I tisdags lovade jag att jag skulle berätta mer om Rebeckas stjärna av Terry Nation - så det gör jag nu!

Som jag nämnde förra veckan seglade vi mycket när jag var yngre, och det här är ännu en båtbok. Vid det här laget var jag förstås för gammal för högläsning - framför allt för gammal för högläsning av en såhär pass bildrik bok. Och det var mycket riktigt inte alls för mig (eller min mammas mans dotter som är tre år äldre än mig) som mamma läste från början, utan min tre år yngre lillasyster.

Eftersom båtar är extremt trånga, och det liksom bara finns ett enda inomhusområde (okejdå, det fanns två, men bara ett som det gick att hänga på. Det andra var reserverat för TONÅRINGARNA. Aka min storasyster och min mammas mans son) går det ändå inte att undvika att snappa upp lite då och då det som de andra säger. Även om en verkligen försöker att inte lyssna.

Det var så det började - vi försökte att inte lyssna, jag och min mammas mans dotter - hallå vi var liksom säkert nio-tio och tolv-tretton. Verkligen. Försökte. Och sen snappade vi upp ett ord här och var. Och sen insåg vi att det var riktigt spännande och var helt fast i berättelsen. När boken var slut uppstod dock ett problem: eftersom vi verkligen försökt och lyckats relativt bra att inte lyssna i början av boken hade vi ju missat hur Rebecka ens hade kommit till den andra världen. Varför var hon där egentligen? Och vad hade omslaget med hela grejen att göra? Så mamma började om. Från början.

Och nu till varför jag vill berätta om just den här boken: JAG vill minnas att vi läste den flera gånger. När jag gick igenom lådorna hos min mamma (ja, jag är fortfarande kvar där) låg den här i skänkes-lådan. Upprört sa jag till min lillasyster: "SKULLE NI SKÄNKA REBECKAS STJÄRNA??????" och fick till svar: "Rebeckas va?". Hon har alltså inget som helst minne av den här boken. Inte ens när jag beskriver handlingen.

Men ni kan vara lugna, jag har förbarmat mig över den här boken som vi en gång köpte för 15 kronor och som gett oss valuta för pengarna flera gånger om. Den ligger just nu i min soffa, redo att läsas vilket århundrade som helst. När jag läst alla recex. Och alla nya böcker. Och...

Alltså, jag hade tänkt fatta mig kort den här gången, men fail. Nåja. Ni vet - ibland är helt enkelt nöjet att berätta en historia större än att höra en?

På initiativ av.