Den här boken har länge stått på min mentala att läsa-lista, och jag kan säga att nu när det väl blev dags att göra det är jag så jävla glad att jag inte äter kött längre.

Historien bakom boken är alltså att Jonathan Safran Foer hela sitt liv haft tankar kring vegetarianism. Sen blev han pappa och inte längre klarade av att stoppa i sig och sitt barn saker som han inte visste något om. Han bestämde sig helt enkelt för att skriva en bok om djurfabrikerna - vilket resulterade i Äta djur.

Boken går grundligt igenom köttindustrin på olika områden - både fisk, fågel, ko och gris. Förvånansvärt nog för min del var det fiskkapitlet jag tyckte var allra starkast. Det var då jag satt tårögd på bussen. Förvånansvärt eftersom det dröjde ganska många månader efter att jag slutat äta allt annat kött innan jag slutade äta fisk. Jag kunde helt enkelt inte alls känna något för fiskar innan förra sommaren, utan tyckte mest de var lite äckliga. Serious change on that point efter det här.

I det hela ligger det också inbakat personliga berättelser, tankar kring matkultur och matens betydelse för gemenskap samt diskussioner kring under vilka omständigheter det faktiskt skulle vara etiskt att äta djur. Till exempel för han ett resonemang kring hundar som avlivas i USA. Hundkött är fullt ätbart, och i USA finns det stora problem med herrelösa hundar. De avlivas tydligen i drivor - så pass att det är ett miljöproblem att göra sig av med kropparna. Varför skulle vi inte kunna äta dessa? Då skulle både utfodringsproblem av människor plus problemet med hundkroppar vara löst. Jag tycker att tanken är intressant, även om jag hursom hade valt att äta något annat än kött. Variationen i berättandet gör i alla fall att boken hela tiden håller sig intressant. Precis när jag börjar tröttna på slaktreportage kommer en kommentar om författarens mormor eller liknande. Samtidigt som han berättar djurens historia berättar han också sin egen. Jag som har svårt att hålla intresset uppe genom böcker som inte är skönlitterära hade inte några som helst problem med det när det gällde den här boken.

Något annat jag gillar är att författaren hela tiden är noga med att båda sidor får komma till tals. Som en kompis till mig kommenterade på instagram: "Jag behöver inte ta ställning som läsare (gå i försvar/hurra) utan bara läsa och slappna av". Sen är det väl svårt att inte ta ställning ändå. Jag fattar inte hur någon som läst denna bok klarar av att äta kött igen. Alltså fine att en kanske inte bryr sig om djuren. Men alltså, seriously: ÄCKLIGT! Finner det så disgusting att äta kött att jag känner att jag aldrig med gott samvete skulle kunna ge mina barn det. Matar de typ lika gärna med bajs som med kött.

Alla borde verkligen läsa den här boken, för allvarligt talat. Det borde vara allmänbildning. Okej om en väljer att ändå äta kött sen, men en borde fan ha lite bättre koll på vad en stoppar i sig.