VARFÖR ÅH VARFÖR har jag inte läst denna bok förrän nu? Av okänd anledning läste jag den inte när den kom, och inte senare heller. Slängde med den när jag beställde Frankie Landau-Banks i våras och alltså. Önskar jag hade läst den tidigare.

Berättelsen handlar om Joanna. Hennes pappa är deprimerad och ligger hemma framför frågesporter hela dagarna. Hennes mamma skrev en bok som blev stor för typ jättemånga år sedan men får nu bok på bok på bok refuserad och fattar inte att hon kanske måste ta ett annat jobb. Att det ekonomiska läget hemma hos Joanna är ansträngt är en grov underdrift.

Något som lägger på en växel på problemet är att Joanna har ADHD. Och att det går en tjej på hennes skola som är det mest fantastiska hon sett. Om Joanna inte har råd att hämta ut mediciner blir hennes hjärna kaos, och då kanske hon sabbar allt med den här tjejen. För att undvika det lyckas hon sylta in sig rätt rejält i en knarkaffär.

Precis som i Jägerfelds tidigare böcker blandas i Jag är ju så jävla easy going allvar med en hel hög humor. Nu är det ju visserligen rätt så länge sedan jag läste både Hål i huvudet och Här ligger jag och blöder, men jag vill nog minnas de som något mer lättsamma är den här. Jag är ju så jävla easy going innehåller ett extra stråk av svärta - kanske för att huvudpersonen försätter sig i en situation som är jävligt mycket svårare att ta sig ur jämfört med huvudpersoner i tidigare böcker.

Men så mycket tas upp i den här boken som är så jäkla viktigt - klass, psykisk störning, sexuell läggning - och Jägerfeld gör det ju så himla bra. Utan några som helst krystningar, utan allt känns bara naturligt. Allt faller liksom på plats av sig själv. Det märks att Jägerfeld har mycket kontakt med ungdomar, för trots att språket är speciellt och ungdomlig känns det inte (som det alldeles för ofta kan göra) som att någon försökt härma hur ungdomar pratar. Och även om Joanna är så fundamentalt jävla olik mig finns det referenspunkter som går att känna igen sig i (hon är betydligt kaxigare än vad jag är till exempel. Mvh mes). Till exempel det här att känna sig besvärlig, fastän en inte riktigt kan hjälpa att en är kaos i huvudet. Och det är rätt fint ändå, att höra ihop.

Dessutom är det action från sida ett. Alltså, vet inte vad jag inte gillar med den här boken. Så bra.

Denna har även fått gå direkt upp på min lista med ungdomsböcker om psykiska störningar. Den hittar ni här.