Vill ha dig så illa handlar om den där förvirrande tiden precis efter gymnasiet. När allt är slut och alla hänger kvar och ingen vet vad som händer. Boken följer ett kompisgäng, som alla stannar kvar i Stockholm. Förutom Channa som är försvunnen. De spretar åt olika håll. En är fast besluten att bli läkare. En annan jobbar natt på en mack och ser ingen framtid. När de helt plötsligt måste välja hur resten av livet ska se ut synliggörs klassklyftorna. Något har också hänt - något som ligger och skaver bland dem. Något som är onämnbart, som aldrig kan gottgöras.

Okej, till att börja med så är Vill ha dig så illa ren magi. Jag vet inte hur det över huvud taget är möjligt att framställa något sånt här utan övernaturlig inblandning. Jag upplever kanske inte själva berättelsen som speciellt viktig. Det finns inte så mycket som för den ordentligt, men det är inte det som är poängen med den här boken. Poängen är ögonblicken. Hur Ardelius skildrar ett tillstånd. Det är sekunderna som betyder något. Inte helheten, utan delarna. Jag är överlag alldeles för fokuserad på helheten när jag läser böcker - har svårt för att uppskatta tillstånd utan behöver rörelse. Men Ardelius får mig faktiskt att älska det. Ärligt talat kan jag inte tänka på någon annan författare som behandlar ord på samma sätt som han gör. Resultatet blir ett hantverk som alltså är så överjordiskt att jag inte ens vet var jag ska göra av informationen.

Jag är tyvärr inte bekant med Ardelius böcker sedan tidigare, men känner att jag definitivt behöver bli det. Känner att jag också behöver läsa om den här boken med penna i handen. Jag till och med hundörade ett par sidor (gör ALDRIG det i inbundna böcker annars, men det här var helt enkelt för viktigt för att inte öras) för att gå tillbaka till.

Dock måste jag ändå säga att otåligheten bubblade litelite i magen på slutet. Men tror att det kanske snarare handlar om en brist hos mig - en person som inte har vett att uppskatta ögonblicksskildringar.

Sen, som jag skrivit tidigare är jag ju en sucker för bra musikreferenser - vilket kommer som en extra bonus i den här. Bob Dylan är en sån som alltid går hem hos mig. Likaså Vampire Weekend.

Okej, det blir fasen inte bättre än den här crappy instagram-bilden. Jag och Alex jämförde våra bokhögar. Hon vann (den högen som är närmast i bild/den minsta är min)

Jag fick med mig hem (uppifrån):

1. Hanteringen av odöda, John Ajvide Lindqvist (signerad!)
2. Du sköna nya värld, Aldous Huxley
3. En underjordisk dagbok, Fjodor Dostojevskij
4. Blodröd måne, Benjamin Percy
5. How Literature Saved My Life, David Shields (pga fin titel! Och bok!)
6. The Dangerous Alphabet, Neil Gaiman & Gris Grimly (har en grej för knäppa alfabetsböcker)
7. Coraline & Other Stories, Neil Gaiman (äger redan Coraline, men ville ha dem andra berättelserna!)
8. Creepypasta, Jack Werner (signerad!)
9. The Cabinet of Curiosities, Stefan Bachmann, Claire Legrand, Katherine Catmull & Emma Trevayne (pga cabinet of curiosities i kombination med barnbok. Hur awesome?! Alltså, gotiskt, makabert och groteskt för barn. Kan knappt komma på något annat i litteratur som får mig att gå igång så himla mycket)
10. Meningen med hela skiten, Nina Åkestam (signerad!)
11. Vår tid är nu, Svante Axelsson (fick den för att jag blev medlem i Naturskyddsföreningen)
12. Om detta talar man endast med kaniner, Anna Höglund (signerad!)

__________________________________________________________________________________

Någonstans i bakhuvudet tänkte jag ändå att jag skulle köpa The Time Machine och Brave New World på mässan. Brave New World lyckades jag faktiskt få med mig, fast på svenska. The Time Machine hittade jag. Nämligen i denna fantastiska icke-veganska utgåva. Alltså SER NI VAD FIIIIIIIN?!?!?!?!?!?!?!?! Kände dock att 270 kronor var mer än vad jag faktiskt kunde tänka mig att lägga på en bok av en författare jag aldrig läst. Och dessutom är tycker jag djurhudar gör sig bättre faktiskt på djur än på böcker. BUT IT'S SO PRETTEH!

Okej, ärligt talat är det ljug om nästa bok för jag köpte den faktiskt. Spelar ingen roll om den är bra eller inte, titeln och hur fin den var gör att det var totally worth it. Min mobilkamera är halvcrappy, så den gör den verkligen inte inte inte rättvisa alls. Men ser ni vad fint med dem röda detaljerna i? Och så är den tyginbunden.


Sen har vi två böcker på tema makabert: The Resurrectionist ska jag fasen sätta upp på min goodreads-wishlist och kräva av någon i julklapp eller så. Den andra vill jag bara har som plansch hemma pga SÅ FIN.


__________________________________________________________________________________

Okej, min planering blev verkligen inte som jag hade tänkt mig. Planen igår var att vi skulle ha åkt hem och lämnat böcker (och bloggat) och sen dragit på Galagos fest. Så blev det ju inte. Istället drog vi och käkade direkt efter mässan, sen till Pustervik (där Galago alltså höll till) och sen avslutade vi på Park (förstås). Inte mycket till bloggande hanns med, med andra ord.

På grund av den sena kvällen så har bloggambitionen idag varit... well, låg är en underdrift. Här kommer i varje fall en snabbsammanfattning av mina bokmässedagar:

Antal böcker jag har med mig hem: 13 (varav 12 är mina).

Antal böcker jag fått signerade: 4 (Creepypasta, Hanteringen av odöda, Om detta talar man endast med kaniner och Meningen med hela skiten).

Trevligaste person jag hälsat på: Jack Werner.

Antal monterprogrampunkter jag tänkt gå på men struntat i: Eh... många.

Intressantast författarsamtal jag lyssnat på: John Ajvide Lindqvist (äntligen!). Visste verkligen inte vad jag skulle förvänta mig innan, men förväntade mig definitivt inte det här.

Bok jag tänker hugga in på först: Jack Werners Creepypasta.

Roligast och finast på hela mässan: De som kom fram till mig och sa "jag läser din blogg" eller "Anna? Från Sagan om Sagorna?". Alltså blir helt varm i hjärtat av det. När en håller på att blogga såhär så är det så svårt att fatta att det faktiskt sitter folk någon annanstans och läser min blogg. Att få ansikten och röster på er är så himla fint, plus att jag förstås blir väldigt glad och smickrad och tycker att det är kul att få byta några ord med er (eftersom det mest blir envägskommunikation här). Ni är bäst!

__________________________________________________________________________________

Såhär ser min morgondag ut:

Ulf Stark får äran att inleda min dag. Efter det har vi Kvinnor i konfliktområden och Källkritik som vapen mot konspirationsteorier (okej, är såld så fort jag hör ordet konspiration. Tycker ju att det mesta är BS, men älskar konspirationsteorier). Efter det tar jag en paus för att fika med min kompis som inte kommer befinna sig på mässan. Efter pausen börjar jag starkt med att vara på två ställen samtidigt - nämligen Egen klassresa och Flickbilden i fantasy. Kvinnor och klass och Flickor, bokstäver och talibaner följer på det (fast det ser ut som att jag får tid att handla böcker mellan!). Sen avslutar jag dagen med att kolla på bokkonst. Ja, och just det, det är inte med i min mässplanerare, men JACK WERNER klockan 15:00 hos Galago. Tänker inte missa.

Vad missar ni inte imorgon? Hur många kloner av er själva önskar ni att ni kunde göra (med andra ord: hur många grejer har ni som krockar?)?
__________________________________________________________________________________

Alltså dessa två författare, Patrik Lundberg (Onanisterna) och Gunnar Ardelius (Vill ha dig så illa), gör mig så himla glad. För att de för in klassperspektivet i ungdomslitteratur och petar på saker som för det mesta känns bortglömda.

Jag har precis hängt på samtal om svensk skönlitteraturs framgång utomlands. Väldigt intressant, tycker jag. Catharina Ingelman-Sundberg, Sarah Death och Karl Berglund var det som diskuterade, Eva-Maria Häusner var moderator. Bland annat diskuterades den svenska deckarboomen - hur det utomlands blev "Nordic Noir". Ingelman-Sundberg kommenterade förekomsten av starka kvinnor i böcker som blivit populära utomlands - till exempel Pippi och Lisbet Salander. Berglund svarade med att det handlar om att böckerna förhåller sig till Sverige som ett jämställt land där feminismen är starkt rotad och att det är populärt i andra länder.

Hur länge jag varit på mässan? Mindre än 90 minuter. Hur många böcker jag köpt? 3. Hur många böcker jag nästan gråtit över för att de så så så fina men så dyra och så inte får plats i min budget för allt jag vill köpa? 1. Ynka en. Det var den här:

Okej, här kommer inlägg nummer tre för dagen. Det är en planering för imorgon. Så här kommer morgondagen se ut:

Jag börjar dagen med Anna Höglund, samtal och signering. Därefter Göra ätstörd, Blir världen bättre? och Tonåringar som förändrar världen. Sen är det ju Anna Höglund igen, fast det krockar med en annan grej jag vill se. Nämligen Vi tolkar mediebudskapet om alkohol på olika sätt. Om det är tråkigt tänker jag att jag antingen typ... köper böcker, eller tittar på när Höglund pratar lite mer om kaniner. Efter det blir det lyssnar jag på samtal om huruvida rasismen kommer få ökat spelrum efter valet. Sen är det pusshej klart slut på torsdag.

Okej, nej, skojade för vi ska på fest på kvällen också.

Ska ni på Bokmässan? Vad ska ni se?
__________________________________________________________________________________

Okej, alltså gud, jag insåg typ i måndags att jag ju har flera inlägg INFÖR Bokmässan jag vill skriva, och att det typ INTE FINNS TID OMG DET BLIR MER ÄN ETT INLÄGG OM DAGEN. Japp, det blir det. Lucky you alltså som får flera än ett inlägg om dagen att läsa av denna eminenta bloggare, säger jag bara.

Nåja, eftersom jag har slipat på en liten inköpslista (ja, det är sånt en måste göra om en inte bara ska konsumera hej vilt och typ spendera hela sitt studielån och sen inte kunna betala hyran) tänkte jag börja med att meddela hur den ser ut.

1. Penguin Classics. Köpte tre sådana senast jag var på Bokmässan - alla är förstås fortfarande olästa, men det kan vi ignorera - och vill ha fleeeeeer. Mvh kommer aldrig få nog!
2. Creepypasta. Är supersugen på att läsa den här. Har mejlat om ett recex, men inte fått svar så planerar att köpa en plus få signerad på fredag!
3. Om detta talar man endast med kaniner. Även denna hoppas jag ju på att få signerad! Läste och älskade tidigare i år, men äger inte. Än.
4. Läsdagbok. Okej, denna är faktiskt till min lillasyster.
5. Skräck. Behöver seriöst mer skräck i min bokhylla.
6. Skrivböcker. Mvh samlar'n.

Har ni något speciellt ni vill titta efter?

(Och exakt samtidigt som det här inlägget postas ååååååker vi mot Göteborg! PEPP!)
__________________________________________________________________________________

Idag åker vi!

"Vart, vart?" kanske ni undrar. Till Göteborg såklart! Gud vad jag inte har pratat om det här (en subtil hint här bara), men jag ska hänga med Alex på Bokmässan! Vi tar bilen ner idag på eftermiddagen, kör hela vägen ner och åker hem på lördag eftermiddag. Torsdag-fredag kommer vi hänga på själva mässan, så om ni tror att ni ser mig: SÄG HEJ! Om det inte är jag kan det ju bli pinsamt, men om det är jag blir det hemskt trevligt - promise!

Veckans tema för Top Ten Tuesday är TBR-listan för hösten. Jag har ju redan gjort ett inlägg med böcker jag vad av nyutgivningen jag vill läsa i höst - men tro det eller ej, jag har faktiskt annat jag också vill hinna med. Vilket är tveksamt om jag kommer, för jag har sååå lite tid och såååå mycket att läsa. Menmen, den här listan blir lite blandat sådant som är nytt och gammalt som står i min TBR-hylla (har även en lista på vad jag ska titta efter i helgen, men det kan vi ta en annan dag).

1. A Little Princess - Frances Hodgson Burnett
   Den här är ju alldeles nyköpt, men jag hoppas ändå verkligen att jag hinner med att läsa den snart. Den är så himla fin och jag hoppas även att jag kommer gilla den lika mycket som jag gillade filmen när jag var liten.
   
   
2. Kallocain - Karin Boye
   Självklart ska jag läsa den här, eftersom den är med i min trepåtre. Det vore ju himla dumt annars. De andra böckerna i utmaningen får inte vara med på listan, för dem äger jag inte (än).
   
   
3. Skymningssång och andra fantastiska historier - Patrik Centerwall
   På senaste tiden har jag blivit jättesugen på noveller, helst av typen skräck/fantastik så känns som att den här skulle vara perfekt.
   
   
4. Marly's Ghost - David Levithan & Brian Selznick
   Jag har märkt på bara dem senaste veckorna hur sjukt mycket snabbare jag blivit att läsa på engelska. Antingen så har jag blivit väldigt mycket bättre av att plugga engelska, eller så har jag liksom bara börjat vänja mig och därför fått flow. Vilket som - det känns lättare att läsa på engelska och jag blir sugen på att beta av alla böcker jag har stående hemma som blivit olästa på grund av att de är på engelska. Som den här till exempel.
   
   
5. De odödligas regler - Julie Kagawa
   Min lillasyster har hypat den här som sjutton den senaste tiden, så jag hoppas verkligen att den är så bra som hon säger. Jag har ju i alla fall blivit sugen på att läsa den.
   
   
6. Röd som blod - Salla Simukka
   När jag fick hem den här hade jag egentligen inte alls planerat att läsa den, men blir faktiskt mer och mer sugen!
   
   
7. Tidstvillingarna - Arne Norlin & Sally Astridge
   Tidstvillingarna har jag faktiskt småbörjat lite i, men inte kommit någon längre bit. Jag är inte frälst ännu men är positivt inställd till själva grundberättelsen. Så vi får se hur jag gillar fortsättningen.
   
   
8. Vad natten döljer - Dean Koontz
   Mitt höst-skräck-sug har DEFINITIVT kickat in, och lyckligtvis sammanfaller det med aaaaaatt (konstpaus) min fina sambo kommer hem! På söndag! Så ska läsa skräck tills ögonen blöder, och sen ska jag rulla ihop mig bredvid honom och låtsas som att jag inte tror att allt i böckerna kommer hända på riktigt. Nejmen, jag har faktiskt FORTFARANDE inte läst en enda bok av Koontz, så det kanske börjar bli dags. Eller vad säger ni?
   
   
9. Four - Veronica Roth
   Den här glömde jag helt ta upp i höstutgivningsinlägget (eller den kanske kom ut redan i augusti? Det kanske var därför?), men jag hoppas den här dör mig mer pepp på att läsa klart Allegiant. Pinsamt nog, efter att ändå ha skrivit det här inlägget om Divergent, är Allegiant fortfarande halvläst.
   
   
10. Skärvor av J - Magnus Ljunggren
    Den här var jag inte överdrivet pepp på tidigare, men den låter så himla perfekthöstig, så känner att jag vill läsa den i alla fall!

__________________________________________________________________________________

Kim och Simon skojade bort sista året på gymnasiet, vilket betyder att det nu surt får sitta där på komvux för att få fullständiga gymnasiebetyg. Och det är ju inte så himla ballt. Uppvuxen i Sölvesborg är Kim rätt trött på tillvaron. Han drömmer om att bli journalist, men sitter fast i ett kompisgäng där allt är samma sak. Samma gamla korvätartävlingar, fotboll och pizzasöndagar.

Så börjar han hänga med en gammal barndomsvän som har kompisar i Malmö. En helt ny värld öppnar sig för Kim - där folk är veganer, PK och ska diskutera svåra saker. Men också där folk ser ner på sådana som han - oupplysta lantisar.

När jag började läsa den här boken tänkte jag: "vad sjutton är det här för skit?!", för det är så otroligt otroligt grabbig och bara... uh. Jag orkar inte riktigt med sånt, tycker det blir otroligt tröttsamt. Men eftersom jag vet att Lundberg är en bra och PK snubbe tänkte jag att det förmodligen kommer finnas en poäng med det här senare (vilket det SÅ KLART gör). Därför fortsatte jag läsa. Plus att jag liksom mellan all grabbighet ändå tyckte att det var lite kul. Efter att ha tagit mig över den första tröskeln - när hela grejen liksom blivit normaliserad - insåg jag fyndigheten. Om det är något Patrik Lundberg kan är det att skriva fyndigt. Jag har tänkt på det i hans krönikor också, att hans språk är sjukt effektivt och lätt att ta till sig.

Ju längre in jag kom i boken, desto mer gillade jag den. Alltså jag tyckte att Gul utanpå var riktigt bra, även om jag som vit person i ett vitt land aldrig blivit ifrågasatt och därför inte kunde identifiera mig med berättelsen. För mig är identifiering en otroligt stor del av berättelsen, vilket ju egentligen är jättetråkigt eftersom jag då aldrig kan gilla något lika mycket om jag inte redan har upplevt det själv. Nu är ju jag inte uppvuxen i en småstad egentligen, men min bakgrund är inte direkt densamma som folk på universitetet för det mesta har - vilket har fått mig att känna mig rätt osäker och många gånger tvivlat på mig själv.

Tidigare i år skrev jag att det inte finns någon bok som förändrat mitt liv - och det kan jag väl inte påstå att den här har heller. Men det som Sandra säger till Kim på slutet gick rätt in i mitt hjärta och gjorde mig lite, lite starkare.

Den här boken är en perfekt mix av underhållning, djupare insikter och samhällskritik. Om jag tidigare någonsin tvivlat på vilken skicklig skribent Lundberg är gör jag det definitivt inte nu. Jag sträckläste den här på en enda kväll, och var bara så genomglad när jag hade läst klart den.

För övrigt: Missa inte att det finns en spellista till den här boken! Förutom ett fantastiskt skrivsätt besitter Patrik Lundberg även en fantastisk musiksmak (inte varje dag jag även recenserar författares musiksmak, men om jag gör det ska det väl vara någon som har bra musiksmak!), så jag tycker ni ska kolla in spellistan här.

Trettonåriga Nora blir våldtagen inne på en skoltoalett av sin pojkvän. Hon berättar inte för någon, utan ligger kvar i sängen och vägrar gå till skolan. Trots det vet snart hela skolan att Nora anklagat Edvin för våldtäkt och alla tar Edvins parti. Skolan bryr sig inte, och polisutredningen går långsamt.

När jag var på pressfrukosten där den här boken presenterades berättade Christina Wahldén att hennes bok Kort kjol lånades ut 10 000 gånger förra året. Eftersom Kort kjol nu har några år på nacken ville hon skriva en ny bok - eftersom ämnet fortfarande uppenbarligen är aktuellt.

Och visst är ämnet fortfarande aktuellt, och visst är den här boken betydligt mer uppdaterad än vad Kort kjol är. Något som jag tyckte var ett problem med Kort kjol var att den var snäppet för instruerande, att det snarare kändes som ett beställningsverk från ungdomsmottagningen än en faktisk roman. Här tycker jag att Wahldén har kommit bort från det. En får mer insikt i karaktärernas faktiska känslor, och inte bara själva händelseförloppet. Ändå tycker jag att den fortfarande är liiiiite för känslokall - kanske för att vi får insikt i allas känslor förutom Noras, som jag faktiskt är brottsoffret.

Jag gillar hur saker i boken faktiskt problematiseras explicit. Jag tror att det är bra när det kommer till ungdomsböcker - att problematiseringen faktiskt behöver vara så tydlig. Jag gillar också att det ges en form av förklaring till varför Edvin blivit som han blivit - även om det inte är en ursäkt.

Ärligt talat blev jag rätt chockad när jag läste den här boken. Att ungdomar använder ask och instagram och sånt vet jag ju - men alltså att de är såhär sexuellt utsvävande när de är så unga?! Fungerar det såhär på riktigt? Herregud, visst var jag sexuellt aktiv i samma ålder, men alltså... inte på det här sättet. Känner mig som en oskyldig ängel i jämförelse. Ser egentligen inget problem i att ungdomar är sexuellt aktiva, utan tycker att sex gott kunde vara mindre stigmatiserat än vad det är. Men tänker att det finns ett problem med våldsamt sex bland ungdomar, på samma sätt som det blir problem med nollning på gymnasiet: den naturliga begränsningen infinner sig inte. Det blir för mycket. Med det inte sagt att Edvin i alla fall inte skulle ha blivit en våldtäktsman. Förmodligen skulle det ha skett ändå.

Hela berättelsen är väldigt hemsk och tänkvärd och jag skulle säga betydligt mer intressant än vad Kort kjol är. Medan Kort kjol i princip bara skildrar våldtäkten och det som kommer efter, skildrar den här ett större sammanhang. Hur våldtäkt blir normaliserat i ett samhälle. Hur killen blir kung och tjejen måste flytta.

För att få ännu mer kött på benen angående ämnet tycker jag också att tolv år gamla Flickan och skulden är högst aktuell (släpptes i reviderad upplaga för två år sedan). Läs den också!

__________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________

Veckans fråga i bokbloggsjerkan låter såhär:

Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok?

Hm, lite krånglig fråga tycker jag. Det jag reagerar mest över är nog genusslentrian-grejer. Alltså när en slentrianmässigt tillskriver kön olika egenskaper. Eller riktigt klumpiga genusgrejer, som i Mitt bultande hjärta av Alf Kjetil Walgermo, där huvudpersonen uppmanas att lära sig att sminka sig. Då blir det lite: "vänta, jag läste just VAD?!"

Annars är det väl mest som andra skriver - platser jag känner igen, låtar/artister jag gillar eller referenser till saker jag känner igen.
__________________________________________________________________________________

Jag har inte varit med på dem två första uppgifterna i Fridas bokbloggsmaraton, eftersom jag inte riktigt vetat vad jag skulle hitta på att skriva om. Nu tänkte jag dock att det är dags att peta ihop något, på uppgift nummer tre! Uppgiften går nämligen ut på att hålla en liten intervju med sig själv, och det kan jag ju göra.

Frida, aka Photos and books har ett bokbloggsmaraton som pågår just nu. Jag har inte hängt på tidigare utmaningar, men tänkte att den här är ju inte superdupersvår (eller?) så den kan jag ju peta ihop! Jag har faktiskt också börjat förbereda uppdrag nummer tre, men det är inte riktigt klart, så det får ni vänta lite på. Det här är alltså uppdrag nummer fyra, och går ut på att fylla i böcker för hela alfabetet. Jag har försökt välja mina allra bästa böcker och böcker jag recenserat!

A - Agnes Cecilia, Marie Gripe
B - Bröderna Lejonhjärta, Astrid Lindgren
C - Carrie, Stephen King
D - Det handlar om dig, Sandra Beijer
E - Egenmäktigt förfarande, Lena Andersson
F - Francesca, Melina Marchetta
G - Guldkompassen, Philip Pullman
H - Här ligger jag och blöder, Jenny Jägerfeld
I - I kroppen min, Kristian Gidlund
J - Just kids, Patti Smith
K - Kvinnan i svart, Susan Hill
L - Lilla stjärna, John Ajvide Lindqvist
M - Mio, min Mio, Astrid Lindgren
N - Nattens cirkus, Erin Morgenstern
O - Onanisterna, Patrik Lundberg
P - Panic, Lauren Oliver
Q - x
R - Resten får du ta reda på själv, Lauren Oliver
S - Sista kulan sparar jag åt grannen, Fausta Marianovic
T - Tretton själ varför, Jay Asher
U - Under kupolen, Stephen King
V - Varma kroppar, Isac Maarion
W - Woodstock, Elliot Tiber
X - x
Y - Yummy, Eva Susso (okej, gillade inte den här supermycket, men hittade ingen annan på Y som jag läst)
Z - Zelda, Lina Neidestam
Å - x
Ä - x
Ö - Önska bort, önska nytt, Ingrid Olsson
1-9 - 1984, George Orwell
__________________________________________________________________________________

Temat för veckans Top Ten Tuesday är författare som jag bara läst en bok av men verkligen vill läsa mer av. Min lista ser ut såhär:

1. Sandra Beijer
   Hon har ju bara skrivit Det handlar om dig än så länge, men jag ser verkligen fram emot att läsa mer som hon skrivit. Tror att hon att hon kommer göra mer fantastiska saker framöver.
   
   
2. Jakob Wegelius
   Tydligen skrev jag aldrig om Mördarens apa när jag läste den (vilket är hemskt synd), men jag älskade den. Jag har börjat slipa lite på en lista över saker jag ska leta efter på Bokmässan, och Wegelius är hittils det enda namn som står på den listan (har några titlar annars bara).
   
   
3. Linn Spross
   Spross debuterade förra hösten med Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet. Jag vet inte hur hon ska kunna fortsätta från det här utan att det blir för mycket same-same, men jag vill tro att hon skulle kunna skriva en lika bra bok till!
   
   
4. Maria Nygren
   Fjärde riket var helt enkelt sjukt bra. Miriam om natten har jag liggande väntande på min TBR-hylla och jag hoppas verkligen jag har tid för den snart!
   
   
5. Maria Sveland
   Under en träff med Bonnier Pocket och Månpocket fick jag lyssna lite på Maria Sveland och blev verkligen intresserad av Svelands böcker. Jag fick med mig Systrar och bröder, och beställde snart efteråt Hatet och Bitterfittan. Hatet blev den första jag läste och jag gillade den verkligen.
   
   
6. Katarina Sandberg
   Ytterligare en som jag innerligt hoppas att hon ger ut fler böcker! Vi är inte sådana som i slutet får varandra var sjukt rolig, och jag gillade verkligen Sandbergs språk.
   
   
7. Audrey Niffenegger
   Okej, ärligt talat har jag lite problem med att fylla ut den här listan, så den här blir lite fusk. Jag har nämligen läst två böcker av Niffenegger - The Night Bookmobile och Three Incestuous Sisters. Dock tycker jag att hon kan få vara med på listan ändå, eftersom båda böckerna är bilderböcker. Jag ser verkligen fram emot att läsa något lite längre av Niffenegger!
   
   
8. Josephine Bornebusch
   Att läsa Född fenomenal var otroligt befriande, och den var så sjukt rolig. Jag hoppas verkligen att hon skriver fler böcker. Jag älskar att hon låter den vara så lättsam, att hon inte behöver ta sig an tyngre ämnen för att det ska bli en riktigt bra berättelse.
   
   
9. Brian Selznick
   En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret är en sån där helt magisk bok som har det där fantastiska sagoskimret över sig - trots att den egentligen inte innehåller några egentliga övernaturligheter. Jag gillar verkligen hur Selznick berättar historien om Hugo Cabret, samtidigt som bilderna helt enkelt är fantastiska. Jag har en bok här hemma som han har illustrerat - Marly's ghost som är skriven av David Levithan. Alltså David Levithan och Brian Selznick tillsammans tror jag helt enkelt kan bli fantastiskt. Om jag bara kommer mig för att läsa den någon gång...
   
   
10. C. S. Lewis
    Jag har tidigare haft lite problem med att ta mig igenom The Magician's Nephew, och har den fortfarande oavslutat. Nu när jag läste The Lion, the Witch and the Wardrobe insåg jag verkligen Lewis' storhet, så nu vill jag läsa dem andra Narnia-böckerna också!

__________________________________________________________________________________

Det här är totalt icke bokrelaterst, men jag vill ändå skriva några ord. Det här valresultatet innebär ju inte så mycket att glädjas åt. Jag ligger kvar i sängen och har ingen lust att gå upp och möta ett Sverige där var tionde vuxen jag möter är Sverigedemokrat. Jag är så innerligt, innerligt ledsen. Ledsen för att vi var så många som verkligen hoppades och som på riktigt trodde att det var vår tur att vinna. Jag har svårt att ens glädjas åt en rödgrön regering. Jag satt framför tv:n igår och höll på att kräkas när jag såg Åkessons självbelåtna jävla flin. 

Jiro Ono driver en sushibar i Tokyo. Trots att verksamheten är rätt liten - endast plats för tio sittplatser, extremt lång väntetid och ingen serveringspersonal - har stället fått tre stjärnor i Michelinguiden. Hemligheten är att Jiro Ono helt enkelt valt att fokusera på kvalitet istället för kvantitet.

I Jiroekonomi utreder Åkestam vad som egentligen skulle hända med samhället och människorna om vi lärde oss lite mer av Jiro Ono. Om vi fokuserade lite mer på kvalitet än på kvantitet. Om vi snöade in på saker och fick ordentligt med tid för det vi gjorde istället för att göra 30 grejer samtidigt.

Det här är en av det Novellix kallar för facknoveller - ett nytt koncept som de lanserade nu i början av september. Ärligt talat förstår jag inte riktigt skillnad mellan vad en "facknovell" och en styckutgiven artikel skulle vara. Men jag antar att det handlar om själva styckutgivningen och att ordet "novell" ger en mysigare och mindre vetenskaplig klang än ordet "artikel".

Själva innehållet är det definitivt inget fel på i varje fall. Det Åkestam föreslår som en lösning på problemet med ekonomisk tillväxt är intressant och tankeväckande. Hon pekar i novellen (gud, här vill jag hemskt gärna skriven ARTIKELN pga tycker verkligen inte att det är en novell. Nåja, använder väl samma begrepp som Novellix även om jag tycker det är missvisande) på hur vi skulle kunna få ett bättre och mer hållbart samhälle om vi lärde oss lite mer av Jiro Onos sätt att driva sin verksamhet på.

Delvis så blir det en reflektion över hur vi måste revolutionera hela vårt samhällstänk. Vi måste bygga nytt från grunden. Samtidigt exemplifierar Åkestam det hon skriver på ett sätt som känns nära mig - som gör att jag kan relatera och förstå sammanhanget. Med andra ord blir det tillräckligt lättförståeligt för mig som inte kan något om det här ämnet annars. Eftersom jag inte är insatt i ämnet kan jag dock inte uttala mig om rimligheten i hennes påståenden. Men jag tycker helt klart att det är tankeväckande både på ett personligt och samhälleligt plan. Novellen får mig både att fundera på hur jag kan optimera mitt eget liv, samtidigt som jag funderar på hur vi ska lösa världsproblemen.

Om Novellix andra facknoveller också är lika lätta att ta till sig som Jiroekonomi är jag definitivt positivt inställd till konceptet. Jag tycker att det är intressant att jag kan skaffa mig punktkunskaper - att jag kan välja att fördjupa mig (eh, fast på ett ytligt plan förstås) i det här lilla ämnet utan att först behöva läsa en kandidat i företagsekonomi. Som ni kanske vet är jag något av en kunskapsnörd - jag älskar att lära mig saker och vill helst kunna ALLT. Själva lärandet är målet liksom. Att tillgodogöra sig kunskap. För det tror jag att dessa små facknoveller kommer vara perfekta. Plus att det tar ju inte så lång tid att läsa en sån här liten bok.

__________________________________________________________________________________

Okej, snor den här från Alex. Sätt en spellista på shuffle och de fem första låtarna som spelas ska en koppla till en bok som en förknippar med/påminns av låten. Jag kommer ingen vart i mina böcker, så får väl blogga om sånna här grejer istället! Kommer använda mig av den här listan eftersom det är min allra störstaste megalista med exakt all partymusik jag kan komma på (okej kanske lite ouppdaterad).

Moving to New York - The Wombats
Okej, de författare jag kopplar mest till New York är såklart Rachel Cohn och David Levithan. Låten råkar också innehålla ordföljden "looks like christmas came early, christmas came early for me". Vilket helt enkelt måste betyda: Dash och Lilys utmaningsbok.

Unhappy Birthday - The Smiths
Okej, den här är lite halvlogisk. När jag lyssnar på den här tänker jag faktiskt inte alls på unhappy birthdays utan faktiskt helt tvärtom. Alltså happy unbirthdays. Såklart! Who doesn't? Och i vilken bok firar de unbirthday? Alice's Adventures in Wonderland! Klockrent, eller hur?

Like Dylan in the Movies - Belle & Sebastian
Den här låten associerar jag till en viss bok bara för att jag vet att författaren gillar den här låten. Det var nämligen Sandra Beijer som fick mig att börja gilla den här låten efter att jag hört den i en av hennes spellistor, så då måste jag ju helt enkelt tänka på Det handlar om dig när jag lyssnar på den.

Underdog - Kasabian
Den här kräver lite citat för att förklaras:

Nu kommer det här något sent under dagen, men i alla fall! Dags för veckans jerka!

Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?
Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!

Oj eh. Ärligt talat har jag ingen direkt metod - eller har i varje fall inte haft fram till nu. Förr brukade jag bara läsa, pausa (viktigt), skriva. Nu har jag skaffat mig en bok som jag alltid har i väskan och som jag antecknar i medan jag läser. Och ärligt talat tycker jag att det blir lite bättre. Saker som jag tänker under läsningens gång blir tydligare och jag kommer ihåg i slutet hur jag tyckte mitt i. Alltså ibland på slutet kan det ju vara svårt att veta hur en tyckte mitt i, för att slutet antingen kanske var lite meh eller helt fantastiskt och att det liksom färgar ens intryck av resten av boken. Dessutom små analysgrejer som till exempel hur jag har associerat eller kontextualiserat någonting kan jag återkomma till. Tidigare har jag reflekterat över sådana saker i stunden och sen är det inte mer med det. Nu har jag i alla fall en chans att ta upp det i recensionen.

Annars har jag väl inte direkt någon metod. Jag tycker dock att det är viktigt att vänta någon dag innan jag recenserar så att jag får chansen att smälta intrycken lite.
__________________________________________________________________________________

Jag vill bara återigen påminna er om att gilla Sagan om Sagorna på Facebook! Nu har jag kommit igång att använda den lite mer också, och en kan bland annat få se hur det ser ut när jag bloggar, fler bilder på böcker jag läser just nu och citat ur dessa. Så för att inte missa sånt som inte hamnar i bloggen tycker jag att ni ska klicka er in här och klicka på den lilla gilla-knappen!

Såhär kan det bland annat se ut:

__________________________________________________________________________________

Liiiiiite av min läslust börjar komma tillbaka tack vare att jag helt enkelt metodiskt tvingat mig själv att läsa x antal sidor per dag. Antalet sidor jag behövde läsa från i torsdags fram till idag var nämligen 80 sidor om dagen för att jag skulle hinna läsa alla skolgrejer. Ehm, jag kan ju sammanfatta det hela med ett: nej, det har inte hänt.

Men! Jag tänker visa upp vad jag läser just nu och vad jag hemskt gärna VILLVILLVILL läsa. Jag hoppas innerligt att jag har tid att ta mig lite läspaus (eh, paus från att läsa för att läsa, så verkligen läspaus i dubbel bemärkelse) så att jag åtminstone hinner beta av EN bok.

Men först vad jag läser just nu:

Ramona (Marta Söderberg) började jag faktiskt läsa och hann en liten bit i. Kände dock att den drog ner mig lite pga är för stressad och det var lite för mycket Anna, 13 år i. Så den ligger på hyllan lite, men när jag är mindre stressad vill jag verkligen läsa den! Miriam om natten (Maria Nygren) är jag oh så pepp på. Plus SÅ SNYGG?! Konsten att skapa en zombie (Frank Swain) verkar vara en precis lagomt lättsam bok för mig just nu. Dessutom - jag som inte klarar faktaböcker: Vad kan vara bättre än en påhittad faktabok? Alltså briljansen i det - jag kan inte berömma det nog mycket.

Dessutom: Efter att jag författade det här inlägget i måndags har jag hämtat ut A Little Princess samt fått ett novellix-paket och ett paket från Modernista med samlingen med Four-noveller. Alltså HUR ORKAR EN MED att ha såhär mycket böcker och SÅ LITE TID?!

Nåja, har ni läst något av det här? Vad tyckte ni? Vill ni läsa något? Vad läser ni just nu? Tusen frågor men bara: Tell me all about it!
__________________________________________________________________________________

Med endast lite mindre än en vecka kvar till valet vill jag använda min blogg till något viktigt: nämligen att uppmuntra alla att rösta. Var mitt hjärta sitter tror jag inte är någon hemlighet (hint i det här inlägget annars). Jag röstar för solidaritet och för allas lika värde.

Jag vill inte säga åt er att rösta på samma sak som jag. Jag vill bara säga åt er att rösta med hjärtat. Att rösta på det ni tror på, och inte på det andra säger åt er att rösta på. Framför allt vill jag säga åt er ATT RÖSTA. För det är det viktigaste en kan göra i en demokrati - OCH DET SPELAR ROLL. Okej? Så absolut senast nästa söndag går ni till vallokalen och stoppar en lapp av varje färg i olika kuvert och gör er plikt. Överens?

(Angående Top Ten Tuesday utgår den idag pga idétorka. Vet inte riktigt vad jag vill skriva om)
__________________________________________________________________________________

Igår började jag läsa The Lion, the Witch and the Wardrobe som jag ska ha hunnit 75 sidor i fram till på onsdag (plus 200 sidor i Game of Thrones. Jag läser på svenska, och ändå kan jag meddela att nepp, det kommer nog inte hända. Nåja).

Alltså det allra, allra finaste med den här boken är ju faktiskt inledningsbrevet, som är så fint att jag får gåshud. Eftersom bilden är lite dålig återger jag brevet i sin helhet under.

My Dear Lucy,

I wrote this story for you, but when I began it I had not realized that girls grow quicker than books. As a result you are already too old for fairy tales, and by the time it is printed and bound you will be older still. But some day you will be old enough to start reading fairy tales again. You can then take it down from some upper shelf, dust it, and tell me what you think of it. I shall probably be too deaf to hear, and too old to understand, a word you say, but I shall still be

Nu var det ju superduberüberlänge sedan jag svarade på frågan för dag sju, men jag tänker ändå plocka upp det här igen och svara på dag nummer åtta.

Frågan som ska besvaras är vilken som är den mest överskattade boken. Och det är nog den som är absolut utan tvekan lättast att svara på. Det är nämligen, dumdurudum: Twilight. Alltså seriöst, jag fattar verkligen inte grejen med dessa böcker (fungerar för övrigt ypperligt bra som måttstock när en träffar nya människor, haha (obsobs ironi, ingen behöver ta illa upp)). Alltså det är inte som att jag hatar Twilight eller något, jag bara FATTAR INTE GREJEN. Det är som typ... vilka böcker som helst. Varken exceptionellt bra eller exceptionellt dåliga. De liksom bara ÄR. Någonstans på mitten och svajar typ. (Förutom att det då ju finns andra anledningar till att ogilla dem pga extremt cheesy (i och för sig gillar jag cheesy ibland. Min bästa serie just nu är Make it or break it och jag faller för alla klyschor och gråter fastän det är så himla himla cheesy) och författaren är mormon och allt det där. Tänker inte gå in på det för ni har ju hört det en halv miljard gånger vid det här laget).

Nä, det här med Twilight, det är inget för mig.
__________________________________________________________________________________

Okej, den här veckan kan lätt kvala in till årets sämsta på flera punkter. Bland annat läsmässigt. Stressen att börja på ny kurs, ny skola (som inte är mitt hem. SU är mer mitt hem än någon annan plats i världen), kombinerat med att jag skulle börja på två jobb (men insåg att bara det ena kommer gå och att jag måste säga nej till det andra när jag redan sagt ja...), kombinerat med att jag har extremt kontrollbehov och tror att jag måste kunna allt innan jag börjar och förstå hur exakt allt fungerar för att jag alls ska kunna bli godkänd, kombinerat med att vara mellan två böcker... Ja, alltså meningen blev för lång för att ni ens skulle förstå sammanhanget om jag kom med en slutsats i den. Men alla saker jag listade har gjort att jag knappt läst en enda sida.

Fredag betyder ju som bekant Bokbloggsjerka. Veckans fråga:

Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna?

Här tänker jag att det beror ju heeeelt på vad det är för bok. Alltså jag har ju förklarat det här förut, men tror jag har en tomtenisse hemma som stoppar sömnmedel i alla mina faktaböcker. Blotta vetskapen om att en berättelse hänt på riktigt istället för på låtsas får mig att sova inom tre meningar. True story. Däremot om det är riktigt riktigt spännande (okej, alltså vänta, nu har jag hoppat till skönlitterära böcker) och det bara är väldigt lite kvar av boken kan den hålla mig vaken alldeles för länge. Nu har jag ju bott själv sen februari (och nu är det september, vilket betyder att jag kommer behöva bo själv i mindre än en månad till! Yay!) och då är det ett litet större problem, men när min sambo är hemma har jag ju någon som kan hålla koll på mig. Det är faktiskt inte så dumt att ha en person som säger "Nej, nu får du faktiskt ta och släcka". Åtminstone jag behöver det ibland.
__________________________________________________________________________________

Nu är det rätt länge sedan jag läste ut den här, men vill ändå skriva om den. Ni som någon gång antingen har lyssnat på Pop och politik på radio, eller sett programmet på tv vet redan vad den här boken handlar om. För er som inte är bekanta kommer här en sammanfattning:

Programmet Pop och politik handlar precis om vad det låter som - pop och politik. Alltså hur politik påverkat populärmusik genom historien. I Popmusik rimmar på politik har programmet blivit ihopkokat till en bok. Boken är indelad i kapitel baserat på tema - som till exempel kan vara Melodifestivalen eller krig.

Det jobbigaste med den här boken är egentligen ett himla i-landsproblem. Det går fortare att läsa än att lyssna på låtarna som nämns. Det finns nämligen en spellista med alla låtarna, så att en ska kunna lyssna. Givetvis går det dock inte att lyssna på listan samtidigt som en läser, eftersom låtarna liksom är för långa för texten.

Utöver det har jag inga konkreta klagomål. Dock tycker jag nog att det är ett koncept som fungerar bättre både i radio och tv än som just bok. Jag blev lite okoncentrerad när jag läste, men vet med mig att jag har seriösa koncentrationssvårigheter när jag ska läsa fakta. Ändå är den här väldigt bra berättad. Ämnena känns relevanta och intressanta. Mycket fakta hinns med, samtidigt som författaren är personlig i berättandet. Faktan vävs in i anekdotiskt berättande snarare än beskrivs rakt upp och ner, vilket nästan är ett krav för att jag ska orka mig igenom en hel bok av det här slaget.

__________________________________________________________________________________

Okej, jag brukade vara en sucker för dystopier/utopier, men efter att ha skrivit kandidatuppsats om Legendtrilogin blev jag lite mätt (och har fortfarande inte återhämtat mig). Ändå sitter det såklart i ryggmärgen att jag dras till ungdomsdystopier/utopier som en insekt dras till ljuset. Därför kändes det kul att den här i form avviker från den typen av dystopiska/utopiska (okej, kommer bara skriva dystopiska nu, för problemet ligger ju i princip alltid i att utopin inte är en utopi utan en dystopi). Jag återkommer till det om något stycke. Först en kort beskrivning:

Miqi lever i Otopia - en värld där alla lever i harmoni och ingen äger något. Ändå är det något som skaver. Miqi söker en mening med livet och kan inte finna sig i den kontrollerade verklighet hon lever i. Hon börjar leta och börjar inse att Otopia kanske inte är det perfekta samhälle som alla tror att det är.

Varför jag tycker att den här starkt avviker från andra dystopiska ungdomsböcker (notera ungdomsböcker, vuxendystopier är definitivt inte ett område jag är påläst på, och kan därför inte uttala mig om det) är... eh, allt. Den vemodiga stämningen, språket, distansen, smärtan. Språket är bräckligt och jag kan medan jag läser aldrig komma undan tanken på torrt gräs eller fnöske eller ni vet grenarna längst ner på granar. Som att det skulle brytas om jag klev på det. Språket är också det enda sätt varpå jag känner att jag får kontakt med Miqi. Genom boken fortsätter hon vara en person som jag inte vet vem det är, mer än på ett yttre plan. Jag funderar på om det är ett medvetet grepp. Något som återkommer flera gånger i boken är hur Miqi tänker på hur en egentligen inte kan känna någon på riktigt, inte ända in.

I början gillade jag inte alls Otopia, och jag vet fortfarande inte om jag tyckte den var underhållande. Tankeväckande - ja. Men jag vill nog helst att mina böcker också ska vara underhållande, åtminstone på något plan. Det blir så himla knaggligt att läsa annars. Skrev det här till en vän: "Alltså, efter 132 sidor har jag fortfarande inte förstått poängen...", och tyckte egentligen inte att det blev speciellt intressant förrän Miqi träffar Bob, vilket är alldeles i slutet av boken.

Jag funderar också på varför jag ogillade boken så mycket i början. Det är så enkelt för mig att gilla dystopier, för de kritiserar nästan alltid ett samhälle som jag definitivt aldrig vill till. Otopia däremot är en utopi som jag skulle kunna skriva under på - om än en väldigt kontrollerad sådan. Därför är ju egentligen utopier bra mycket obehagligare än dystopier, för att jag VILL ha det. Jag tror att jag blir arg på att det görs något fult av min utopi, och därför också vill avfärda berättelsen som dålig - vilket förstås är väldigt intressant och tankeväckande.


__________________________________________________________________________________

Jag gillar den här veckans tema på Top Ten Tuesday! Karaktärer som hade suttit vid mitt bord på lunchen, är alltså temat. Som jag nämnde häromdagen gillar jag rätt rappa karaktärer, så blir nog några sådana. Utan inbördes ordning, som vanligt:

1. Imagine i Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet
   Imagine får sitta vid mitt bord eftersom hon både är en knäppis fylld av glada upptåg och samtidigt kan hänga med i politiska diskussioner. Och jag gillar politiska diskussioner. Mycket.
   
2. Rut i Född fenomenal
   Alltså, Rut behöver knappt ens en motivering?! Räcker med ett enda ord: Hilarious.
   
3. Ester i Egenmäktigt förfarande
   Ester blir helt klart äldst i mitt lunchbordssällskap, men har helt klart blivit mer intresserad av filosofi på senaste tiden. Är ju inte speciellt påläst, men skulle kunna tänka mig att bli. Vill ha Ester att diskutera med, eftersom det finns så sjukt mycket intressanta filosofiska diskussioner i Egenmäktigt förfarande.
   
4. Carrie i Carrie
   Alltså Carrie, jag känner så himla mycket för Carrie. Jag vill så gärna att hon ska sitta vid mitt bord, och att hon aldrig någonsin ska behöva känna sig ensam igen.
   
5. Day i Legendtrilogin
   Okej, Day får sitta vid mitt bord pga lite kär i honom.
   
6. Anna i Det känns konstigt att vakna i sin egen säng
   Anna är så fantastiskt vulgär och rolig att hon definitivt måste sitta vid mitt bord. Fast hon kanske kan lämna vulgariteterna till vi lämnar matsalen...
   
7. Alicia i Allt jag säger är sant
   En till karaktär av typen gillar-sig-själv-och-är-rolig-och-rapp. Tänker att hon och Rut finns med för att stärka hela sällskapet.
   
8. Hermione i Harry Potter
   Har inget bra att säga om Hermione. Hon bara är bäst helt enkelt.
   
9. Allie i Vinylprinsessan
   Allie och jag gillar typ samma musik, så jag tror vi skulle kunna utbyta intressanta musiktips med varandra.
   
10. Rebecka i Engelsforstrilogin
    Rebecka verkar som en så sjuk sympatisk person. Den typen som en gärna berättar om sina problem för (och såklart lyssnar på dens problem också). Därför är hon välkommen vid mitt bord.

__________________________________________________________________________________

Så har vi en sammanfattning också. Augusti började rätt bra, men så fort jag kom hem till min egen lägenhet i Stockholm gick läsningen trögt. Dels för att jag faktiskt kunde titta på serier igen (har haft kontantkortsprincipen på internet i Östersund, dvs DYRT) och dels för att jag segade ner mig i Himmelstrand och strandade där.

Jag skaffade också en facebook för bloggen, som jag väl är lite halvflitig på att använda. Kolla gärna in där! Nu när jag kommer igång lite mer med läsningen kommer det även dyka upp grejer där som kanske inte dyker upp på bloggen, så jag tycker VERKLIGEN att ni ska gå in och gilla. Okej? Deal!

Hann i alla fall med följande:
70. Otopia, Per Nilsson *
69. Onanisterna, Patrik Lundberg
68. Född fenomenal, Josephine Bornebusch *
67. Eunomia, Erika Vallin
66. Mary, spöket och resan genom natten, Roddy Doyle *
65. Stockholms undergång, Fruktan *
64. Männen med rosa triangel, Heinz Heger *

Totalt: 7 st.
Gillade mest: Född fenomenal! Sjukt rolig!
Gillade minst: I början tänkte jag nog Otopia, men tyckte den tog sig. Fast de första typ 150 sidorna var väl sådär...
Största överraskning: Född fenomenal. Hade inte superduperhöga förväntningar på den här, men så himla bra bok.
Största besvikelse: Eunomia. Gillade den inte alls lika mycket som tidigare böcker i serien.
__________________________________________________________________________________