Online stories that will haunt the things that haunt you. Things you read during the day thinking "this'll be fun" and then wish you hadn't when night comes around.

vilket jag tycker sammanfattar det hela himla bra. I den här boken har Jack Werner (mest känd från Metros Viralgranskaren) samlat ett urval och kommenterar en del kring uppkomsten och omständigheterna kring.

Jag har tidigare skrivit att jag har svårt att hålla mig vaken när jag läser faktaböcker. Grattis Jack Werner, du har lyckats med att hålla mig vaken i trippel bemärkelse: 1. Jag har faktiskt inte somnat för att jag blivit uttråkad (vilket jag typ gör i vanliga fall när jag läser icke skönlitterära böcker, oavsett vad det är). 2. Jag har fortsatt läsa istället för att släcka lampan och sova i tid. 3. Jag har inte ens kunnat sova när jag slutat läsa, för att jag är så jävla rädd.

Bokens upplägg är tydligt. Kapitlen är uppdelade utifrån vad creepypastorna (ja, det är en böjning jag hittade på nu) handlar om. Vi börjar med slender man, fortsätter med spel och efter det hittas bland annat getmän, filmer och ritualer (alltså jag får seriöst gåshud av att gå tillbaka och läsa innehållslistan, skojar inte). Trots att jag inte är så pass påläst på creepypasta att jag har en överblick tänker jag ändå säga att urvalet är bra. Jag kan ju tillräckligt mycket för att veta att det dyker upp mer skit än riktigt bra (because that's how the Internet works), men i den här boken är det faktiskt bara svinläskiga (= bra) berättelser som dyker upp.

Werners språk är - precis som i hans artiklar och krönikor - både roligt, personligt och kreativt. Vi stöter bland annat på fyndiga översättningar av engelska internetbegrepp - typ som copypasta (klistorier) och creepypasta (skräckklistorier) - och nyskapande ord som "internetskt". Jag gillar även att Werner faktiskt skriver in sig själv i boken också och hela tiden följer med som en närvarande berättare - det gör det hela betydligt mer intressant.

Okej, så var det bara bra eller? Nej. Jag hade gärna sett mer kommentarer mitt i själva creepypastorna. Typ i form av fotnoter. Ett ställe där det definitivt hade varit befogat är i berättelsen om Quakebotarna som är 512MB stora. Jag har liksom inget begrepp om hur stora de borde vara, och en liten fotnot med ett "normal storlek för en Quakebot är ca xx" hade inte varit fel att få in. Speciellt med tanke på att Werner bemödar sig med att ganska ingående beskriva hur till exempel 4chan fungerar (vilket jag uppskattar väldigt mycket). Ibland har han dock en tendens att bli irriterande övertydlig. Jag skickade till och med ett mejl till Werner för att fråga om målgruppen, och framförde då även kritiken ovan. Och gud, snubben är inte bara extremt trevlig irl, utan dessutom bra på att ta kritik (åtminstone på mejl). Jag tycker också att översättningarna av creepypastorna lämnar lite att önska, och stör mig på att boken fortfarande innehåller en del typos som borde ha korrats bort.

Okej, det här började bli lite för långt för länge sedan (ni skulle dessutom bara veta hur extremt mycket jag redan kapat), men jag har två saker till: Jag uppskattar det sista kapitlet himla mycket. För att det alls tas upp en genusanalys och någon sorts problematisering av att tjejer som skriver utger sig för att vara killar. Det hade varit så lätt att skippa det här kapitlet utan att någon saknat det, men det finns alltså med. Tack för det.

Den andra grejen: Efter att ha läst den här och den fantastiska lilla berättelsen om Inger i Dr. Status har jag bara en fråga till Jack Werner (pga vill tro att du läser): NÄR får vi se en skönlitterär bok? Jag hoppas snart. Ok?