För några veckor sedan skrev jag på skämt till oarya att skräck är min drug of choice när det kommer till adrenalinkickar (snarare än att spela Quizkampen samtidigt som jag går och nästan bli påkörd av cyklar). Och även om det var på skoj inser jag mer och mer att den där formuleringen faktiskt var helt riktig. Just nu verkar det faktiskt som att min hjärna slutar fungera om jag inte får en daglig fix av chock. Skräckfilmerna går varma här hemma (The Ward, Psycho (som visserligen inte ger speciellt tillfredsställande adrenalinpåslag och knappt kan räknas som skräck i dagens mått mätt) och The Pact är bland de senaste. Den sista bland det läskigaste jag sett, skojar inte. Satt i soffan och torrgrät för jag var så rädd) och jag försöker febrilt hitta skräcken även i bokform. Det är dock rätt torrt på den fronten i min bokhylla, så jag antar att jag får ta och betala de där sura förseningsavgifterna på bibblan så jag kan ta och låna mig lite läskigt.

Igår när jag skulle bada bort bakfyllan kände jag dock för lite lättare läsning som en inte måste hänga med så mycket i, och plockade ut Skräck - Boken som gud glömde ur bokhyllan. För inspiration liksom. Den har stått i min bokhylla jättelänge utan att jag varit speciellt sugen, och jag känner även nu att den nog kommer bli stående rätt länge mellan varven. Men inspiration - det fick jag! Till att läsa skräck i serieformat, för det har jag faktiskt aldrig gjort. Det hela ledde till en Adlibrisbeställning av Uzumaki (3in1-edition på engelska), samt att både Love hurts och Alena hamnade på min önskelista.

Men till Uzumaki kommer måste jag ju stilla abstinensen och desperationen med någonting. Snälla tillfredsställ mig, skräm mig halvt ihjäl. Vad ska jag läsa?

(Skräcksuget pt. 1)