Okej, så för några månader sedan läste jag första delen av Fablehaven - Den förbjudna skogen - och var INTE imponerad. En stor del av det handlade nämligen om detta: Boken är så otroligt fylld av dubbelmoral och ovettiga värderingar ut djurrättssynvinkel att det stör mig. Det var ju också något som jag nämnde i recensionen, men som jag skrev där att jag ville ägna ett helt inlägg till. So here it is. Ett lite längre inlägg på tema djurrätt, köttätande och dubbelmoral i första delen av Fablehaven.

Jag kommer inte beskriva vad boken handlar om, utan det får ni läsa om antingen i min recension eller på förlagets hemsida eller något sånt. Intefanvetjag. Skitsamma. Nu: till diskussionen.

Det var en specifik passage i boken som fick mig att reagera och bli lite mer kritisk inställd och dra på mig analysglasögonen när jag läste Den förbjudna skogen. Nämligen följande: Vid ett tillfälle (s. 67) frågar Seth Kendra: "Varför håller du aldrig Guldlock [hönan som bor i deras rum]? Hon är jättesnäll." Kendra svarar: "Jag tycker att det låter äckligt att hålla i en levande höna." Varpå Seth lägger den briljanta kommentaren: "Hellre det än en död." Såååå, då kan en ju fråga vad det var de åt på s. 58? Okej, visserligen inte fågel, men likväl biff. Det vill säga: död kossa. Så Seth tycker att det är äckligt att hålla i en död höna, och Kendra vill inte ens hålla i en levande höna - men ändå är det helt okej att stoppa en bit död kossa i munnen (alltså, personligen är ju jag på Kendras spår här, men det handlar snarare om att jag är rädd för fåglar. Och dessutom tycker inte jag att djur är mat). Tillåt mig att pausa medan det växer i munnen när jag tänker på att stoppa döda kossor i munnen. *ryser*

Nåja, vi går vidare. De befinner sig ju då mitt ett reservat för magiska varelser - vars syfte enligt barnens farfar är att bevara och skydda dessa varelser, eftersom de håller på att utrotas. Frågan är ju om inte syftet egentligen är det motsatta - att skydda människorna mot dessa varelser, eftersom de ändå är rätt så farliga. Enligt barnens farfar har dessa varelser ingen form av moralisk kompass - de gör varken saker av ondska eller godhet. De bara gör det som faller dem in. Lite som barn, faktiskt. Faktum är dock att vissa av dessa varelser är typ odödliga och har levt i flera hundra år. Tid betyder ingenting för dem, och därför har de otroligt lite respekt för människor - de är ju ändå bara ungefär som dagsländor eller flugor eller något. Ändå så förutsätter berättelsen att människor är överlägsna dessa varelser - att vi vet bättre. För att människor är mer förfinade varelser, som HAR moral. Människorna är där för att förvalta och bevara dessa magiska varelser - men det betyder ju även i praktiken att de stänger in dem, och i vissa fall även tar dem från deras naturliga miljöer. Jag tänker på rätten de tycker sig ha att fånga in och sälja älvor (när det dessutom uttrycks att älvor är revirbundna varelser och inte gärna flytta, s. 95) - speciellt med tanke på att älvorna ändå är så pass människolika. Just barnens farfar framställs ju som the good guy i och med förvaltnings-alibit, men det nämns även att den finns privata samlare som inte har något reservat att tänka på. Att älvorna är väldigt revirbundna har ju också en viss funktion: Det gör det ju okej att spärra in dem i ett reservat, eftersom det betyder att de inte vill lämna. Very convenient.

Älvorna i berättelsen framställs också som rätt arroganta. De är liksom sina egna och bryr sig inte om människor. När Kendra ber om hjälp från älvdrottningen i slutet av boken nämner hon visserligen att demonen som ska frigöras kommer förstöra reservatet, men det är inte det som kommer först. Hennes familj är alltså den som är viktigast. Dock beskrivs ju älvorna som att de inte bryr sig om mänskliga saker - inte relationer. Därför borde de inte heller bry sig om den funktion som själva reservatet har. De borde kunna fortsätta leva på platsen även om den själva... institution som reservatet utgör inte finns kvar. Dock - just vid detta tillfälle - tillskrivs ändå älvdrottningen mänskliga egenskaper, som älvorna sägs vara helt befriade från annars.

Sen skulle jag ju kunna gå in på jättekossan de har i ladan som knappt ens har plats att röra sig, och som de mjölkar för att kunna se alla dessa varelser - och skydda sig själva. Men det gör jag inte, för här står jag själv upp till midjan i dubbelmoral eftersom jag köper ost ibland. Fast en skulle ju kunna tycka att i ett reservat där avsikten är att SKYDDA djuren borde de behandla dessa djur lite bättre.

Okej, men hörni, jag undrar verkligen: Vad tänker ni kring det här? Och vad tycker ni om det här inlägget? Vill ni ser mer av den här långa typen av inlägg baserade på olika teman i böcker? Pretty plix let me know!