Om den tråkiga klyschan att könsöverskridande vänskap alltid måste sluta i kärlek
05:57Jag har tänkt på en sak som är jävligt tråkig faktiskt. Det är inte bara det här att ungdomsböcker alltid måste innehålla en kärlekshistoria. Utan också: Så fort en kille och en tjej är kompisar i en ungdomsbok blir det alltid något himla kärleksstrul (eller att det åtminstone ANTYDS en kärlekshistoria). Antingen blir de kära i varandra, eller så blir den ena kär och sårad.
Det tredje alternativet - att alla andra tycker att det skulle vara ett problem - är inte lika vanligt i böcker, men desto vanligare irl enligt min erfarenhet. Herregud, kan en bara få vara kompis med en kille utan att någon kommer med olämpliga antydningar om att vi skulle vilja ligga med varandra?! Jag tror att mer än hälften av mina nära vänner varit män, och jag har aldrig kunnat ha en sådan relation utan att någon antytt att det skulle vara något mer än vänskap (frågor som "Är han snygg?" och "Vill du hångla med honom?" är INTE ovanliga. Blev frågad det av en kompis så sent som i höstas. Alltså, en blir ju dessutom lite ställd av folks fräckhet i och med att både jag och vännen i fråga är upptagna på andra håll). Väldigt spännande, med tanke på att jag inte bara tänder på män ens. I höstas skickade Alex en så himla bra krönika om det här till mig. Finns här.
10 kommentarer
Word!
SvaraRaderaHeja dig!
SvaraRaderaJamenexakt! Har också stört mig på det här många gånger. Ibland sitter man ju och myser åt att ÄNTLIGEN läsa en bok där de är kompisar, men det slutar ju alltid med att de ska bli ihop ändå.
SvaraRaderaMen verkligen?! Sen det här att en blir lit extra löjligt nöjd över fina vänskaper mellan killar och tjejer... Det är en annan sak. Det är skevheten som den här normen skapar i min hjärna.
RaderaHar otaliga gånger stört mig på det här också. Fattar inte varför det alltid måste finnas ett kärleksintresse i en bok. Det gäller också alla böcker, måste det alltid finnas med ett kärleksintresse i böcker? Kan det liksom inte bara vara en sjukt bra handling?
SvaraRaderaSen tycker jag det är väldigt tråkigt att detta händer dig i verkligheten också. Min älska kompis är en kille och jag har aldrig fått någon antydan om att folk skulle tro vi var något annat, oftast inte heller med mina andra killkompisar faktiskt. Men tråkigt när det väl händer, det är ju ingen som frågar så om det är tjejer man är kompis med..
Nej, alltså helt sjukt att jag tydligen inte kan vara kompis med en snubbe utan att någon tycker det är konstigt. Herregud, har varit tillsammans med min sambo i NIO år, är ju knappast som att jag har som grundingång när jag börjar en ny relation (med en annan man) att det skulle vara en romantisk relation...
RaderaMen och ja, upplever att det är ett större problem med hela kärleksgrejen i ungdomslitteratur/YA, men det kanske är som du säger att det är ett problem i all litteratur? Jag läser ju nästan bara ungdoms/YA, så är himla obevandrad på vuxenlitteratur.
Bra skrivet! Håller helt med! Har massor av killkompisar av den enkla anledningen att jag har många intressen som är vanligare bland killar :P
SvaraRaderaJa, nejmen precis. Jag har en tendens att bonda med äldre män, och det har alltid handlat om att vi varit intresserade av samma saker (musik, tatueringar eller litteraturvetenskap). Kan ju inte jag hjälpa???
RaderaDen hade inte kommit när du skrev det här inlägget, men har du läst Sara Ohlssons "Ingen normal står i regnet och sjunger"?
SvaraRaderaÅh, nej, det har jag faktiskt inte! När jag tänker efter så är det väl i och för sig ingen kärlekshistoria mellan huvudpersonen och hennes kompis i Ohlssons första bok heller?
Radera