Det är lustigt vilken bild en har av böcker några månader efter att en läst dem. Nu när jag började läsa Stjärnmärkt var jag inte superpepp, eftersom jag ändå tänkte att Farlig förmåga var överdrivet superbra. Nu när jag skulle recensera Stjärnmärkt gick jag tillbaka för att läsa recensionen av Farlig förmåga, och inser att jag skrivit:

Jag älskar att den är så himla intensiv. Jag brinner under kärleksscenerna, får rysningar när det är spännande och blir arg när de bråkar. Jag brände igenom den här boken så fort jag bara kunde och läste varje ledig minut.

För det kan jag verkligen inte komma ihåg. Nåja, det kanske var bäst att jag började med boken med den förutsättningen, eftersom jag blev så glatt överraskad.

För övrigt vill jag också varna för SPOILERS under strecket för er som inte läst Farlig förmåga. 
___________________________________________________

I Stjärnmärkt befinner sig Cate hos systrarna i London. Systrarna som alltså egentligen är häxor. Konflikten mellan brödraskapet och häxorna trappas upp. Överstehäxan är sjuk och döende. Hennes rådgivare vill ge sig på brödraskapet - trots att häxorna inte alls är redo för ett krig. Samtidigt förväntas Cate bli nästa överstehäxa - eftersom hon antas vara häxan i profetian. Men vem av systrarna Cahill är egentligen häxan i profetian? Är det kanske Maura som vill handla först och tänka sen, eller är det kanske rent av Tess som är långt ifrån redo att ta befäl över alla häxor?

Som sagt hade jag helt glömt att jag gillade den första boken så himla mycket, och hade därför inga större förväntningar på den här. Jag blev därför glatt överraskad (åh, vad jag älskar att bli glatt överraskad av böcker!) när den visade sig vara superspännande! Jag kunde knappt sluta läsa, för jag bara ville veta vad som hände sen. Tycker att konflikten inom systraskapet är oerhört intressant, och även konflikten mellan Cate och Maura.

Jag gillar även att själva kärleksberättelsen inte får lika stort fokus i den här boken. Här handlar det mer om hur häxorna ska kunna få det bättre, och hur Cate ska kunna stoppa ett krig de inte är redo för - än vem en är kär i och sånt.

Det som jag irriterade mig på i förra boken irriterade jag mig inte alls på i den här. Kanske lite tack vare att jag inte kom ihåg att jag irriterade mig på det. För annars hade jag nog tänkt extra mycket på det när jag läst den här boken. Jag tyckte inte alls att den var lika förutsägbar som Farlig förmåga och det gjorde nog också att jag uppskattade den här mycket mer.


__________________________________________________________________________________