I Miss Peregrine's Home For Peculiar Children reser Jacob och hans pappa till en ö, vars namn är det sista Jacobs farfar säger innan han dör. Jacob har hela sitt liv fått höra konstiga berättelser berättade av farfadern. När han och hans pappa väl kommer till ön råkar Jacob hamna i en tid och får reda på att alla dessa berättelser är sanna.

Jacob träffar inte bara flera barn med fantastiska förmågor - han får också veta att han själv är "peculiar" - han har själv en kraft. Han kan se och känna hollowcast - peculiars värsta fiende. I slutet av första boken blir Jacob och alla barnen tvungna att lämna ön efter att deras ymbryne - den som vakar över dem - blivit skadad. Nu måste de snabbt ta sig till London för att hitta någon som kan göra henne frisk igen. Och det måste gå fort. Ymbrynen Miss Peregrine måste få hjälp inom ett par dagar, annars kan hon vara förlorad för alltid. I så fall kommer Jacob aldrig kunna ta sig tillbaka till sin egen tid och sina föräldrar.

Jag är av den här typen som inte jättegärna läser på engelska. Jag är helt enkelt inte tillräckligt bra på det för att fånga upp alla stämningar och nyanser. Det fantastiska med att läsa den här boken är att det inte gör så mycket. Den är så spännande att jag i alla fall är helt och fullt fast och knappt kan sluta läsa. Dessutom är språket så himla enkelt, samtidigt som jag faktiskt lyckas snappa upp nyanserna (jag kanske helt enkelt har blivit bättre på engelska på senaste tiden? Borde utforska detta mer!).

Något som jag älskar med dessa böcker är att barnens olika förmågor inte är enbart superkrafter. Den lilla Olive är lättare än luften och kan sväva högt upp - men hon kan inte stänga av sin kraft. Om ingen håller i henne flyger hon högre och högre och högre tills ingen någonsin kan nå henne. Barnens krafter är lika mycket förbannelser som välsignelser, och jag tycker att det är väldigt intressant. Jag upplever att krafter av det här slaget i många andra böcker är ensidigt positiva - medan de här ges mer djup och får vara både bra och dåliga.

Jag skrev senast igår att andra boken i serier oftast är den tråkigaste. Jag tycker nog att den här är ännu bättre än den första. I Miss Peregrine's Home For Peculiar Children presenteras hela världen, medan den i Hollow City får chansen att flyga. Barnens resa från Wales till London är stressande, spännande och fruktansvärt händelserik. Hack i häl på dem jagar fienden, och hela boken är väldigt dramatisk och den hinner liksom ALDRIG vara still. Precis när en tror att barnen ska få pusta ut händer något annat än mer spektakulärt än det som varit och hela grejen är igång igen.

Jag uppskattade verkligen läsningen av den här boken och ser mycket fram emot att läsa nästa. Jag vill att den ska komma typ nu. Alltså NU. Okej?

__________________________________________________________________________________