Mitt första TBT-inlägg blir för att minnas en tid då jag var betydligt mer lustbetonad i mitt läsande och därmed mindre driven av prestation. Sommaren när jag var elva eller tolv år gammal åkte jag med min farmor, farfar och lillasyster till fjällen för att vandra i en vecka. Vi bodde på något hotellaktigt och var ute och vandrade under dagarna - så inte riktigt så hardcore som det låter. Vi åkte bil hela vägen upp till Grövelsjön, och bil hela vägen hem - en resa på ca 13 timmar TOR. I sysselsättningsväg hade jag men mig fyra CD-skivor (The Offspring - Greatest Hits, Green Day - American Idiot, Green Day - Dookie, Green Day - Shenanigans. Jag hade en Green Day-period, okej) och en bok. Låt mig upprepa: EN BOK.

Ni har sett mina resepackningar tidigare. Rimlighet är inte min starka sida när det kommer till att packa böcker. Men hur kom det sig egentligen att jag packade ynka EN ENDASTE BOK till en bilresa som skulle ta 13 timmar fram och tillbaka, och när jag dessutom kanske skulle vilja ha något att läsa under själva veckan (faktum är att jag gick upp klockan sex varje morgon, innan alla andra vaknade, satt i matsalen och drack te, åt citronmuffins och läste min enda bok. Om och om och om igen. Tror jag hann läsa den minst tre gånger under veckan)?

Det råkade vara min favoritbok just då. Och ni vet hur mycket jag hatar vampyrer? Det var en vampyrbok. Blodssystrar av Celia Rees var det. En bok som nu verkar vara svår att få tag i. Mitt eget ex gick förlorat när jag flyttade från min pappa under första året i gymnasiet utan att ta med mig några av mina böcker. Jag har försökt läsa andra av Rees böcker efter det, men inte riktigt fastnat igen. Sovay fick stå oläst så länge i bokhyllan att jag till och med för några månader sedan måste ha rensat ut den (eftersom jag precis kollade efter den och inte kan hitta den). Men jag tänker på det här att bara läsa samma bok om och om igen - trots att jag vet vad som ska hända, trots att det fanns hur många olästa böcker som helst som jag kunde ha tagit med mig. Jag borde kanske lära mig lite mer av 11-12-åriga jag?

Ingen kunde förstå varför hon hade blivit så sjukligt blek och trött. Huset var precis som Ellen mindes det - stort, knarrigt och lite spöklikt. Som barn hade hon älskat att hälsa på sin mormor. Men den här gången skulle allt bli annorlunda... I halvdunklet på vinden hittar hon en vacker gammal dagbok från 1800-talet. Den är skriven av en flicka i hennes egen ålder. Flickans namn var Ellen. När Ellen börjar läsa dagboken rullas en kuslig historia upp för henne. En historia som Ellen på någon märkligt vis känner igen - och som sakta flätas samman med hennes eget liv...