För jäääääättelänge sedan – ett och ett halvt år sedan nu när jag kollade – var temat för Top Ten Tuesday bikter. Jag skrev att jag skulle återkomma senare... vilket jag aldrig gjorde. Eller jo, NU gör jag det!

1. Det är totalt obegripligt för mig varför en väljer att läsa enbart vuxenböcker eller enbart böcker med inre handling eller enbart realistiska böcker när en kan läsa om magiska världar och äventyr och läsa böcker med det driv och den enkelhet som finns i ungdomsböcker. Eller ok, jag kan köpa att ungdomar kan ha väldigt omogna och i vuxet perspektiv futtiga problem

2. Jag har seriösa problem med att skilja på själ och skäl när jag själv skriver och måste alltid tänka till en gång extra om jag skrivit rätt. Och då är jag ändå jävligt noga med stavning och sånt (en gång fick jag ett privat meddelande på ett forum efter att jag skrivit ett jävligt argt inlägg. Meddelandet löd ungefär: "Jag såg att du skrev dom istället för de/dem" för att jag alltid brukade vara så noga. And that was it).

3. De karaktärer som jag i böcker ogillar som mest är oftast de som har för många av mina egna dåliga sidor. AVSKYR till exempel karaktärer som tycker synd om sig själva, vilket jag vet att jag kan vara ganska bra på också. Vill SÅ försvara mig nu, men eftersom det här är ett biktinlägg låter jag det stå sådär. NO HATE.

4. Jag HATAR att slita mina böcker synligt. Om jag råkar böja en pärm eller (GUD FÖRBJUDE) bryta ryggen kan det ge mig ångest och känner ofta att jag måste köpa en ny bok (av samma) för att ha stående i bokhyllan. MEN jag älskar att plocka fram böcker från när jag var yngre – då jag läste och aldrig hade tid att tänka på om ryggen bröts, om jag hade bokmärken att tillgå eller om det regnade ute medan jag gick och läste. Känns så fint att det syns att de är lästa många gånger. Blir så varm i bröstet av det.

5. Nästan varje gång jag börjat en ny termin i litteraturvetenskap har jag undrat vadfan jag håller på med och varför jag pysslar med den här urtrista skiten. Sen får jag börja läsa barn- och ungdomslitteratur och det känns som att alla mina olika bitar faller på plats och som att jag gör det jag är menad att göra i livet. Varje gång jag får återgå till det jag tycker är roligt känns det som att jag får komma hem. Jag har aldrig känt mig mer hemma någonstans än i känslan av att få jobba med mina självvalda analyser.