Precis innan Sara börjar nian hör hennes gamla bästis av sig - Julia. Julia, som Sara inte pratat med på flera år. De bestämmer att de ska träffas, Sara, Julia och Erik - en kille i klassen. Dagen efter är Julia försvunnen och ingen vet var hon tagit vägen. Flera personer i Saras omgivning blir i omgångar anklagade och Sara vet inte vad hon ska tro. Självklart vill hon lita på sina närmaste, men det är inte så lätt när polisen säger något helt annat.

Jag hade faktiskt inte alls planerat att läsa den här boken, eftersom jag faktiskt först trodde det var en mellanåldersbok (utan att ha läst något mer om den än att ha sett själva bilden). Jag tycker att både titeln och omslaget skriker att den här boken är för... well, yngre åldrar än jag var sugen på att läsa böcker för den här hösten. Sen blev jag bjuden på bloggträff av BonnierCarlsen och insåg att fan, kanske jag skulle läsa den ändå.

Och tja, jag tror att jag svepte hela på en och en halv dag eller något sådant. Den är relativt lättläst och kräver inte speciellt mycket eftertanke för att vara en bra bok liksom. Trots att ämnet är rätt tungt är boken inte särskilt tung att läsa - tvärtom. Om en vill ha lättslukad spänning är den här boken perfekt. Kan meddela att den var sjukt bra att läsa när jag ville pausa från skolarbetet, för den är lätt att komma in i och det händer saker nästan hela tiden.

Som underhållning fungerar den bra tycker jag, men om en är typen som inte kan stänga av analyserandet eller är en sån där kritisk/kräsen läsare tror jag att den är svårare att gilla. Till exempel känner jag inte alls att jag får någon kontakt med Sara. Jag vet liksom inte vad hon håller på med, vad som händer mellan tanke och handling. Att hela situationen är jobbig för henne kan jag ju förstå - eftersom det är en minst sagt tung situation - men jag har verkligen svårt för att känna det i texten. Jag hittar liksom inte förtvivlan. 

Den här höstens utgivning har varit fullspäckad av 1. thrillers, 2. klassproblematik och 3. schyssta musikreferenser. Den här prickar åtminstone in 1 och 3. Och alltså, vid det här laget borde ni veta hur mycket jag gillar musikreferenser. Ljunggren får på den här punkten väl godkänt.

Något annat jag gillar, eller kanske snarare hatälskar: öppna slut. Det här är snyggt och bäddar för lika många teorier som läsare - minst. Själv har jag två olika: antingen [det som jag upplever är det som antyds: Att Erik dödade Julia] eller [Julia var kär i Erik och Erik var kär i Sara. Därför gjorde Erik slut med Julia den kvällen, vilket gjorde henne ledsen och fick henne att dra ut i skogen. När han säger att Julia har förlåtit honom är det med andra ord ett sätt för honom att säga att han fortfarande är kär i Sara och vill att det ska bli något mellan dem. Han känner sig skyldig för att Julia blev dödad, och kunde därför inte berätta sanningen om vad som hände för Sara.]. Markera mellan klämmorna för att läsa min teorier om slutet. Ni som läst den, vad tänker ni? Vore superkul att höra! Spoilervarning på kommentarerna till er som inte läst boken i så fall.

« Skärvor av J | Magnus Ljunggren | 288 s. | BonnierCarlsen | 2014 | Goodreads »