Miriam flyttar från en småstad där alla känner alla till Uppsala. Sårad efter ett förhållande som precis tagit till slut kommer hon till Uppsala och börjar på universitetet. Hon träffar Sofia som är allt som Miriam vill vara. När Sofia försöker ta livet av sig lyckas Miriam rädda henne, men Sofia hamnar i koma. Miriam inser att det finns en möjlighet för henne att börja om, att skapa en annan person än den hon var låst till hemma. Hon lyckas ljuga sig in i Sofias familj. Hon tar sig till och med ett nytt namn för att få en annan identitet. Till slut är hon så insyltad i alla lögner att hon önskar att Sofia aldrig ska vakna, eftersom Sofia är den enda som kan avslöja hennes bluff.

Miriam om natten handlar om att få börja om - att bli någon annan. Det har själv slagit mig flera gånger hur lätt det skulle vara att bara skapa en helt ny identitet när jag befinner mig i ett nytt sammanhang - små lögner kan ändra så himla mycket. Miriam drar det här snäppet längre. Hon gör om hela sig själv, låtsas vara en person hon inte är - trots att hon så lätt kan bli avslöjad om Sofia vaknar.

Jag tycker att konceptet är intressant, och kan inte direkt komma på att jag läst något liknande. Det närmaste jag kommer att tänka på är serien Orphan black, även om händelseförloppet inte är riktigt lika där. Själva utförandet är också väldigt intressant - det blir dels en thrillerbit, samtidigt som det blir en mer reflekterande, nästan filosofisk del om hur identitet utformas. Jag gillar djupet i den, att det finns så mycket att faktiskt diskutera, och att det inte bara blir en spännande bok.

Jag tror jag hade ont i magen genom typ hela boken. För alltså, vi fattar ju redan från början att det inte KAN sluta bra. Alltså den här berättelsen kan aldrig i något universum sluta bra. Ändå så hoppades jag liksom, ända in i slutet.