Okej, nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Jag letar desperat efter Den bedrövliga byn, del 7 i Syskonen Beaudelaires olycksaliga liv. Den kan ju inte bara... inte finnas. Någon måste ju sitta inne med ett exemplar som den inte vill ha. Om DU gör det, hör av dig till mig så kan vi diskutera pris!
Nu var det ett tag sedan jag var med i bokbloggsjerkan, men den här helgen får det bli dags igen!
Veckans fråga: Om du hittar en bok du gillar går du då bananas för att få tag på samtliga böcker som denna författare har skrivit?
Kort svar: Ja.
Långt svar: Nja. Det beror lite på. Framför allt går jag bananas om det är en serie (till exempel Syskonen Beaudelaire). John Ajvide Lindqvist har jag också varit bra på att samla. Saknar bara Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda av de som finns i pappersform. Något som jag däremot är myyyyyycket noggrannare med är att alla böcker ska vara i samma format. Har tidigare fått Låt de gamla drömmarna dö i danskt band, men nu har jag även köpt den på pocket. Och det endast för att jag har resten av böckerna i pocket...
Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!
Jag såg Rabén & Sjögrens hemsida att de just nu har en tävling kring Cirkeln (som jag skrev om igår). Tävlingen går ut på att man ska skicka in egna bilder av karaktärerna i boken. Jag tänkte själv inte delta, men vill tipsa andra. Är väldigt spänd på att se alla bilder sen i alla fall! Om man är med kan man vinna ett ex av den kommande boken Eld, som är del två i trilogin.
 |
| Klicka på bilden för att komma till tävlingen! |
John Ajvide Lindqvist har skrivit en utav de pjäser som kommer gå på Dramaten i vår, Fem kända musiker döda i seriekrock. Min fästman och jag bokade biljetter igår för att se den den 17:e februari.
John Ajvide Lindqvist är ju en av mina favoritförfattare, så därför blev jag himla glad när jag såg att den skulle gå. Ännu gladare blev jag när jag kom på att de till och med är billigare än att gå på bio om man är under 26. 100 kronor känns ju nästan som ingenting.
Pjäsen handlar om bandet Tropicos, som har varit ett återkommande inslag i hans böcker. Det ska bli roligt att få se en berättelse där de står i centrum. Såhär står det om den på Dramatens hemsida:
Efter 35 år på vägarna ska dansbandet Tropicos sammanfatta karriären i ett direktsänt tv-program. Men i logen börjar minnena från åren tillsammans bubbla upp till ytan. Blev allt verkligen som de hade tänkt sig? Vad hände med alla drömmar? Och hade det inte varit bättre om de faktiskt hade frontalkrockat med den där lastbilen för 20 år sen när bandet låg på topp?
Fem kända musiker döda i seriekrock är en ödesmättad komedi om livets djupa frågor. Här träffar vi den folkkära sångaren Roland, låtskrivarna Max och Allan som egentligen vill ägna sig åt mer konstärliga saker, ensamma Gregory som älskar bandgemenskapen och den bittra och väldigt explosiva Tommy. Tillsammans har de ägnat livet åt att sjunga om lycklig kärlek som håller i alla år – men deras verklighet verkar ha blivit en annan.Med i leken är även vålnaden av en av alla de grävlingar som mist sitt liv under turnébussens tyngd.
Bokmässans community verkar ligga nere. Tråkigt tycker jag, för jag hade tänkt gå in och starta en Kafka-diskussion. Nåja, den kan väl vänta tills felet är fixat.
Titel: Processen
Författare: Franz Kafka
Antal Sidor: 308
Bokförlag: Bonnier pocket
Köp den här: Adlibris | Bokus | Bokia
Josef K. blir en dag gripen i sitt hem. Han får inte veta vad för brott han blivit anklagad för, och kan fortsätta sitt liv som det är fram tills domen faller. K. gör allt som står i hans makt för att få domaren att förstå att han är oskyldig. Det är ett jobb som verkligen inte är lätt när han inte ens vet vad han skulle vara skyldig till.
K. är en fruktansvärt otrevlig man, som trots hans humör och översittarattityd skaffar sig en hel del vänner. Något jag slogs av var att alla i hans närhet helt kallt antog att han var oskyldig, och ville hjälpa honom att bli frikänd.
Nu får jag bocka av min första i min Boktolva! Känner mig lustigt nog omåttligt stolt, och det har nog tyvärr mycket med boken att göra. Enda anledningen till att jag läste ut den här var för att jag vill kunna säga att jag läst den, hela, inte bara att jag började och sen la av (som jag gjorde med 1984 typ 3 gånger). Faktum är att Processen får vara hur mycket hyllad, och hur mycket klassiker den vill. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna säga att jag tyckte att den här boken var bra. Jag vill väldigt gärna gilla den, men det går inte att komma ifrån att den är en utav de mest långtråkiga böcker jag läst. Ofta maler han på och maler på och maler på och maler på i flera sidor om hur bokens fiktiva världs rättssystem fungerar vilket gör att den stundvis känns mer som en faktabok. Jag förstår ju att den är starkt samhälls- och rättskritisk, men det gör den inte bra. Det är en intressant röst i en debatt, men det gör den fortfarande inte bra.
Det tråkiga är att det inte är berättelsen som är dålig. Innan jag läste den har jag alltid tänkt på den som en blandning mellan 1984 och Mästaren och Margarita. Jag vet inte riktigt varför, för den påminner inte om någon av dessa böcker. Och nä, berättelsen är inte dålig. Grundidén är bra, men med alla utbroderingar så blir det så urbota tråkigt. Ett samtal mellan K. och någon annan kan ta tio gånger så lång tid som det behöver. Jag hinner tröttna väldigt fort, och precis som när jag läste Cigaretten efteråt tänkte jag flera gånger: "Varför läser jag det här egentligen?". Stundvis, när det bara var jättejättelånga, utförliga beskrivningar som var totalt irrelevanta för den fortsatta historien, kändes den totalt meningslös.
Trots att jag tyckte den var så tråkig, måste jag ändå medge att den är läsvärd. Men det är helt okej att hoppa över stycken. I slutet tog den sig lite, typ i det oavslutade kapitlet (kapitel 8 eller något sådant. Ni som har läst den förstår vilken jag menar), men jag har ändå svårt att förstå varför man älskar Kafka. Så, tell me. Varför älskar man Kafka?
Idag ska jag tillsammans med min lillasyster gå och se Lejonkungen i 3D på bio! Det var min absoluta favoritfilm när jag var liten (det råkar ven vara vår ena hunds favoritfilm) och jag hade massor av grejer med Simba på. Tröjor, tavlor, muggar, matlådor. Jag blev jätteglad när jag såg att den skulle gå på bio nu igen. Eftersom den kom när jag var endast 1 1/2 år gammal var det lite svårt för mig att se den på bio då...
Just nu läser jag två stycken böcker som jag inte är överdrivet förtjust i. Processen av Kafka och Vår man i Shanghai av Åsa Lantz. Processen tycker jag tyvärr är fruktansvärt tråkig. Det får vara en klassiker hur mycket den vill, jag vet ändå, ärligt talat, inte om jag kommer orka mig igenom den. Jag vill å ena sidan väldigt gärna kunna säga att jag har läst den. Å andra sidan är livet alldeles för kort för att läsa böcker man inte gillar. Efter Processen ligger Cirkeln och väntar, då jag ska på bokcirkel och diskutera den. Cirkeln känns just nu mycket mer lockande.
Vad gäller Vår man i Shanghai så kommer jag bara inte in i boken. Jag vet inte riktigt vad som är problemet. En sak är i alla fall säker: Det är inge vidare kul att läsa när man måste tampas med böckerna.
Familjen Borg, en familj som andra. Om kärlek och hemligheter Elly är yngst. Lou är Ellys storasyster som är deprimerad och skär sig själv. Som om det inte var nog med det ligger pappa i badkaret och vill inte komma upp. Mamma håller ställningarna och går till jobbet på banken och ger placeringsråd till sina kunder. Den här hösten händer bra och dåliga saker. Men allt är inte galet, i alla fall inte dumt galet. Elly träffar Roger. Och varje dag när det regnar ses de vid bänken i parken inne i stan. Roger är som ingen annan Elly träffat. Och då har hon ju en rätt speciell familj att jämföra med. Han bor i ett träd, åtminstone ibland. Var han kommer ifrån vågar inte Elly fråga, för tänk om han bara är en dröm. Det här är en här och nu-berättelse om Elly som inte fattar när man säger att hon verkar så ilsken; om mamma Gittan som en dag minns när hon var fjorton år och kär för första gången; om pappa Fredrik som bär på en hemlighet och om Lou som bara vill sova och inte orkar någonting.
"Du skall titta på människor runt omkring dig och säga dig att deras efterfrågan på din uppgivenhet är mycket begränsad"
"Problemet med elitism är att man bara får med sig de näst bästa. De bästa identifierar sig med allmänheten och ser sig själva som vanliga.
"Den mest älskade svenska glädjepsalmen, "Härlig är jorden" , är skriven av en dansk. Utan våra bröder och systrar söder om landsvägen skulle vi ha gått under i melankoli och skogsberättelser."
"Gärna oordning, men på särskilda, därför avsedda platser!"
”Världens undergång skulle vara en fullt uthärdlig tanke om det bara vore möjligt att ta en cigarett efteråt.”
Nu, vid tio i två mitt i natten har jag storgråtandes läst klart Revolt, sista delen av Hungerspelen. Känns lite jobbigt att det är slut. Har drivit mig själv till att bara fortsätta läsa, läsa, läsa hela kvällen. Har känt ett obehagstryck över bröstet genom nästan hela boken. Eller tja, obehaglig räcker liksom inte till när man ska beskriva den hör boken. Nåja, en ordentlig recension kommer efter att jag har sovit!
rikosch'ett [-et'] s. -en -er
- projektils studsning; studsande projektil
Det är det antalet böcker som flyttat in i min bokhylla i veckan.Och ni får ursäkta den halvdåliga bilden, men det är inte lätt när det är mörkt ute och man ska fota med en telefonkamera (trots att iPhone 4's kamera är ganska bra. Men mest bara i dagsljus...).
 |
| s 817, stycke 2 i Under kupolen av Stephen King |
För idag är det min födelsedag, hurra, hurra, hurra!
19 år gammal. Nästa år är jag inte tonåring längre. Fastän jag vet att åldern säger en annan sak tänker jag att andra som är födda 93 (alltså mitt födelseår) är barn. Särskilt de födda 94. Ändå känner jag mig inte som ett barn. Nåja.
Vet att jag kommer få en box med alla Harry Potter-filmer av min mamma (hon spoilade det redan innan jul) och har fått lite bokpengar av en vän. Jag <3 bokrelaterade presenter.
Tänkte faktisk köpa en födelsedagspresent till mig själv också, men vi får se vad det blir för något! Har sneglat på superfina bokstöd med hundar med monokel på Chilli som jag funderar lite på... Vi får väl se!
Nu är den min. Världens finaste kalender. Visst gillar jag min iPhone. Att det sen går att se i datorn vad jag har lagt in för något, men å ena sidan känner jag mig så himla oseriös när jag lägger in det i kalendern i telefonen (vet inte varför) och å andra sidan är det jäkligt opraktiskt att titta i kalendern när man faktiskt PRATAR i telefonen. Nu blev jag inspirerad av Maddis och sökte upp en fin en på ebay. Och det blev en med min favorittjej på. Vem då, vem då? Jo, Alice, såklart!
1178 sidor. Under kupolen är därmed slut. Jag kan inte låta bli att säga äntligen. Ska försöka svänga ihop en recension, men kanske måste vänta ett par dagar med det. Är så himla tagen av slutet. Och tja, det här hade blivit en f-a-n-tastisk film.
Är ni en sån där som jag, en sån där som faktiskt gillar att lyssna på musik samtidigt som jag läser? För ett tag sen knepade jag ihop en spellista på Spotify med låtar som helt enkelt är väldigt trevliga att läsa till. Innehållet är blandat. Ni hittar bland annat Fleetwood Mac, Simon & Garfunkel och Nina Simone. 20 lugna, fina låtar som det går bra att läsa till.
Nu var det lite mer än en månad sedan jag publicerade min senaste önskelista. Eftersom jag faktiskt fyller år på torsdag tycker jag att det är okej att publicera en till. Sen efter torsdag får det vara slut på önskelistandet.
Några böcker finns inte längre kvar på listan. Dash & Lilys utmaningsbok köpte jag så fort den släpptes på Adlibris. Juliet Naked köpte jag precis innan. Hungerelden dök upp i min brevlåda i förra veckan. I min allra första önskelista som jag publicerade för jättelänge sedan fanns Snabba Cash med. Den fick jag i mitt julbokbytespaket!
Sen senast har det alltså försvunnit fyra böcker. Det har även tillkommit fyra. Nämligen dessa:
Min lillasyster kom in och gnällde lite: "Annaaaaaaa, jag har inget att läsaaaaa". Lyckades övertala henne att läsa En dag. Håller tummarna för att hon gillar den bara!
Kan för övrigt meddela att jag ligger på sida 808 i Under kupolen. Hejaheja, det går ju framåt! Och jag har inte tröttnat än! Hör och häpna. Tvärtom är jag lite tveksam till om jag någonsin vill att den ska ta slut. Fast jag vill ju läsa andra böcker, så någon gång vill jag väl att den ska ta slut...
Något jag nästan omöjligt kan få nog av är sånna där böcker som har så fantastiska omslag att man blir alldeles svag i knäna och fäller några tårar blod bara för att de inte står i just MIN bokhylla. Lyckan när de sedan infinner sig i MIN bokhylla är obeskrivbar.
2 sådana böcker hittade jag i min farfars bokhylla. Ivanhoe av Sir Walter Scott och David Copperfield av Charles Dickens.
Januaris och årets första vecka utökade jag min bokhylla med två stycken böcker. Äntligen anlände Hungerelden, fortsättningen på Kråkflickan som jag läst i höstas. I min farfars bokhylla hittade jag även Edgar Allan Poes samlade noveller volym 1. Vaddå? Den har du ju redan? Tja, men jag hade den i storpocket, och den här var inbunden. Och Volym 2 hade jag också som inbunden. Eftersom jag är lagom nördig gillar jag att ha böcker i samma serie i likadant format. Det betyder alltså att jag har två Edgar Allan Poes samlade noveller volym 1. Den i storpocket funderar jag lite på vad jag ska göra med. Jag funderar på om jag ska ta den med mig till inspirationsträffen för bokmässans bloggambassadörer i februari eller om jag ska ge bort den. Vi får se helt enkelt.
Nu är jag hemma! Vid 9.30 imorse tog jag med mig min lillasyster och min fästman till bussen för att åka in till Arkitekturmuséet för att möta upp farmor. Jag har alltså varit iväg hela dagen, så det var jätteskönt att komma hem till en varm och glad liten hund nu. Jag är trött i typ hela kroppen.
Nåja, Simon och ekarna. Något som jag tyckte var tråkigt var att i princip allt det jag gillade med boken var borttaget i filmen. Jag såg boken som så att själva "budskapet", eller liksom den filosofiska biten var mer viktig än själva berättelsen. Någonstans förstod jag ju att det aldrig skulle gå att vis allt det där i en film, men jag blev ändå besviken.
Nu blev det liksom bara en berättelse utan mål, och så många gånger som jag skrivit att jag starkt ogillar berättelser utan mål... Det kan vara det mest tråkiga jag vet - när det inte finns något tydligt mål dit karaktärerna är på väg.
Jag tyckte tyvärr att filmen blev lite tråkig ibland, men visst är den värd några utav det guldbaggenominerongar den fått. Till exempel Bästa klipp skulle den vara värd, men jag tyckte varken att Helen Sjöholm (Karin) eller Jan Josef Liefers (Ruben) gjorde några exceptionellt bra insatser.
Jag var även missnöjd med att de hade ändrat så pass mycket utav handlingen (t ex är Lumpen-delen inte med alls, inte heller om Simons äventyr vid utgrävningarna. Hur Simon hittar sin pappa är också ändrat), och att de körde på fel sida. Högertrafikomläggningen var inte förrän 67, men i filmen kör de på höger sida ändå... (detaljer som man stör sig på när man tittat för mycket på film...)
Nu sitter jag i biosalongen på mitt andra biobesök det här lovet.
Innan har vi varit på Arkitekturmuséet för att titta på pepparkakshusen - något vi gör varje år. För den som inte hunnit se pepparkakshusen och vill hinna se dem börjar det bli bråttom, eftersom utställningen tar slut på söndag. Kan tipsa om att de även har en fantastisk tomatsoppa i resturangrn också. Var där tidigt! När vi gick därifrån vid ett-halv två-tiden var det kö ända ut på gården utanför.
Nåja, nu ska jag ägna mig åt lite reklamtittande innan Simon och ekarna börjar!
Just nu har Amanda på Böcker jag läser en tävling där man kan vinna boken Himlen börjar här.
Även om ni inte är intresserade av boken eller redan har den tycker jag att ni ska titta in hos henne, för det är en väldigt trevlig blogg! Det är kul att vi verkar ha ganska liknande boksmak också.
Nu är det här ju en helt och hållet icke-bok-relaterad post, men den får hamna här ändå. Min fina vän Polichinelle har en tävling på sin blogg där man kan vinna ett presentkort från JH Shop. Jag skulle hemskt gärna vilja vinna, så därför gör jag ett litet inlägg här!
Nu kommer det bli lite lättare för mig att blogga igen, eftersom jag fått tillbaka min dator. De har bytt till ett nytt moderkort, och allting som var mitt är kvar på dator! Så nu är jag superglad. (Det första jag gjorde var att ta bort tomteluvan och snön på headern...)
Förresten så har ju guldbaggenomineringarna presenterats nu! Simon och ekarna har fått hela 13 nomineringar (alltså i alla kategorier som är möjliga förutom manliga huvudroll och manuskript(de som alltså inte är möjliga är Bästa kortfilm, Bästa dokumentär och Bästa utländska film)!). Det gör mig ännu mer spänd på att se den på fredag. Pepp!
Apflickorna såg jag i höstas och tyckte den var JÄTTEDÅLIG. Älskad av kritikerna, men den gick verkligen inte hem hos mig. Den har blivit nominerad till Bästa manuskript, Bästa film, Bästa regi och Bästa ljud. Den här Bästa ljud är jag mest förvånad över, för jag tyckte ljudläggningen var dålig... Ljud som verkligen inte låter som de ska osv. Nåja, jag har ju inte sett någon annan film som är nominerad, så jag vet ju inte vad som finns att jämföra med. Men jag kan ju knappast tänkta mig att alla skulle vara såhär dåliga...
Inspirerad av Enligt O gjorde jag
slag i saken som jag funderat över när jag gjorde årsavslut för 2010 och
2009 också. Statistik. Med diagram. Då kan jag tydligt se hur jag har
läst. Så här kommer det: en hel hög med statistik!
Först ut är genrer. Romaner innebär i det här fallet all skönlitteratur som inte passar in i någon annan kategori. I memoarer och biografier har jag även inkluderat samlingen Stå aldrig still, som ändå på något sätt måste ses som biografisk.
På jullovet ska man liksom gå på bio många gånger. Det här blir min andra (och nog sista) gång under det här jullovet. Såvida inte jag och Victor får för oss att gå och se Tinker tailor soldier spy nu i helgen (men det skulle jag knappast tro).
Nu har jag köpt biljetter till Simon och ekarna. På fredag klockan 15:50 blev det. Om det är någon mer som tänkt se den så var det fortfarande ingen annan än vi som bokat biljetter till den föreställningen!
Jag måste nog ta lite extra jullov från bloggen. Jobbar massa den här veckan och börja dessutom bli sjuk. Är snorig och det kliar i halsen. Så jag fortsätter med att ta hand om barnen på dagis och kurera mig Under kupolen.
Det är lustigt det här med nya år. Nu när det slagit över känns 2011 minst lika avlägset som 2010 eller 2009. Just det här året - starkare än något år - känner jag att det är en omstart. Kanske för att omvälvande saker kommer hända i mitt liv, kanske av någon annan anledning. 2011 gick på tomgång, men 2012 ska leva. Jag tar studenten, ska ut på en eventuell tågluff i sommar, kanske besöka en festival jag aldrig varit på, gå på bokmässan. 2011 blev året då jag tog tag i saker och fann någon sorts gnista. 2012 är året då jag ska använda gnistan för att starta en eld. I år vill jag våga ta chanser - våga vara lite mer jag än 2011.
Det känns bra att lämna det gamla året bakom mig. Nytt år, ny start, nya böcker. På bokfronten måste jag ideligen påminna mig om att jag faktiskt inte ens levt en fjärdedel av livet än = jag har minst tre gånger så lång tid som jag har levt KVAR att läsa på.
Oj, nu spårade det här lite längre än vad jag hade tänkt.
Men god fortsättning på er! På fredag ska jag se Simon och ekarna så allra senast då lär jag väl vara tillbaka!
(rubrikhänvisning: Bruce Springsteen - Dancing in the Dark)
I december läste jag totalt 3382 sidor. De böcker jag läst är dessa:
Så var ännu ett år till ända. Det känns som att det var igår jag skrev förra årets resumé, men tydligen så har det gått ett helt år.
För mig har det bokmässigt varit ett himla bra år. Jag har börjat ta bloggen på mer allvar än jag gjorde tidigare, vilket också har märkts på antalet läsare och trevliga kommentarer. Jag är verkligen superglad för att fin respons jag fått och det sporrar mig till att skriva ännu mer, och läsa ännu mer.
Självklart blir det ett år till. Hur ska jag kunna sluta nu? Dessutom är jag ju bloggambassadör för bokmässan fram till slutet på november nästa år. Nej, mitt seriösa bloggande har bara börjat.
Nåja, jag har ju läst några böcker i år också. Här kommer sammanställningen:
Årets bästa: Hungerspelen, 1984 & Dödssynden
Årets flopp: Undersökningen
Årets thriller: Mannen som föll i glömska
Årets roligaste: Här ligger jag och blöder
Årets fantasy: Hungerspelen
Årets ungdomsbok: Dash & Lilys utmaningsbok
Årets samling: Stå aldrig still
Årets mest tankeväckande: Hungerspelen & Dödssynden
Årets snyggaste omslag: Mannen som föll i glömska & Mirakel
Alla årets böcker:
Jag heter Anna och läser en himla massa böcker. Smaken varierar en del, men science fiction, skräck, fantasy och serier ligger närmast till hands. Om du vill läsa mer om mig går du in på sidan som heter Om mig (duuuh!).
