara min låtsasmammas. Läste den om och om och om igen (precis som jag brukade när jag var yngre), och vill gärna läsa den igen, nu när jag är vuxen. - Imorgon när kriget kom - John Marsden
Hallåååå, minns ni när det gick att få dessa i Happy Meal? Jag var 7 år, mitt favoritband var Red Hot Chili Peppers och jag älskade mitt marsvin Jum-Jum och att läsa. Ingen skillnad jämfört med nu då (förutom att djuret är en Katniss-katt). Var dock äldre när jag läste själva boken. Har funderat jättelänge på att läsa hela serien, speciellt efter att filmatiseringen av första boken kom när jag gick i gymnasiet. - Den svarta kristallen - Teo Troy
Jag fick de två första böckerna i den här serien i födelsedagspresent när jag fyllde nio, med löfte om att få resterande om jag gillade de första. Pappa läste högt för mig, men vi hann aldrig ta oss igenom den andra boken (av okänd anledning. Tror vi slutade läsa högt ganska snart efter det här). Bok nr två i serien har alltså legat förlorad på vinden i ~9 år. Skulle vilja läsa om dessa och den här gången faktiskt läsa hela serien. - Den mörka materian - Philip Pullman
Det var förstås bara ett par år sedan som jag läste hela den här serien på riktigt, men jag kommer ändå alltid koppla Guldkompassen till mellanstadiet när vår lärare fortfarande läste högt för oss. Och jag har längtat efter den här serien typ sen jag läste klart den. Åh, nu fick jag ännu mer längt bara för att jag tänker på det...
Ooooh, veckans Top Ten Tuesday är favorit-hjältinnor! Jag gillar jättemycket, såklart! Mitt enda problem är att lyckas hålla mig ifrån klyschorna. Några sådana blir det också, förstås. Men ändå.
För övrigt - hur pepp är ni på nästa veckas Top Ten?! Jag är superpepp. Det är nämligen all time-favorites från de tre senaste åren. Sjukt peppigt.
Nåja:
1. Katniss i Hungerspelen (obligatoriskt, eftersom jag ändå har en egen katt-Katniss)
2. Hermione i Harry Potter (ofc, pga Hermione <3 läser böcker, är en besserwisser, är supersmart. Vad mer kan en begära?)
3. Raven i Pandemonium
4. Adelina i The Young Elites (eller jag åtminstone hoppas att jag kommer älska henne i nästa bok. Sååååå mycket potential som inte riiiiiiktigt blir så som jag vill i Young Elites)
5. Heather i Panic (alternativt är jag förblindad av hur mycket jag gillade själva boken)
6. Lyra i His Dark Materials
7. Minoo i Engelsforstrilogin (eh, det är väl Hermione-grejen här med, antar jag. Är så svag för pålästa besserwisser-brudar. De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta)
8. Elsa i Min mormor hälsar och säger förlåt (vad sa jag just om besserwissrar?)
9. Kami Glass i Outtalat (kvalar eventuellt också in som besserwisser?)
10. June i Legendtrilogin (hur kan jag inte älska den här karaktären innerligt när vi spenderat så mycket tid tillsammans?)
I tisdags landade ett recex av Livet för Legend, och om någon trodde det var möjligt att jag inte skulle kasta mig över den på en gång så är svaret: ja, det är mycket möjligt. Faktum är att det gått nästan en hel veckan och jag har FORTFARANDE inte ens öppnat filen. Varför? kanske ni undrar - och det med rätta. Var inte jag den där typen som skrev det här inlägget där jag förklarade all min kärlek till Legendtrilogin och drev på om hur mycket jag gillar den?
Eh jo, precis samma person. Men det är också det som är problemet. Trots att jag ju VISSTE att Life before Legend EXISTERADE så hade jag liksom förlikat mig med, accepterat och till och med börja gilla att det inte finns något mer än själva trilogin. Jag hade egentligen inte ens planerat att läsa den här extra-grejen, eftersom jag ändå var så himla nöjd och inte kände att jag behövde något mer. Det här är inte ljud och hittepå, jag kände precis såhär och gör det till viss del fortfarande.
Alltså vissa serier är det ju sådär med att en inte vill ha något mer. Jag är väldigt skeptisk till de här novellerna som Rowling släpper på Pottermore nu fram till jul. Jag vet inte om jag kommer läsa dem. Jag vet inte om jag vill läsa dem. FÖR HARRY POTTER ÄR SLUT. Det är slut och det ska inte vara mer.
Men tillbaka till Legendtrilogin: Nu när jag har Livet före Legend inom räckhåll, och det dessutom råkar vara ett recex får jag väl ta och läsa den. Jag ska bara samla mig lite till först.
Har ni några serier som ni absolut inte vill att det ska komma något mer i?
Den här veckan är temat för Top Ten Tuesday är böcker en vill läsa om. Jag är så himla dålig på att läsa om böcker, för jag blir så stressad och tänker att det är slöseri med tid när jag istället kan läsa nya böcker. Och ärligt talat genererar ju omläsningar inte så mycket blogginlägg direkt. Så ja, bloggen är en av anledningarna till varför jag sällan läser om böcker. Men dessa vill jag hemskt gärna läsa om:
1. Harry Potter
Jag fick till och med en Harry Potter-box i julklapp förra året, och har inte läst en enda bok. Skäms lite. Längtar efter att få fördjupa mig i den världen igen, men vet inte riktigt när det ska bli av. Mellandagarna kanske?
2. Det handlar om dig - Sandra Beijer
Första gången jag läste den brände jag igenom den på ett par timmar, eftersom jag fick den samma dag som jag skulle på releasefest och först var tvungen att skriva klart hemtenta och väldigt gärna ville hinna läsa klart boken innan releasefesten (vi behöver inte prata om satsradningen i den där meningen). Jag skulle vilja låta mig själv ta tid till att stryka under meningar och allt sånt. Plus att magin börjar avta lite. Jag har börjat glömma varför Det handlar om dig platser på min hjärte-lista.
3. Vill ha dig så illa - Gunnar Ardelius
Den här brände jag också igenom alldeles för snabbt för att det skulle vara schysst mot boken. Den är värd mer tid än vad jag gav den. Och den är värd att läsas med penna och post-its.
4. Rytmen i blodet - Jeff Noon
Det här är bland det bästa och konstigaste jag någonsin läst. Boken är för fin för att jag ska våga markera direkt i den, men skulle kunna tänka mig att det finns en del citat att ta med sig från den. Läste den på den tiden då jag inte brydde mig om sånt (pfff, kan väl inte påstå att jag gör det allt för mycket nu heller... Men ändå).
5. Den mörka materian - Philip Pullman
Dessa böcker KOMMER jag läsa om. Någon gång. Faktum är att jag redan läst Guldkompassen två gånger. Men måste ju läsa om alltihopa igen. Pga bland det bästaste bästa någonsin.
6. Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist
När jag på bokmässan fick mitt (nyköpta) ex av Hanteringen av odöda signerat fick jag frågan om jag inte hade läst den. Jag svarade: "Jooo, men det var den enda av dina böcker jag inte redan ägde. Jag tycker till och med att det är din bästa". Fick ett skratt och ett: "Jaha, det tycker ju inte jag. Men fint att du tycker det". Men det var så himla länge sedan jag läste den, och en omläsning borde verkligen göras.
7. Foxfire - Joyce Carol Oates
En gång fanns det en fantastisk barn- och ungdomsbibliotekarie på Tumba bibliotek. Hon var rätt ung och hade varit med på inspelningen av videon till Håkans En midsommarnattsdröm (efter hon berättat det vann hon hela klassens respekt). Hon sa i varje fall att jag skulle läsa den här. Och nu borde jag faktiskt läsa om den.
8. Mörkrädd - Andreas Roman
Minns den här som vanvettigt läskig. Självklart blir inget lika läskigt andra gången som första gången en läste/såg det, men hoppas på att kunna ta tillbaka lite av den känslan i alla fall!
9. Nattens cirkus - Erin Morgenstern
Jag vet inte om jag har förklarat det här tidigare, men jag har min bokhylla uppdelad i bra böcker och superbra böcker (dåliga böcker blir utrensade och får alltså ingen plats i min bokhylla. Är det rimligt att jag får ont i magen och känner mig som Hitler för det här? Någon gång ska jag skaffa en fristad för ALLA böcker). Nattens cirkus står bland mina superbra böcker, men jag börjar faktiskt glömma varför. Omläsning behövs? Ja.
10. Kafka på stranden - Haruki Murakami
Jag har blivit så avtänd på att läsa Murakami efter Norwegian Wood. Har visserligen bara läst tre av hans böcker, men har två stående olästa i bokhyllan och är inte det minsta sugen. Vill läsa om Kafka på stranden för att fatta varför jag började älska Murakamis skrivsätt från början egentligen.
__________________________________________________________________________________
