Veckans jerka ser ut såhär:

Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.

Okej den här veckans Throwback Thursday är jag lite osäker på vad det var, men det är inte så mycket boken som själva omständigheterna runtomkring som var viktiga. När jag gick i kanske femman eller så hängde jag och min bästis jämt på biblioteket. Vi läste Guldkompassen (men jag gav upp efter några sidor i Den vassa eggen) och hästböcker. Fantasy och hästar var grejen. Vid ett tillfälle vågade jag låna en bok från VUXENAVDELNINGEN, och det här var SÅ STORT för jag hade aldrig lånat något från vuxenavdelningen tidigare. Det kändes som att jag gjorde något förbjudet - var på ett ställe jag inte fick vara. Det kändes som att det lika gärna kunde vara PORR. Så farligt.

Boken var någon sorts high fantasy med möss och råttor som slogs. Jag minns knappt något alls av själva boken, men ska försöka beskriva så mycket jag minns. Jag vill minnas att det var en mus som var huvudperson (alternativt var de råttor och de elaka var några andra större djur. Eller så var alla råttor), och att de skulle storma någon borg. Och det är allt jag minns.

Jag har tittat lite på om det kanske kan vara Brian Jacques Redwall-serie, men jag blir osäker. Jag vill nämligen minnas att råttorna på omslaget var mycket argare och är helt säker på att den stod på vuxenavdelningen (INTE barn och ungdom). Visserligen känns namnen Mattimeo och Martin väääääldigt bekanta. Och det är både möss och råttor i. Jag minns böckerna som rätt tjocka, och det verkar ju dessa vara. Författarens namn känns också bekant. Ju mer jag läser OM dem känns det som rätt böcker, men som sagt - mitt minne av omslagen och det faktum att de stod på vuxenavdelningen gör mig osäker. Omslagen jag hittat på internet känns inte ALLS bekanta. Inte ens färgschemat stämmer med den bild jag har i huvudet. I och för sig KAN det ju också vara så att mitt minne spelar mig ett spratt, och att vi var en sväng och bara kollade läget på den Stora Farliga Vuxenavdelningen samma gång som vi lånade just den boken. Nåja.

På initiativ av.

Okej, eftersom alla andra gör den här och jag inte hann/orkade skriva inlägget jag egentligen hade planerat till idag får väl jag också haka på Kulturkollos tisdagsutmaning... på en onsdag. En dag sent (jag hade jättemycket att göra igår, ok?!). Nåja. Fantasy är temat, och eftersom det är nästan det enda jag läser - känns det som (även om sf och skräck nog är mer min grej) - tänkte jag att det passar väl ändå.

Vilken fiktiv plats skulle du besöka om du bara kunde?

Ooooh, veckans Top Ten Tuesday är favorit-hjältinnor! Jag gillar jättemycket, såklart! Mitt enda problem är att lyckas hålla mig ifrån klyschorna. Några sådana blir det också, förstås. Men ändå.

För övrigt - hur pepp är ni på nästa veckas Top Ten?! Jag är superpepp. Det är nämligen all time-favorites från de tre senaste åren. Sjukt peppigt.

Nåja:

1. Katniss i Hungerspelen (obligatoriskt, eftersom jag ändå har en egen katt-Katniss)
2. Hermione i Harry Potter (ofc, pga Hermione <3 läser böcker, är en besserwisser, är supersmart. Vad mer kan en begära?)
3. Raven i Pandemonium
4. Adelina i The Young Elites (eller jag åtminstone hoppas att jag kommer älska henne i nästa bok. Sååååå mycket potential som inte riiiiiiktigt blir så som jag vill i Young Elites)
5. Heather i Panic (alternativt är jag förblindad av hur mycket jag gillade själva boken)
6. Lyra i His Dark Materials
7. Minoo i Engelsforstrilogin (eh, det är väl Hermione-grejen här med, antar jag. Är så svag för pålästa besserwisser-brudar. De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta)
8. Elsa i Min mormor hälsar och säger förlåt (vad sa jag just om besserwissrar?)
9. Kami Glass i Outtalat (kvalar eventuellt också in som besserwisser?)
10. June i Legendtrilogin (hur kan jag inte älska den här karaktären innerligt när vi spenderat så mycket tid tillsammans?)

Okej, jag tänker inleda med att säga att det här inte är en recension. Betrakta det snarare som ett hyllande inlägg eller ett boktips. Det finns flera anledningar. Några av dem:

• Jag är fortfarande värdelös på att recensera den här typen av serier.
• Jag känner Elin Lucassi privat och hon är en så himla fin och bra person. Jag är så sjukt glad för hennes skull att jag omöjligt kan se något dåligt med det här albumet.
• HUR ska jag kunna göra en objektiv bedömning när hon signerade boken med ett porträtt av mig? (se bild! Ni ser väl sidecut:en?)

Okej, så i höstas när jag började kolla lite mer på att läsa serier förstod jag att jag tydligen behöver läsa Saga. När jag köpte första och andra delen på mitt jobb gick det till precis såhär: "Ska du inte ha del två och tre på en gång?" jag: "..." "Du kommer vilja ha del två och tre på en gång. Jag lovar.". Kompromissen blev att jag köpte del två på en gång.

Jag håller på att bli sjuk (igen) och ska lämna in hemtenta idag och har två miljoner saker att göra. Skitdag, vill ligga kvar i sängen. Tur att i alla fall jerkan kom som den skulle den här veckan!

Var (och hur) författar du dina inlägg?

För min del började det för tre år sedan runt ett café-bord. Jag lånade den av min lillasyster och fastnade totalt på en gång. Allt bara för att någon vid det här bordet sa: "Cirkeln, den borde du läsa". Nu är det bland de bästa serier för ungdomar som jag någonsin läst, och självklart var det totalt omöjligt att inte ha skyhöga förväntningar när det meddelades att den skulle bli film (på riktigt den här gången).

Visst måste jag ha pratat om hur alla lärare jag någonsin haft i svenska har favoriserat mig? Det måste jag väl ha gjort? Men ja, ungar som läser frivilligt - vi växer faktiskt inte på träd. I lågstadiet var jag den enda, fram till att ett fenomen bredde ut sig i klassen: Harry Potter. Men det var faktiskt inte alls Harry Potter jag skulle skriva om nu (dock kanske en annan gång, för det finns faktiskt saker att säga om Harry Potter också), utan Miranda!

Min lärare i lågstadiet var liksom inget undantag. Hon gillade mig och jag a-v-g-u-d-a-d-e henne. Jag läste och älskade alla böcker hon satte i händerna på mig (eller alltså, jag älskade ju ALLA böcker som sattes i händerna på mig över huvud taget... Ett av mina starkaste minnen från barndomen var när jag fick mitt helt egna bibliotekskort. Känslan av frihet och att hålla hela världen i min hand. Det var typ det finaste jag någonsin fått av någon ♥). Vid ett bibliotekstillfälle pekade hon på Miranda-böckerna som stod undanskuffade, bortglömda, längst ner på en hylla. Jag läste den första och var totalt fast. Jag minns att jag tyckte de var så himla fina - ryggarna som en regnbåge med Mirandas lilla ansikte på.

Åh, dessutom: Av någon anledning pratade jag med min pappa och låtsasmamma om mors/fars dag-presenter, varpå min låtsasmamma säger: "Men man kan inte ge slipsar till mammor på mors dag, heller", och jag svarar: "Vad ger man till dom då? Strumpeband eller?!". De skrattade så de inte kunde andas och jag fattade ju ingenting - hallå Miranda gav ju strumpeband till sin mamma på mors dag?! Nu förstår jag ju lite bättre.

Jag tog en kik på bokus och såg att dessa bara går att köpa nya i fula omslag. De har ju INGENTING med böckerna att göra! Dessa var utgåvorna jag läste:

På initiativ av.

Äntligen dags för sista delen i den här serien! Tiden är inne för den sista striden - men självklart är det lite knökigheter på vägen. Cates och Mauras relation är så ansträngd att de inte ens pratar med varandra. Tess står mellan och försöker medla, samtidigt som någon utsätter henne för hemska spratt för att försöka få henne att tro att hon är galen. Och så är det det här med att en syster ska döda en annan... Vem ska egentligen döda vem? Och Inez - tja, hon sätter käppar i hjulet för Cate hela tiden.

Okej, detta är riktigt till alla som skriver böcker: Ärade författare! KAN DU SNÄLLA HÅLLA ANTALET VIKTIGA KARAKTÄRER TILL ETT RIMLIGT ANTAL ELLER????? Alternativt ha en liten lista i början som talar om vem som är vem. Alltså, det dröjde seriöst typ halva boken innan jag fattade vilka alla var. INTE OK. All energi går åt till att försöka komma ihåg vem som är vem (okej, ärligt talat, jag har fortfarande bara typ 89% koll) istället för att hänga med i berättelsen. Så glömmer jag vad jag har läst och förstår inte sammanhang och... ja. Det här gäller faktiskt även de direkta huvudkaraktärerna. Det har gått tillräckligt lång tid för att jag ska ha glömt vem av systrarna som är bra på vad och allt sånt.

MEN, när jag då kommit över den där första tröskeln så blir det faktiskt riktigt bra. Av förklarliga skäl (att Finn faktiskt inte kommer ihåg Cate) är den här boken inte riktigt lika romantisk som tidigare (även om det såklart finns där också, dock lite mer i bakgrunden). Istället får själva kampen och syskonrelationen stå i fokus - vilket jag uppskattar väldigt mycket. Som sagt, jag GILLAR romantik, kanske lite för mycket. Men det känns så... FRÄSCHT att läsa böcker där det inte är konstant närvarande (vilket är så jävla sorgligt).

Det är helt klart en värdig avslutning på den här serien - om än inte mer än så. Jag är varken besviken eller överraskad. Tillfredsställd - men inte jättemycket mer. När jag hade läst klart den här la jag den direkt i högen med skänkes-böcker och letade efter de första böckerna i serien i hyllan för att plocka ut dem också. När jag inte hittade dem tänkte jag att jag kanske lånat ut eller skänkt dem till min syster redan. Nu - ett par veckor senare upptäckte jag att de står bland mina allra bästa böcker (ja, jag har apartheid i min bokhylla. Vissa böcker är helt enkelt lite bättre än andra, och får därför stå på ett lite bättre ställe) - och där letade jag inte tidigare, därav hittade jag dem inte. Och tja, den här sista delen var bra och superspännande, men det är ju ingenting jag kommer bära med mig - vilket de andra uppenbarligen inte heller är, eftersom jag totalt glömt att jag gillade dem så mycket som jag en gång gjorde. Det är verkligen den typen av bok jag läser och sen glömmer - även om det var sjukt underhållande medan det höll på.

Så var det tisdag igen och Top Ten Tuesday. Veckans lista är bokrelaterade problem. Jag har haft lite problem med att få ihop en ordentlig, engagerad lista de senaste veckorna, men det här ska väl gå att göra något av!

1. Personalrabatt
   Det här är ca det bästa och sämsta som har hänt mig. För er som brutalt har missat bland det största som hänt i mitt liv de senaste månaderna: Jag började i december jobb på Science fiction-bokhandeln och fick vara kvar på inringningslista även efter jul.
   
   
2. När vi ändå är inne på det här med mitt jobb
   Mitt jobb är ett problem (fast det är typ mitt bästa problem ever). Hittar nya böcker jag vill läsa var tionde minut, plus så himla grymt att kunna prata om böcker och att folk är nördiga och... alltså ja. Nej.
   
   
3. Jag är en spillare
   Okej, jag erkänner härmed att jag typ inte kan hålla i ett glas eller en mugg utan att spilla, och att jag nästan aldrig brukade ha vit tröjor på mig för att... tja, vita tröjor är inte vita på mig så länge ("brukade" för att jag under hösten kommit på att det kanske ändå är rätt fint och att det faktiskt går att ehum... ha förkläde på sig när en äter). Hur det här är bokrelaterat: I förra veckan välte jag ut ett glas cola på min The Sea of Monsters (det blev sjö på utsidan och insidan, höhö!). Och det är inte helt ovanligt att hitta kaffefläckar i min böcker (en gång spillde jag kaffe i en biblioteksbok. Två gånger. Samma kaffemugg. Men det är okej, jag har redan någon som har skällt på mig, så ni måste inte skälla igen. Snälla?).
   
   
4. För mycket böcker...
   Okej, vem har INTE det här problemet?! Jag tror inte ens jag behöver förklara, ni lär ju förstå ändå.
   
   
5. ...som jag inte vill läsa...
   Häromdagen stod jag framför min pocketbokhylla med olästa böcker och insåg att jag inte ens tittat på den på flera veckor (månader? Sen jag ställde in pocketarna jag köpte på bokmässan tror jag. Och jag ställde aldrig ens in dem ordentligt). Jag skulle faktiskt kunna tömma hela den där hyllan i en pappkasse, köra till second hand och aldrig sakna en endaste en. Japp.
   
   
6. ...meeeeeeen separationsångest
   Jag har seriösa problem med att göra mig av med saker som en gång betytt mycket för mig. Eller böcker som jag en gång väldigt gärna ville läsa. Trots att jag inte ens är det minsta sugen längre kan jag inte göra mig av med dem för en gång VILLE JAG JU FAKTISKT LÄSA. Lite hoarder-tendenser, ja...
   
   
7. Att jag blivit kräsen
   Okej, det här är också en sån där punkt som är både bra och dålig. En gång i tiden var jag en allätare när det gällde litteratur. Nuförtiden är jag rätt kinkig med vad jag läser. Vuxenböcker GÅR om den är fantasy eller science fiction (kanske i värsta fall skräck) - men helst inte. Och det är sällan jag sträcker mig efter böcker helt utan övernaturliga inslag. Förr läste jag typ alltalltallt och var underhållen av det mesta. Det som i och för sig är bättre nu är att jag gillar det jag gillar MER trots att jag ratar mer. Bättre läsupplevelser, men snävare smak. Så jag gillar det här lite också. Jag läser ju nästannästan bara sånt jag gillar nu.
   
   
8. Spotify
   Ibland fastnar jag i att göra spellistor så länge att hela min buss-/tågresa gått utan att jag hunnit läsa ett enda ord. Och ibland fastnar jag i att bara lyssna på musik också (eftersom musik ändå ligger på delad förstaplats med böcker när det gäller favoritkulturform att konsumera). De spellistor jag varvar just nu är Another Sunny Day (dvs solig musik, eftersom det var så soligt och fint häromdagen. Blandat lite 60tals-pop och glad indie), Heaven's Pregnant Teens (skränig indie blandat med Nirvana och lite punk) och The Pretender (bc Foo Fighters = ♥).
   
   
9. Jag är väldigt lättstörd
   Vilket är den största anledningen till varför jag alltid lyssnar på musik samtidigt som jag läser böcker på tåget (plus att det är nice att göra både och samtidigt). Det är ju fucking helt himla omöjligt att koncentrera sig på att läsa om folk pratar eller snörvlar eller ens rör sig i ens ögonvrå. Argh. Vill ha en vagn där alla måste vara knäpptysta och sitta helt blickstilla medan de läser sina böcker (de får bläddra).
   
   
10. Prestationsångest
    Välkommen till den seriösaste punkten på den här listan. Jag har rätt mycket problem med prestationsångest när det gäller typ ALLT, och läsning är inget undantag. Ändå skulle jag säga att det inte har fått äta upp läsningen än (som det gjorde med till exempel musik ett tag. Efter att jag slutade gymnasiet dröjde det två år innan jag kunde njuta av att spela igen), och det kommer aldrig få göra det heller.

Sååå, jag föll för den fantastiskt fina Percy Jackson-boxen vi hade på jobbet - och lite personalrabatt på det så vips låg den i en grön påse på väg hem till mig. Alltså, det är ju annars liiiite risky att köpa boxar när en inte riktigt vet om en kommer gilla eller inte. Den här gången blev det definitivt en hit!

Percy har alltså levt hela sitt tolvåriga liv med att flytta runt på olika skolor. Stämplad som bråkstake, samtidigt som han har dyslexi och ADHD har han inte klarat sig ett helt år på en enda skola. När han så får veta att alla grekiska gudar finns på riktigt, att en av dem är hans pappa och att hans livsmission är att döda monster och vara en hjälte makes everything sense. Liiiite problem blir det förstås när Zeus tror att Percy snott hans blixt och Percy måste ge sig ut och leta reda på den riktiga tjuven.

Okej, så jag gillade faktiskt den här boken mer än jag trodde att jag skulle göra. Jag hade förväntat mig bra, men jag hade nog inte förväntat mig att den skulle bli en fyra. Nu har jag hunnit läsa klart The Sea of Monsters också, vilket gör det lite svårt att skilja på de olika intrycken. Dessutom gillade jag den här väldigt mycket, men har lite svårt för att sätta fingret på vad jag gillade förutom det uppenbara SPÄNNANDE, och reflekterade nog inte så mycket över det när jag läste heller (reflekterade desto mer under andra boken). Jag var sjukt lustbetonad i mitt läsande av denna - jag hade svårt för att sluta läsa och tänkte inte så mycket på att analysera vad, hur, varför och så vidare. Vilket väl i sig är ett väldigt bra betyg, för det är sällan jag klarar av att släppa på det sättet. Det var superskönt att för en gångs skull bara kunna slappna av och inte tänka så mycket. Så stort plus för det! Dessutom började jag faktiskt genast, samma kväll, läsa The Sea of Monsters, vilket jag bara tidigare gjort med typ Hunger Games och Harry Potter tidigare (läst två delar direkt efter varandra alltså).

Berättelsen börjar med någon sorts meta-reflektion likt Syskonen Baudelaire-böckerna gör - med andra ord fälls en liten kommentar utav Percy själv angående hela berättelsen för att göra det mer "på riktigt". Den droppas dock rätt snart och återkommer varken i första eller andra boken, vilket jag både uppskattar och tycker är lite tråkigt. Risken är väl förstås att det hade blivit en barnsligare berättelse om meta-kommentarerna hade fortsatt, och som det är nu är jag väldigt nöjd med berättarnivån på texten.

Något som känns väldigt befriande med att läsa för den här åldersgruppen (klassad som 9-12) är att slippa blanda in en massa kärlekstrams i det hela. Missförstå mig rätt - jag älskar romantik. Faktiskt. Herregud, för mycket (mvh romantisk drömmare som aldrig kommer ha huvudet någonstans nedanför molnen). Men IBLAND kan det faktiskt vara litelite tröttsamt att inte en enda ungdoms-/YA-berättelse kan berättas utan att det ska blandas in ett kärleksmoment (som dessutom väldigt ofta inte för berättelsen framåt, utan bara finns med som ett sidospår FÖR ATT. Alternativt för att författaren inte tror på att huvudberättelsen kan stå för sig själv. Tröttsamt I tell ya). Det finns väl vissa antydningar i den här att det i framtiden skulle kanske kunna bli någonting, men åtminstone händer inget i just den här boken. Och visst dyker det upp kärleksmoment för den här något yngre målgruppen också, och då är det nästan ännu mindre behövligt och ännu mer tröttsamt. Men det behöver vi ju inte gå in på nu, eftersom det inte är ett problem här.

Såååå, tydligen har jag "inte så mycket att säga" om den här boken? Äsch, jag tänkte avsluta med att säga att det enda som var synd var att jag sett filmen, eftersom det ju helt klart förstör alla överraskningsmoment. Nu har jag ju dock klarat mig igenom filmböckerna och kan ge mig på helt okänd mark! Pepp!

Okej, det ser ut som att det här jobbet i kombination med att jag kanske är på gång att börja nörda serier kommer vara väldigt hårt för min plånbok. Har på två dagar haft med mig hem Saga 1-4 och Rat Queens och sneglar redan på Fables och Runaways och... Det här kan aldrig sluta bra. Jag bara säger. Alltså damn you comics för att ni går så fort att läsa. Och är ca tusen delar. Jättejobbigt ju.

Till alla er som - liksom jag - tycker att idén om Syskonen Baudelaire är bättre än själva böckerna och DEFINITIVT bättre än filmen:

Waaah! Med tanke på hur bra Netflix faktiskt lyckats med vissa andra serier (ja, jag tittar på dig Hemlock Grove, exakt just du! Och Orange is the New Black för den delen) är jag pepp! OCH VARFÖR HAR JAG INTE SETT DETTA FÖRRÄN NU????? Det har tydligen varit klart sedan november. Herre. Läs mer här, till exempel.

Mitt första TBT-inlägg blir för att minnas en tid då jag var betydligt mer lustbetonad i mitt läsande och därmed mindre driven av prestation. Sommaren när jag var elva eller tolv år gammal åkte jag med min farmor, farfar och lillasyster till fjällen för att vandra i en vecka. Vi bodde på något hotellaktigt och var ute och vandrade under dagarna - så inte riktigt så hardcore som det låter. Vi åkte bil hela vägen upp till Grövelsjön, och bil hela vägen hem - en resa på ca 13 timmar TOR. I sysselsättningsväg hade jag men mig fyra CD-skivor (The Offspring - Greatest Hits, Green Day - American Idiot, Green Day - Dookie, Green Day - Shenanigans. Jag hade en Green Day-period, okej) och en bok. Låt mig upprepa: EN BOK.

Ni har sett mina resepackningar tidigare. Rimlighet är inte min starka sida när det kommer till att packa böcker. Men hur kom det sig egentligen att jag packade ynka EN ENDASTE BOK till en bilresa som skulle ta 13 timmar fram och tillbaka, och när jag dessutom kanske skulle vilja ha något att läsa under själva veckan (faktum är att jag gick upp klockan sex varje morgon, innan alla andra vaknade, satt i matsalen och drack te, åt citronmuffins och läste min enda bok. Om och om och om igen. Tror jag hann läsa den minst tre gånger under veckan)?

Det råkade vara min favoritbok just då. Och ni vet hur mycket jag hatar vampyrer? Det var en vampyrbok. Blodssystrar av Celia Rees var det. En bok som nu verkar vara svår att få tag i. Mitt eget ex gick förlorat när jag flyttade från min pappa under första året i gymnasiet utan att ta med mig några av mina böcker. Jag har försökt läsa andra av Rees böcker efter det, men inte riktigt fastnat igen. Sovay fick stå oläst så länge i bokhyllan att jag till och med för några månader sedan måste ha rensat ut den (eftersom jag precis kollade efter den och inte kan hitta den). Men jag tänker på det här att bara läsa samma bok om och om igen - trots att jag vet vad som ska hända, trots att det fanns hur många olästa böcker som helst som jag kunde ha tagit med mig. Jag borde kanske lära mig lite mer av 11-12-åriga jag?

Ingen kunde förstå varför hon hade blivit så sjukligt blek och trött. Huset var precis som Ellen mindes det - stort, knarrigt och lite spöklikt. Som barn hade hon älskat att hälsa på sin mormor. Men den här gången skulle allt bli annorlunda... I halvdunklet på vinden hittar hon en vacker gammal dagbok från 1800-talet. Den är skriven av en flicka i hennes egen ålder. Flickans namn var Ellen. När Ellen börjar läsa dagboken rullas en kuslig historia upp för henne. En historia som Ellen på någon märkligt vis känner igen - och som sakta flätas samman med hennes eget liv...

Här kommer då det sista tipsinlägget till Kaosutmaningen! Sen kan jag återgå till alla recensioner jag skjutit upp, och så vidare. Tidigare inlägg hittas alltså här och här. Om ni vill ha mer tips efter att ha läst mina listor (jag tipsar ju ändå mest om ungdomsböcker och fantasy, och det kanske finns de som är intresserad av något annat också) rekommenderar jag att ni tar en titt på bloggarna som finns med i listan över bloggar som deltar (vilket alltså är över 60 pers nu! Där har ni ju en del att gå igenom). Jag har tagit några tittar då och då och ni ser ut att klara er bra allihopa!

Nåja, över till mina tips:

25. Läs en bok med en flagga på omslaget.

Temat för veckans Top Ten Tuesday är alltså antingen saker en gillar eller ogillar angående romantik i böcker. Jag måste faktiskt erkänna att jag blir löjligt påverkad av romantiska scener och sällan i stunden tycker att något är dåligt eller cheesy (wah, mobba mig inte nu). Sen senare, när jag börjar få lite distans och perspektiv kan jag ändå lite lättare avfärda böcker. Ett exempel är Tahereh Mafis Juliette Chronicles som jag älskade när jag läste. Nu... well, not so much. Herregud, tycker det är pinsamt bara jag tänker på det.

Nåja, jag tänker därför istället fokusera på saker jag gillar lite extra. För det finns faktiskt saker som jag tilltalas extra mycket av - även om det blir en extreeeemt kort lista den här gången.

1. Icke-definierad sexualitetJag tror faktiskt att Engelsfors-trilogin är den första och fortfarande enda berättelse som jag sett det här fenomenet i. Alltså, det jag menar är detta: Exempel på hur det är i andra böcker: En tjej har gillat killar i hela sitt liv och blir kär i en tjej. Helt plötsligt definieras hon som homosexuell eller (vääääääääldigt sällan) som bisexuell. Huxflux. Hur det fungerar i Engelsfors-trilogin: Linnéa och Vanessa blir kära i PERSONER - inte kön. Det är så fint och skönt att få ha dessa två karaktärer, tycker jag.
   
2. Att inte falla i genusfällan
   Den här skulle faktiskt kunna få några underpunkter, så blir det ändå lite mer likt en lista det här:
1. Tjejer som tar initiativ
   Tjejer som tar initiativ till dejter, till förhållanden, till sex, tja, whatever. Ni fattar vad jag menar.
2. Att inte fastna i normativa könsroller
   Jag har faktiskt ett speciellt exempel som jag tänker på här! När Lennie kommer med blommor till Joe i Himlen börjar här. Men alltså, när det inte är självklart vem som är omhändertagande, och vem som är försörjande osv. Det här gillar jag ju och är i allmänhet för (hur skulle jag inte kunna vara det som feminist, liksom), så är väl inte direkt någon överraskning att jag gillar när 
3. Att inte fastna i idén om normativt penetrationssex
   Åh, gud, bara ordet är så himla awkward, men det här tycker jag är viktigt! Jag tänker att det är ett viktigt led i att göra homosex mer accepterat är att se sex som mer än bara själva penetrationsmomentet. Vilket görs väldigt fint i Som om jag vore fantastisk, till exempel.
4. Killar som är beroende
   Alltså, den här rubriken säger ju faktiskt allt. Men det är ju faktiskt (minst) två i ett förhållande, och förhoppningsvis gillar alla parter varandra lika mycket. Därför borde alla parter också sakna och vilja vara med varandra och behöva varandra lika mycket, oavsett kön. Faktiskt.
   
3. Värme
   Alltså det här är kanske så fånigt att jag inte ens vågar skriva det. Kanske. Men varma personer. Herregud. Bara att beskriva en varm person gör mitt huvud dimmigt. Ni fattar varför jag aldrig kommer vara team Edward? Eller varför jag aldrig kommer ligga med en vampyr? Och dessutom personer som är mer varma än genomsnittet. Typ Jacob (även om jag aldrig kommer gilla Twilight så var Jacob ändå alltid min favorit). Typ Akiva i Mörk ängel.

Hallå - känslan när det gått lite drygt en tredjedel av årets kortaste månad och en redan har läst fler böcker än en gjorde på hela förra långa månaden. Den känslan. Precis den känslan. Visserligen tre stycken seriealbum, men ändå. ÄR NÖJD!

Avslutade tidigare ikväll The Lightning Thief och ska sätta igång med något nytt nu. I högen har jag The Sea of Monsters (kan inte bestämma mig för om jag är tillfälligt trött på Percy Jackson eller om jag vill ha mer på en gång, det lutar faktiskt kanske åt det senare!), Blod och Stjärnstoft och The Girl With All the Gifts som jag är sugen på. Hm... Eller åh! Jag har ju The Scorch Trials att välja på också. Nu blev det svårt. Är nog bäst att fundera över det på en kopp te.

Vilka är era rekommendationer?

Åh, jag kan riktigt känna hur ivriga ni är att få läsa den här recensionen nu när jag skjutit upp och skjutit upp och skjutit upp ;)

Redan innan jag hade hunnit läsa klart Himlen börjar här bestämde jag mig för att Jag ger dig solen faktiskt blir en utmärkt födelsedagspresent till mig själv (om det är något jag är bra på är det presenter till mig själv!).

Jag ger dig solen handlar också en hel del om styrkan i familjerelationer. Berättelsen fokuserar på Noah och Jude - ett tvillingpar som brukade ha ett gemensamt medvetande men som hamnat på kant med varandra. De har alltid tävlat med varandra, men när tvillingarnas mamma tycker att de ska söka till konstskola båda två blir det värre än någonsin. I samma veva händer något som förändrar deras liv för alltid. Tre år senare för ett konstprojekt ihop Jude med en skulptör som är lika trasig och ledsen som hon är. Mötet tvingar fram alla hemligheter som tidigare varit dolda i familjen - men hur ska det kunna bli lika sammansvetsade igen när de ljugit så mycket för varandra, och gjort varandra så ont?

Mycket går att känna igen från Himlen börjar här - språket, intensiteten, Beatles-referenserna, den frånvarande mamman. Jag skulle dock säga att den största skillnaden mellan Jag ger dig solen och Himlen börjar här är att Jag ger dig solen känns lite mer mogen. Den är inte lika stormande intensiv och språket är inte lika upplagt för understrykningar och hundöron. Visserligen kan ju det sistnämnda också bero på att det inte är samma person som översatt de båda böckerna - det kan jag inte svara på, eftersom jag bara läst översättningarna.

Jag gillar verkligen upplägget att 13-åriga Noah och 16-åriga Jude turas om att berätta. Vi får alltså två olika tidpunkter berättade ur de olika tvillingarnas perspektiv, vilket fungerar väldigt bra. Det bidrar snyggt till hur sanningen liksom vävs fram, bit för bit. Något jag däremot tyckte var lite jobbigt var de extremt långa kapitlen. Det kan nästan inte ens kallas för kapitel.

Den här bokens allra största förtjänst är ändå karaktärsbygget. Båda tvillingarna är till viss del oberäkneliga och faller aldrig in i en utstakad roll. Nelson låter händelserna i deras liv påverka dem på oförutsägbara sätt, samtidigt som hon lämnar spår av deras tidigare jag - vilket ju faktiskt är så pass realistiskt som det kan bli. De är inte perfekta, de är idioter och människor och allt sånt, men det känner och de agerar efter det. Jag tänker att det här med att ge karaktärer det där allra sista mänskliga måste vara det allra svåraste med att skriva, eftersom det aldrig går att förutse hur en person ska reagera. Jag tycker att Nelson har hittat det där allra sista, som gör att det tippar över kanten. Som gör en karaktär till mer än en karaktär, utan en "riktig" person.

Ojoj, jag ser framför mig en hel bloggvärld i kris: "VAD SKA VI NU BLOGGA OM?!" när jerkan är sen. Men den uteblev faktiskt inte idag heller, utan lyder enligt följande:

Kan du bidra med en lista på de bästa böckerna för 6-9 och 9-12 som kom ut förra året?

13. Läs en bok vars titel består av endast ett adjektiv.
Den här kan kännas klurig till en början, men det finns ju faktiskt massor att välja på! Snygg av Joyce Carol Oates var den bok jag hade i åtanke när jag skrev listan, men Sarah Rees Brennans Outtalat fungerar ju faktiskt också. Om en använde Jessica Spotswoods Farlig förmåga till att pricka av telefon-punkten är det ju prima att fortsätta med Stjärnmärkt för att pricka av denna. För egen del skulle det här kunna bli tillfället då jag läser ut antingen Stephen Kings Eldfödd eller Christopher Galts Biblical.

Four names that people call me (other than my real name):

Jag blev taggad av Bokhuset att göra denna, och jag är fruktansvärt trött på vintern så det passar ju bra. Därför får också recensionen av Jag ger dig solen vänta till på måndag. Sorry till er som väntat på den.

1. Vilket vårtecken längtar du mest efter?

- Får för mycket gratisböcker
- Måste ställa in det där viktiga jag skulle ha gjort på torsdag för att gå på releasefest och dricka gratis cava #sorrynotsorry
- Har så många blogginlägg att publicera att jag måste skjuta upp recensionerna
- Åh, vad jobbigt, nu var det en till person som skrev mejl och frågade om jag vill ha en bok

(Herregud, att blogga är typ det roligaste jag gör i livet just nu. Förutom att jag ska åka till Berlin och gå på ca en miljon bra konserter det här året. Men en del av det har väl i och för sig också möjliggjorts tack vare bloggen. Så himlahimla fint <3 )

Eh, eftersom jag tydligen IGEN är lite opepp på att läsa böcker är veckans Top Ten Tuesday-tema svårt för mig. IGEN. Jag har inte valt någon speciell genre utan bara allmänt böcker jag verkligen borde ha läst by now.

1. Deborah Harkness - A Discovery of Witches
2. Alldeles för många böcker av Stephen King. Bland annat The Shining.
3. Nina Björk - Under det rosa täcket. Är ju nästan olagligt att vara feminist utan att ha läst den här.
4. Jenny Jägerfeld - Jag är ju så jävla easy going. Pga Jägerfeld = genial.
5. Jostein Gaarder - Sofies värld. Brutalälskade filmen när jag var liten trots att jag begrep ingenting. Såg den en miljon gånger.
6. Jonathan Safran Foer - Äta djur. Eftersom jag inte äter djur. Är egentligen väldigt dålig på sånt här med dokumentärer och att sätta mig in i djurrätt, fastän jag har hjärtat på rätt ställe. Att göra mer sånt kanske skulle få mig att ta sista steget över till rätt sida (dvs utesluta alla animalier). Men å andra sidan har jag också problem med att jag tar på mig mer ansvar och dåligt samvete än vad jag klarar av, och kanske skulle gå under av ångest istället.
7. Allt av Donna Tartt. Med tanke på att Den hemliga historien är bland det bästa jag läst I MITT LIV.

URSÄKTA frågeformuleringen. Som en tävlande så fint påpekade: "Utmärkande - helt vanligt knallrosa hår har hon ju", vilket är alldeles sant. Helt vanligt knallrosa hår är rätt svar på frågan om Laini Taylors hårfärg (men att kort svara rosa är också godkänt). Det var tydligen inget större problem för er, för nästan alla 48 stycken som deltog (rekord även på den fronten, med andra ord) svarade rätt. Tyvärr hade jag bara tre stycken böcker. Jag har (eller eh, ska, snart. Ska bara käka frulle först) kontaktat tre personer som får två dygn på sig att svara, och om någon låter bli drar jag en ny vinnare.

Grattis till Cassandra, My och Elin! Ni kommer få mejl under dagen (om ni är riktigt ivriga kan ni ju skicka adress till mig om jag inte hunnit skicka något än)!

Tack till alla andra som deltog och delade! Bättre lycka nästa gång!

1. Eh, jag tror att jag har lovat minst tre olika inlägg för idag. Ursäkta för det, det är jag som är virrig. Kaosutmaningstips del två kommer senare i veckan, likaså recensionen av Jag ger dig solen. Var lite extra förvirrad förra veckan, eftersom jag opererade bort gallan och var lite nervös över det. Nu mår jag dock bra igen! Lite tröttare än vanligt, men det kanske betyder att jag orkar läsa lite mer nu då? Hrm...

2. Herre-himla-gud vilken bra besöksmånad januari var. Jag har nämligen inte bara slagit mitt gamla rekord från när jag blev länkad av Sandra Beijer, utan också lyckats knäcka 8000 sidvisningar på en månad. Först och främst vill jag tacka alla läsare som är f-a-n-t-a-s-t-i-s-k-a (jag skojar inte, det här låter klyschigt, men jag gillar varenda en av er utan att ens veta vilka ni är). Sen vill jag tacka... äsch det var bara det. Det här ska inte bli något utdraget tacktal. Ni är bäst, klart slut!

3. Herre-himla-gud vilken dålig läsmånad det här har varit. I kid not. Jag saknar rutin på livet! Gör något åt det, pretty please? Eller ge mig bättre böcker. Jag är tillbaka på att inte vara sugen på att läsa något igen. Finns det ingen mirakelkur? Eller behöver jag gå tillbaka till serier igen? Det finns ju så mycket böcker jag vill läsa, varför är jag inte sugen på någon av dem?! Inget gör mig upphetsad alls, bara stressad... Nåja. Jag får väl försöka ta mig i kragen och i alla fall redovisa vad jag läst:

5. Som om jag vore fantastisk, Sofia Nordin
4. Jag ger dig solen, Jandy Nelson
3. Mörk ängel, Laini Taylor *
2. Himlen börjar här, Jandy Nelson *
1. Rivers of London, Ben Aaronovitch *

Idag är allra sista dagen att delta i tävlingen där en har chans att vinna Mörk ängel! Glöm inte bort det!