JAG ÄR KLAR!

Reglerna: Det finns 35 punkter, utmaningen är att hinna med minst 20. En bok får bara finnas med en gång på listan. Start är 1 mars, och man har resten av 2013 på sig. Jag räknar även seriealbum. Och jag har alltså redan fått ihop mina 20, vilka ni kan se här under.

Dock kommer jag låta utmaningen ligga kvar som flik, och utmaningen nu blir att se hur många jag kan pricka in innan året är slut!

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
KLAR! Berättelser från Engelsfors av Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Kim W Andersson, Lina Neidestam & Karl Johnson
2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
KLAR! Northanger Abbey av Jane Austen
3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
KLAR! Requiem av Lauren Oliver
4. Läs en bok med två personer på omslaget.
KLAR! Slottet av is av Janina Kastevik
5. Läs en bok som publiceras 2007.
6. Läs en bok vars titel består av tre ord (som till exempel Sagan om Ringen).
KLAR! Den mörka staden av Carrie Ryan
7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.
KLAR! Farlig förmåga av Jessica Spotswood
8. Läs en bok som handlar om vampyrer.
9. Läs en bok som har över 600 sidor.
KLAR! Genom dina ögon av Stephenie Meyer
10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn. 
KLAR! Stjäla the show av Emmy Abrahamsson
11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.
12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).
KLAR! Det händer nu av Sofia Nordin
13. Läs en bok med träd på omslaget.
14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).
16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
KLAR! Fågelbarn av Christin Ljungqvist
17. Läs en bok som publicerades under 2013.
KLAR! Förr eller senare exploderar jag av John Green (på svenska)
18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.
19. Läs en bok med ett av de fyra elementen på omslaget.
KLAR! Barnkolonin av Kerstin Lundberg Hahn
20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
KLAR! Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg
21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.
22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten).
24. Läs en dystopi.
25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.
26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.
KLAR! Den femte vågen av Rick Yancey
27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
KLAR! Resan till tidens slut av Erika Vallin
29. Läs en debutroman.
KLAR! Döden i dina ögon av Rachel Ward
30. Läs en fristående bok.
KLAR! Personer du kanske känner av Jay Asher & Carolyn Mackler
31. Läs en bok utan människor på omslaget.
KLAR! Kretsen av Maggie Stiefvater
32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
33. Läs en bok som publicerades 2012.
KLAR! Tid att dö av Anne Cassidy (på svenska)
34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.
KLAR! Bonjour Tristesse av Françoise Sagan
35. Läs en bok om änglar.

Totalt: 20/20

I början av året läste jag Jag biter i apelsiner och spådde redan då att den skulle vara en av de tio bästa jag läst när det här året är slut. Dessvärre ligger den redan på plats sju i min topp tio-lista, och inte ens halva året har gått. Men det är ju inte lätt när jag läst så himla mycket bra böcker i år!

Själva handlingen är jättesvår att beskriva, men jag skulle väl säga att det genomgående temat är att vara kär i två stycken samtidigt och dilemmat i hur man ska veta vem man ska välja.

Det bästa är att den har så himla fantastiskt svår. Jag råder er verkligen inte att låta er luras av titeln. Jag trodde först att det skulle vara en otroligt svåråtkomlig bok, och sen visade det sig att den inte var det. Så även om du gillar ungdomsböcker, men inte tycker att den riktigt verkar som din grej tycker jag verkligen att du i alla fall ska börja på den!

För övrigt är jag både sjuk och skriver hemtenta, så ni inte undrar ifall jag skulle försvinna lite.

Det här börjar ju kännas pinsamt. Stjäla the show är också del två i en serie, vars förstabok jag aldrig recenserat. Nåja, det känns lite sent att skriva en recension av Only väg is upp nu.

Böckerna handlar om Filippa Karlsson, en oerhört excentrisk och naiv tjej, som flyttar till London. Där vill hon gå på The Royal Drama School - en av världens mest prestigefyllda scenskolor. Första boken handlar om hennes första tid i London. Den andra börjar precis innan hon ska börja på scenskolan.

Jag är himla kluven till både första och andra boken. Å ena sidan tycker jag att Filippa är sinnessjukt rolig. Hon är fantastisk att ha som ögon, kanske mest för att hon är så totalt olik mig. Å andra sidan blir berättelsen så himla ytlig. I första boken tyckte jag att det var jobbigt. I den här vet jag inte riktigt.

Jag har jättesvårt för att acceptera att böcker är övergripande, eller vad man ska säga. Jag gillar när berättelserna skildrar ett visst skede, och liksom gör nedslag på en viss punkt. Så när jag läser en bok som inte är så har jag en tendens att tycka att den är dålig och ytlig bara för att jag inte kan acceptera att berättelsen inte är som jag allra helst vill ha den. Jag övar mig jättemycket på det nu, och när jag kan släppa den kontrollen och acceptera att berättelsen ÄR ytlig och väldigt övergripande så tycker jag helt klart att den är intressant. Jag försöker tänka att det inte nödvändigtvis behöver sitta ett likhetstecken mellan övergripande och dåligt.

För det är ändå tre år som skildras under bokens 313 sidor. Att beskriva ett så stort tidsspann på så få sidor är svårt, och berättelsen måste bli generell. Jag känner liksom att jag läst så mycket andra böcker där relationerna är huvudkonflikten att jag även i den här fokuserar på relationerna. Hela tiden försökte jag påminna mig och att det inte är relationerna som ska vara i centrum, utan skolan. Jag blir liksom hela tiden förvånad av konceptet.

Men sanningen är ju att det fungerar himla bra. Boken är ju rolig och intressant när jag väl påminner mig om vad den egentligen handlar om.


Stjäla the show

Jag får ju inte recensera Den femte vågen än, men det betyder väl inte att jag inte får börja hypa än? Har ni till exempel trailern (egentligen fyra mini-trailers hopsatt till en lång)? Om inte så kolla in den här under! Jag tycker att den är sjukt snygg, och ännu ett bevis på hur bra den hade blivit som film.

Här kommer ytterligare en recension av en uppföljare till en bok jag inte recenserat. Som jag alltså läst under min långa bloggsvacka i höstas. Den första boken heter alltså Flickan vid glastornet, och bland andra så har Pocketlover recenserat den.

I bok nummer två får Asrin verkligen pröva på de svårigheter som kan finnas för en förstaväktare. Hon blir jagad från Cornwall till London till Paris, hela tiden på jakt efter nästa nyckel. Ofta med få och otydliga ledtrådar. Hur enkelt är det liksom att följa de blå rosorna? Hur ska man ens hitta den första? Extra svårt blir det när Alliansen hela tiden är dem hack i häl och bevakar varje steg de tar.

Alltså wow! Första boken tyckte jag var ganska bra, men jag tycker verkligen att hela berättelsen och alla karaktärerna har växt. Lika mycket som jag uppskattade Stockholms-miljöerna i den första boken uppskattar jag Paris i den andra. Inte för att jag känner igen mig eller något, utan mer för att bara namnet på staden i sig skapar en stämning.

Asrin har verkligen blivit mycket tuffare i andra boken. Dessutom fäste jag mig otroligt mycket vid Rhoda.

Och alltså, bara berättelsen. Den är magisk. Jag blir förbluffad över att det här ryms i den där lilla boken, som inte är tjockare än 222 sidor. Jag tycker dessutom att berättelsen verkligen känns ny och originell. Det känns verkligen som att Vallin har lyckats hitta något som ingen annan gjort i en genre som varit uttömd sen länge. Samtidigt som det helt klart är fantasy vi talar om, så känns boken märkligt realistisk. Jag vet inte om det är de på riktigt existerande platserna som gör det, eller att jag känner igen vissa, eller att berättelsen först verkar helt vanlig men sen exploderar i magi. Hon gör tusen rätt, och jag vet inte exakt vilka som trycker extra hårt på rätt punkter. Men nej, jag kunde inte sluta läsa den här boken.

Ovanstående utspelade sig alltså på min blogg under gårdagen, efter att jag postat 5 books to movies. Och jag blev så sinnessjukt glad. JA. Bara JAAAAAA.

Om bilden är för suddig så kan jag tolka ut det här åt er: En fantastisk läsare meddelade mig om att Under kupolen blir tv-serie. Jag dör lite av lycka.

Förstås blir det ju ingen Shia LaBeouf som Dale, men okej... jag kan nöja mig med Mike Vogel (Pan Am & Niceville, bland annat. Har inte sett honom spela, men han är väl ändå lite snygg?)! Ni kan läsa mer om saken här.

Jag brukar aldrig ta åt mig när någon skriver "jag taggar den som vill göra", eller "jag taggar ALLA" när det är sådana här grejer. Men nu tänker jag vara fräckheten själv och TA ÅT MIG! På sätt och vis kan man säga att jag blev taggad av BokBeate, eftersom hon alltså taggade alla.

Hela grejen går alltså ut på att man ska berätta om fem böcker som man tycker ska bli film. Shoot!

1. Nattens cirkus - Erin Morgenstern
Eller så vill jag absolut inte att den här ska bli film. Eller så vill jag definitivt att den ska bli det. Eller, eller, eller? Men i så fall kräver jag att den ska bli minst lika magisk som Harry Potter. Så jag vill nog att David Yates (som gjort de sista HP-filmerna) ska regissera. Gary Oldman (Sirius Black) skulle gärna få ta plats som trollkarl. Det skulle liksom kunna bli antingen fantastiskt eller pannkaka.

2. Resten får du ta reda på själv - Lauren Oliver
Jag är grymt besviken över att de sumpade Delirium som tv-serie, så då vill jag ha Reste får du ta reda på själv som film istället. Har kanske serie-potential också (jag tänker en dag i varje avsnitt), men skulle nog kunna bli lite tradigt efter ett tag. Men film! Det finns ju en risk för att det blir lite för mycket amerikansk high school och lite för lite spännande, dock.

3. Under kupolen - Stephen King
Den har boken alltså, DAMN VAD MYCKET FILMPOTENTIAL. Jag trodde verkligen att jag redan hade skrivit om att jag tycker att den här borde bli film, men kan inte hitta något om det nu. Har dock alltid i mitt huvud tänkt Dale Barbara som Shia LaBeouf. Vet inte riktigt varför.

4. Den femte vågen - Rick Yancey
Den femte vågen kommer ut på svenska i augusti, men jag fick ett förhandsex i en goodiebag. Som jag alltså redan läst. Det här avslöjar väl lite vad jag tyckte om den, men jag vill verkligen att den här ska bli film. Det ser ju ut på IMDb som att det är på gång i alla fall!

5. Molly Moon - Georgia Byng
Okej, den här är väl också lite fusk, eftersom den faktiskt kommer som film i år! Molly Moon var min favoritböcker när jag var yngre, så jag hoppas, hoppas verkligen att filmen blir bra!

Så det där med taggarna... Äsch, jag tänker också tagga ALLA! Det betyder att alla som har en blogg och som inte har gjort den MÅSTE göra! Mohaha!

Länka gärna ditt svar i en kommentar!

Bonjour Tristesse är en himla liten och fin bok som jag verkligen gillade. Dock tycker jag att det är jättesvårt att skriva något om den. Alltså, språket är ju fint och sådär, men utöver det är jag osäker på exakt VAD det är jag tycker om så mycket med den här boken. Därför blir det ett litet boktips istället!

Boken handlar om 17-åriga Cécile som semestrar med sin pappa på franska Rivieran. Han verkar byta unga älskarinnor lika ofta som en annan byter underbyxor, vilket inte stör Cécile nämnvärt. När han dock hittar någon i sin egen ålder - som han dessutom vill gifta sig med -  är hon inte alls nöjd. Istället gör Cécile allt hon kan för att bli av med den blivande frun.

Plus: Språket i den här alltså! Otroligt fantastiskt. Jag var jättedålig på att anteckna när jag läste den här, men det gör inte så mycket eftersom Sandra aka niotillfem har tagit upp de bästa ställena i ett inlägg.
Minus: Jag kanske borde sluta skriva minusgrejer i de här boktipsen, för jag kommer ju aldrig på något dåligt!

Jag är verkligen inte typen som är överförtjust i magasin. Jag försöker med prenumerationer på Språktidningen och grejer, men den enda tidning som jag verkligen uppskattat på sistone är Style by. Så ärligt talat bläddrade jag förbi det mesta i Skriva... Men en liten guldklimp hittade jag i tidningen! Nämligen det här citatet:

Tydligen tyckte jag inte att jag hade tillräckligt med böcker med mig att läsa på tåget, för självklart var jag tvungen att gå en vända in på Pressbyrån för att kolla in deras magasin-utbud. Jag höll Elle i ena handen, Skriva i den andra och suktade med enbart ögonen efter en tredje. Dock valde jag bara en tidning, men hittade även två Novellixer jag var sugen på!

Idag far jag iväg för att besöka min kära sambo som för tillfället bor i Östersund. Eftersom jag äger en oförmåga att packa realistiskt antal böcker för resor så har jag en hel hög. Jag tänkte berätta vilka som får följa med mig på resan.

Fjodor Dostojevskijs Brott och straff ska vara utläst till på tisdag. Heja mig, massor av lästid på väg till och från Östersund!

Rick Yanceys Den femte vågen har jag med mig för att bryta av när jag tröttnar på Dostojevskij.

Carol Rifka Brunts Tell the Wolfs I'm Home har jag mest med mig för att den är så himla fin. Men jag hoppas väl lite på att jag ska hinna läsa ut Den femte vågen och hinna börja på den här.

Ni trodde väl inte att det var allt?

För säkerhetsskull har jag även packat första Pippi Långstrump-boken. Bara ifall att det skulle behövas.

Och om jag skulle tröttna på att läsa (pfffff) så har jag laddat ner ett helt gäng med podcasts! En helt fantastisk blandning av P3s Carpe Fucking Diem (det här är det bästa humorprogrammet i radio just nu. I tell ya), Tankesmedjan och Ligga med P3, samt P1s Språket (of course, obligatorisk resepod för min del!)

Hur många dagar jag skulle vara borta? Tja, sisådären fyra (kommer hem måndag kväll). Det är också ungefär så många dagar som det kommer vara tyst på den här bloggen, eftersom jag inte hunnit schemalägga några recensioner ens (faktum är att till och med det här inlägget är schemalagt).

Vilka böcker hade ni tagit med på resan?

Det är precis vad jag gör nu. Stopp. I inköpen alltså.

Som nyårslöfte lovade jag att inte beställa/köpa fler böcker än jag läste. Det har inte gått så himla bra, eftersom jag slutade räkna i typ februari (oooops). Så jag måste dra åt tyglarna lite här nu.

Jag har ur min bokhylla plockat ut 40 stycken böcker. Det bland annat de senaste recensionsexemplaren jag fått, men det är också böcker som har stått i min bokhylla typ hur länge som helst. Böcker som jag villvillVILL läsa, men som jag känner att jag inte riktigt hunnit med.

Kruxet med de här 40 böckerna är att jag inte får köpa en enda bok förrän jag är nere på tio. Recensionsex får beställas, men då måste jag ha läst några av de 40, för att-läsa-böckerna får ALDRIG överskrida 40 stycken. Obeställda recensionsexemplar är okej att stoppa in i dessa hyllor, men då måste jag plocka bort en annan. Antalet böcker får alltså aldrig, aldrig, aldrig överskrida 40.

Ett undantag för köpesböcker finns, och det är bokmässan (och studentlitteratur förstås). Presentkort och allt sånt måste sparas. Om jag fortfarande håller på med det här om ett år kommer jag att ge upp, samt lotta ut ett bokpaket.

Det här är en verklig klassiker i feministsammanhang! Visserligen kanske många av er redan har läst den här, men ni som inte har det: LÄS DEN.

Helt kort handlar boken om Petronius som lever i ett matriarkaliskt samhälle. Han tvingas ha ph och äta p-piller, vilken han inte är så förtjust i. Tillsammans med några vänner skapar han istället en rörelse som kämpar för männens rättigheter.

Plus: Väldig rolig och underhållande, men framför allt tydliggör den hur absurt det är när bara ett kön har makten. Jag älskar även att Brantenberg har tagit fasta på de språkliga bitarna - människor har blivit kvinniskor, man har blivit dam osv.
Minus: Kommer inte ens på något. Så himla bra bok.

Och eftersom den finns på pocket har ni inte ens en anledning till att inte köpa den (klick!). ALLA borde läsa den här. ALLA.

Stella är kär i Sigrid. Problemet är bara att det inte är "normalt" för tjejer att gå runt och bli kära i andra tjejer. Och hur vet man egentligen om någon gillar en lika mycket tillbaka? När det handlar en kille-tjej-relation som ingen reflekterar över ens är det ju lättare. Men om Stella skulle visa för Sigrid att Stella är kär i henne måste hon även avslöja den stora hemligheten - att hon är lesbisk.

Jag hade hört så himla mycket bra om den här boken innan, och jag måste säga att den inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, kanske bara mer. Dessutom gillar jag inte alls Stella som karaktär. Jag tycker att hon är störig och känns ytlig.

Men det betyder såklart inte att jag inte gillade den. Jag gillade den faktiskt himla mycket! Det ovanstående stycken är nämligen det enda som jag inte gillade med boken. Sen finns det ju en del grejer som var bra också!

Det som jag tycker är absolut bäst med den är boken är liksom bara det faktum att den existerar. En bok av den här typen behövs verkligen - en bok som visar att: 1. lesbiska inte är farliga, 2. det går att vara lebisk, ingen kommer hata dig, 3. vem som helst kan vara lesbisk.

Jag gillar också att den inte stannar vid att vara svärmerier, utan också behandlar hur det är efter att man blivit ihop. Hur alla runtomkring beter sig när de får veta att man tänder på något annat än dem.

Så ja, det är en så himla, himla fin bok. Jag tycker faktiskt jättemycket om den. Men jag har lite svårt för Stella allså. Jag tycker definitivt att ni ska läsa den!

Nu var det tre veckor sedan jag senast visade upp nytillskotten i bokhyllan. Jag tror faktiskt att jag har missat en del av det som flyttat in under de här veckorna, men det här är nog ändå det mesta.

Tre av böckerna är köpta, resten recensionsexemplar. Inferno såg jag i katalogen med sommarens utgivning att den skulle komma på pocket nu. Jag blev lite sugen, så när mitt Ica Maxi reade ut den för halva reapriset (det vill säga typ 15-20 spänn) passade jag på!

Ursäkta att man vill bli lite älskad är också ett reafynd för ungefär samma pris, likaså Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian. Jag har bara läst Thydells I taket lyser stjärnorna, så därför tänkte jag att jag skulle bekanta mig lite till. Angående den andra vill jag minnas att man kunde välja att läsa den när jag gick första året på gymnasiet. Jag tror jag valde Klanerna i Palos Verdes istället (som jag för övrigt vill komma ihåg som fantastiskt bra).

Så Stjäla the show, Carlstensveckan och Resan till tidens slut är alltså recex, samt Stad av skuggor i manusform.

Är jättepepp på Stad av skuggor, och kommer definitivt börja läsa den direkt när jag är klar med Den femte vågen, som jag läser nu.

Bättre sent än aldrig, veckans fråga hos Annika följer:

För en tid sedan ställde Bokhora frågan om det är finare att läsa på originalspråk. Jag deltog inte själv i debatten, men för att spinna vidare på frågan skulle jag gärna vilja veta om ni alltid försöker att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska översättningarna?

Jag ser ju helt klart att det finns en poäng med att läsa böcker på originalspråk, för så himla mycket går förlorat i översättningen. MEN eftersom jag både är snål och lat läser jag otroligt sällan på engelska. Jag skulle verkligen vilja göra det oftare, men ärligt talat... De flesta av de böcker jag läser är recensionsexemplar. Om jag skulle köpa lika många böcker som jag får skulle min ekonomi totalkrascha. Dessutom tycker jag att jag har så himla mycket att läsa på svenska att jag inte riktigt hinner läsa böcker på engelska (som är det enda språk jag kan förutom svenska och lite turistfraser på spanska och franska). Jag hinner liksom inte ens kolla in utbudet eller börja sukta efter något. Men någon gång ska jag bli bättre på att läsa böcker på engelska!

Vissa böcker tycker jag ändå att man "måste" läsa på originalspråk. Böcker på vers/lyrik skulle jag aldrig drömma om att läsa i översättning. Till exempel Alice i Underlandet. Harry Potter är också böcker som innehåller otroligt mycket ordlek som inte går att översätta till svenska.

Jag blev taggad av Schitzo-Cookie att göra Tegelstenstaggen!

Den går alltså ut på att:
- Hitta de fem tjockaste böckerna i din bokhylla som du har läst 
- Samt de två tjockaste böckerna i din TBR-pile (alltså böcker man inte har läst än)

Liksom Miriam är även jag lite rädd för tegelstenar. Kan välja bort böcker bara för att de är tjocka. Först skrev jag att jag ändå kommit upp i några stycken nu, men så vände jag mig om och kollade i bokhyllan. Och så upptäckte jag att det inte alls var så himla många. Det blir ju lite tråkigt att ta flera böcker ur samma serier, så vill ju inte att tre av böckerna ska vara Harry Potter-böcker heller. Så en av böckerna är faktiskt under 500 sidor, men ändå närmare 500 än 400.

Böcker som jag har läst (i tjockleksordning!):

För fem år sedan försvann Roses mamma spårlöst. Polisen säger att hon med största sannolikhet är död.
En dag får Rose mejl från Joshua, hennes styvbror vars pappa försvann tillsammans med hennes mamma. Och allt dras upp igen. Joshua vägrar nämligen tro polisen, utan tror att deras föräldrar lever och finns någonstans där ute.
Samtidigt blir två elever på Roses skola dödade. Rose tycker att polisen inte prioriterar fallet tillräckligt, så hon tar utredningen i egna händer.

Jag är inte mycket för deckare, men tyckte den här verkade riktigt spännande. Varför jag gav den en chans var för att jag mer uppskattat de ungdomsdeckare jag läst än vuxendeckare. Jag tycker att det blev riktigt lyckat faktiskt!

Även om det är en deckare så är handlingen mer centrerad kring Rose än kring själva mysteriet. Det kanske också är därför jag gillar den. Jag växlar mellan att gilla och ogilla Rose som karaktär, och även det bidrar faktiskt till att jag vill fortsätta läsa den. Jag tycker att jag rätt ofta är inställd på att gilla huvudkaraktären i en bok, och det blir spännande när jag inte kan bestämma mig för om jag gör det eller inte (däremot fungerade inte Lev Grossmans Magikerna för mig, eftersom jag fullständigt avskydde Quentin från början till slut. Jag lärde mig aldrig tycka om honom, vilket istället gjorde boken outhärdligt jobbig). Alltså, jag gillar henne nog för det mesta, men ibland tycker jag att hon är en idiot. Jag vill bara skrika åt henne och skälla ut henne. Jag vill säga: "MEN FÖR I HELVETE SÅ DÄR GÖR MAN INTE", ungefär. Jag känner någon sorts jättekonstigt uppfostringsbehov, för jag tycker att hon ibland är ovanligt dum och omogen. Samtidigt kan hon vara så liten och sårbar och jag vill bara förlåta henne för att hon alldeles nyss var helt knäpp.

Angående själva handlingen gillar jag konceptet med att en mindre handling berättar en större, eller vad man ska säga. Att Rose och Joshua har blivit av med sina föräldrar är ju liksom huvuddelen, men den historien berättas med hjälp av morden på Roses skola. Berättelserna går liksom in i varandra, och blir mer komplext än bara två parallella handlingar.

Med andra ord: Jag tycker att det är en väldigt spännande bok! En riktig bladvändare. Jag hade faktiskt himla svårt för att lägga den ifrån mig. Nu har jag redan hunnit läsa del två, Vid din sida, och ser mycket fram emot att läsa den tredje delen!

- Det är sol och varmt!
- Jag och fröken Katniss har varit på den lilla frökens första utomhusrunda.
- One Way Trigger med The Strokes
- Stuck in the Middle With You med Stealers Wheel
- Att igår ha läst hela den fina lilla pärlan Hemma kanske inte är en plats.
- Att ha blivit superpepp på att läsa Den femte vågen (vilken jag alltså har hunnit börja på idag).
- ATT DET ÄR LÅNGHELG såklart! Nästa skola/jobb är först på måndag. PEPP!

Efter en konversation på twitter i förra veckan lovade jag att jag skulle skriva en recension på den här boken. Och tja, nåja, nu håller jag ju inte mitt löfte, men ger den lite uppmärksamhet ändå.

En tid för mirakel handlar helt kort om vad som händer när jordens gravitation långsamt avtar. Dygnen blir längre, fåglarna trillar ner och det blir väldigt varmt. Om man bara ser till det som händer med själva planeten. Sen bor det ju en massa människor på den här planeten - och de blir ju också påverkade av alla dessa förändringar som sker.

Plus: Väldigt intressant! Känns galet realistisk. Det är otroligt enkelt att sätta sig in i samma situation.
Minus: Kommer inte ens på några minus. Gillade den. A lot.

Kom ut i höstas, och har dessutom precis kommit på pocket! För ynka 45 kronor kan ni köpa den på Adlibris och Bokus, samt för 54:- om ni föredrar Bokia!

Alltså, ni vet den här typen av personer som har gjort allt alldeles för tidigt? Som är typ 20-21 och både har hunnit plugga i USA och ge ut en bok? Och så bara hoppas man att hen åtminstone ska vara otrevlig. Och så träffar man hen och så är hen inte det. Så då hoppas man istället att hens bok faktiskt är riktigt dålig. Så läser man boken och det visar det sig att den är riktigt, riktigt bra. Måste man inte hata sådana personer lite, bara av princip?

Allt ovan stämmer precis in på Katarina, och om jag ska vara ärlig önskar jag att jag hade lite av den utstrålning som hon har, och hunnit med lite utav det hon har. Okej, nu är det ju inte Katarina själv som jag ska recensera (och om Katarina själv skulle läsa det här vill jag säga: Förlåt, jag hatar inte dig. Du verkar jättetrevlig, och det är typ omöjligt att hata dig). Jag ville bara göra en poäng av att den här tjejen bara är ynka ett år äldre än jag och har skrivit en kick ass-bra bok.

Hur som helst. Vi är inte sådana som i slutet får varandra handlar om Cassiopeja - en 19-årig tjej som blivit till under de mest klyschiga former. Ändå vägrar hon tro på kärleken. Hon köper helt enkelt inte konceptet. Fram tills hon träffar Casper. Casper som har fina pianohänder och som gör hennes hjärta till ett kolibrihjärta. Trots att hon absolut inte är typen som får kolibrihjärta.

Det allra första som slog mig när jag läste den här boken var igenkänningsfaktorn. Gud, Cassiopeja skulle lika gärna kunna vara jag. När jag beskrev henne för mina klasskompisar sa dem: "Hon skulle kunna vara precis vem som helst av oss". Och det är nog det finaste med den här boken, att författaren sätter fingret på prick exakt de där problemen som jag tror att de flesta har när man är 20. Man vet inte riktigt vad man vill, vart man är på väg, hur man ska hantera det man kommer ifrån. Pressen att åstadkomma något NU helst IGÅR. Att ha tagit över världen och vara ekonomiskt oberoende redan när man fyller 20 (försent för min del, med andra ord). Det här att känna sig misslyckat för att man inte åstadkommit inte bara bra, utan EXCEPTIONELLA saker.

När jag började läsa den tyckte jag helt klart att den var lite smårolig, men inte superrolig. Efter att ha hört författaren själv läsa en bit ur den på releasefesten tycker jag att den är mycket roligare. Inte skratta-högt-för-sig-själv-rolig, utan mer fniss-rolig.

Men åh, bara läs den. Gör det bara.

Joels föräldrar har köpt ett vandrarhem, mitt ute i skogen. Äntligen ska de få förverkliga sina drömmar om att ha ett eget vandrarhem! Men mitt ute i ingenstans - där vandrarhemmet ligger - finns ingen mobiltäckning, inga kompisar och ingenting att göra. Storasyster Agnes klagar bara, och småsyskonen är inte så himla roliga att leka med.

Redan första dagen börjar det hända konstiga saker. Joel hjälper vaktmästaren att laga en dörr. Vid middagsbordet säger pappa: "Här finns ingen vaktmästare". Så vem är det som stryker runt vandrarhemmet? Och varför syns en solkatt i taket i rum dit solen inte når?

Vandrarhem i skogen/pensionat/barnkolonier är mina absolut bästa scener för skräckhistorier! När som yngre åkte på körläger med klassen försökte jag varje gång ta med och läsa ur någon av alla böcker med spökhistorier jag ägde. Tråkigt nog var det ingen annan än jag som ville vara med på dessa små berättelsestunder. Onekligen så ÄR det något speciellt med den här typen av byggnader. Kanske för att så många har bott där innan. Kanske för att det är rum efter rum efter rum i långa korridorer och allt ser likadant ut. Kanske för att det ligger avsides, mitt i skogen. Jag har alltid romantiserat den här typen av ställen.

Därför får jag fjärilar i magen bara jag hör titeln på den här boken. Om en bok heter Barnkolonin, klart som tusan att det är en skräckis då! Och läskigt blir det!

Men inte alls är det någon helt vanlig spökhistoria om vita damer som går igen, stolar som flyttar på sig eller skrapande ljud på övervåningen. Jag uppskattar väldigt att den faktiskt - trots den rätt klyschiga (men ändå fantastiska) miljön - känns originell. Jag menar - hallå - så himla lätt är det inte idag att skriva en spökhistoria som inte redan blivit skriven. Om ni förstår vad jag menar. Visst innehåller den klassiska attribut, men på ett nytt sätt.

Jag känner dessutom verkligen att jag kan relatera till Joel - mellanbarn som vi båda är. Den här förväntan att man hela tiden ska kunna hjälpa till med småsyskonen, men samtidigt blir man klämd mellan de andra syskonen. Istället väljer man (jag/Joel) att ta flykten ut till skogen. Cykla (för Joels del), läsa (för min del), gömma sig, göra sig osynlig. Den här berättelsen hade helt klart inte alls fungerat lika bra om Joel inte hade varit ett mellanbarn.

Jag tycker i alla fall att det är en väldigt bra bok. Precis lagom läskig liksom. Tillräckligt läskig för att vara... läskig, men tillräckligt oläskig för att jag ska våga läsa den på kvällen när jag ligger ensam i sängen och ska sova (har jag sagt att jag är sjukligt mörkrädd? Det är jag. Klarar typ ingenting. Blir så rädd av The Grudge att jag inte kan sova på flera veckor. Var inte ens lättare andra gången jag såg den. Rimmar illa med att jag älskar skräck.).

I onsdags skickade jag in min hemtenta, men har efter det varit rätt upptagen med jobb, sambohemkomst (han praktiserar just nu på Länstidningen i Östersund, så jag bor själv fram till augusti), springa på öppning av den ny Sephora-butiken i Nacka och att se mannen vars ord sitter på min arm. Bild för er som inte redan följer mig på instagram.

Nu har jag dock lite tid att svänga ihop ett inlägg med vad jag vill läsa i sommar! Först när jag bläddrade igenom katalogen med annonserna tyckte jag att det var jättemånga. Nu har jag gått igenom lite mer ordentligt, och det är inte mer än åtta böcker. Tre stycken kommer ut i maj, resten i juni.

Klicka på titlarna för att läsa mer om böckerna!


Utkommer i maj

I kroppen min är jag otroligt sugen på att läsa efter att ha läst intervjun med Kristian Gidlund som var i DN. Jag blev så himla tagen av hur han pratade om sin sjukdom. Plus att jag länge varit ett Sugarplum Fairy-fan. (Kristian Gidlund, Forum)

Resan till tidens slut är del två i trilogin Speglarnas hemlighet. Jag läste den första när den kom ut, och jag gillade den väldigt mycket. Nu vill jag såklart veta hur det går för Asrin! Här nedan kan du även se trailern till boken. (Erika Vallin, B Wahlströms)




Tredje tecknet. Jag läste och gillade Rum 213, så jag hoppas verkligen att jag kommer gilla den här också. Rum 213 var sådär lite mysspännande, och jag gillade Angerborns skrivsätt. Så jag tror även den här kan bli en hit. Plus att hon har så himla fint namn - Ingelin. Hör ni, vad fint det låter? (Ingelin Angerbon, Rabén & Sjögren)


Utkommer i juni


Lågor av hat - jag vet inte om jag vill läsa den mest för att den är så djävulskt snygg eller mest för att den verkar bra. Svårt att avgöra. (Erin Kelly, Damm)

Dagboken från imorgon. Allså, omslaget till den här boken ser ut sitta på en bok som verkligen inte är min genre. Men den verkar så himla spännande! (Cecilia Ahern, Bazar)



Stad av skuggor har jag länge velat läsa, men jag är så himla lat när det kommer till att läsa på engelska. När jag såg att den kommer på svenska nu i juni så skickade jag direkt iväg ett meddelande till min bästa kontakt på Bonnier, och har nu blivit lovad ett manus! Ni missar väl inte att filmen kommer snart också? (Cassandra Clare, BonnierCarlsen)

Vid din sida ligger faktiskt redan i manusform här hemma och bara väntar på att jag ska läsa den! Jag tackade ja till att få ett förhandsex redan innan jag läst första boken - Tid att dö. Tur att jag gillade Tid att dö så pass mycket att jag vill läsa den här också! (Anne Cassidy, Rabén & Sjögren)



Jag går dit du går verkar som en så himla fin bok, och jag ser verkligen fram emot att läsa den här. (Nina LaCour, Rabén & Sjögren)


Ni som tagit er igenom hela den här långa uppsatsen: Blev ni sugna på något?

Idag gör Bruce Springsteen sin första av tre konserter i Friends Arena. Jag ska gå, dock inte idag, utan imorgon! Efter att vi hade bokat biljetterna var jag så himla pepp och i januari drog jag fram en bok som hade varit hyllvärmare länge. Nämligen Springsteenland - ett gäng samlade texter på temat Bruce Springsteen. Alla texterna är dessutom skrivna av svenska journalister - vilket jag tyckte var lite extra kul.

Plus: Väldigt varierad! Vissa texter roliga, vissa mindre roliga. Vissa skapar extrem avundsjuka (har drömt flera nätter efteråt att jag träffat Springsteen på hotell och sånt).
Minus: Vissa texter var långtråkiga, så det var några jag hoppade över.

Den är liiiiite svår att få tag på om man inte kollar längre än de tre standard-internetbokhandlarna räcker, men på Bokbörsen finns en hel hög för runt hundralappen. Jag hade turen att hitta mitt ex på en bokrea för flera år sedan. Tror inte jag betalade mer än 20:- eller något för den.

Imorgon kommer jag inviga en ny kategori: Boktips. Ni kanske tycker att det är det jag sysslar med hela tiden! Tja, så skulle man väl kunna se det. Den här kategorin kommer dock inte innehålla några recensioner, och den kommer inte heller innehålla böcker jag inte gillar. Istället kommer ni här hitta böcker som jag läste för kanske mer eller mindre länge sedan och som jag gillat väldigt mycket. Men det är också böcker som jag kanske inte pratat så mycket om. Ni kanske till exempel bara sett den i min lista över lästa böcker. I januari recenserade jag till exempel noll böcker, men läste flera bra. Jag känner att för lång tid har gått för att jag ska göra en ordentlig recension, eller så kanske jag inte har så mycket att säga om en bok, trots att jag gillar den. Då tänker jag använda mig av boktipset!

Jag har alltså dels planerat en till imorgon och en i nästa vecka. Håll utkik!

Det visade sig att jag ändå skulle få lite tid att slänga ihop inlägg för veckan, för det här är ändå tredje inlägget den här veckan. Dessutom har jag hunnit schemalägga inlägg till imorgon och på fredag. Nåja, en sedvanlig sammanfattning av månaden måste det ju också bli!

April
39. Vi är inte sådana som får varandra, Katarina Sandberg
38. 101 historiska myter, Åke Persson & Thomas Oldrup
37. Slottet av is, Janina Kastevik 
36. Bonjour Tristesse, Françoise Sagan
35. Tid att dö, Anne Cassidy
34. Barnkolonin, Kerstin Lundberg Hahn
33. Rädda mig inte, Tahereh Mafi
32. Gul utanpå, Patrik Lundberg
31. Det händer nu, Sofia Nordin
30. Ett dockhem, Henrik Ibsen 
29. Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken, Jonas Gardell
28. Kretsen, Maggie Stiefvater
27. Northanger Abbey, Jane Austen
26. Dåm såm har snippa får bestema, Katrin Sundberg
25. Den mörka staden, Carrie Ryan

Hela 15 stycken! Jag är chockad, ärligt talat. Jag bara flyttade tillbaka till egen blogg och BOOM BOOM så får jag tillbaka läslusten. Fantastiskt. I jämförelse med typ februari då jag bara läste sex böcker är det ju stor skillnad.

Bäst den här månaden var Rädda mig inte. Skrev först ett helt stycke om att jag inte läst någon wow-bok den här månaden, men kom på sen att det har jag ju visst det! Rädda mig inte är månadens wow. Jag måste även nämna Vi är inte sådana som får varandra. Den har inte haft rec-dag ännu, så tänker inte säga mer än att det är den nästbästa bok jag läst den här månaden.

Sämst den här månaden var nog... Hum, svårt. Tycker inte jag har läst någon riktigt dålig bok. Jag måste nog säga boken som tog min Austen-oskuld - Northanger Abbey. Bättre än jag väntade mig, men lite långtråkig mot slutet.