Lite nya böcker har fått ta plats i min bokhylla! Ingen köpt, två recensionsexemplar och resten fick jag i samband med att jag lottade ut bokpaketen här på bloggen (jag valde lite andra böcker, eftersom jag hade hälften av de i det färdiga bokpaketet redan). Jag har tidigare bloggat om en del av dessa böcker här.

Dagboken från imorgon vill jag hugga in på så snart som möjligt! Den står helt klart näst på tur. Jag är verkligen skeptisk till Cecelia Aherns tidigare böcker. De verkar verkligen inte som min smak, men den här blev jag verkligen sugen på! Recex från Bazar.  
En bit av mig fattas är del av mitt bokpaket från Rabén & Sjögren. För övrigt har jag nu bokat biljett till David Levithan på Internationell författarscen på Kulturhuset, efter att Sincerely Johanna sagt att jag borde göra det. Woop! Tänker definitivt hinna läsa klart den här tills det är dags i oktober. Sinnessjukt billigt om en är student också.



Här har vi två till bokpaketsböcker.
Vid din sida har jag ju läst och recenserat, men har tidigare endast fått ett manus. Ser snyggare ut i bokhyllan med en riktig bok.
Jag går dit du går ska bli kul att läsa!



Tredje tecknet var en av de böcker som jag bloggade om inför sommarutgivningen. Jag hoppas verkligen att den är ryslig!
Blunda och hoppa tänkte jag skulle få ta min Dessen-oskuld. Nej, jag har fortfarande inte läst Dessen. Men nu jäklar. Eller? Är inte överdrivet pepp, men någon gång måste jag ju.



Virus är recex nummer två från Bazar. Den här vill jag också läsa typ nu!

Den här boken läste jag i februari och växlade hela tiden mellan att tycka att tjejen var ett geni och att bli äcklad för att den är så vulgär.

Boken handlar om Anna som helst vill spendera all tid i Stockholmsnatten och som ständigt är kåt. Och tja, det är väl hela handlingen, typ. Blanda in lite ångest också mellan de här nätterna, lite bakfylla så är du där. Jag trodde att jag inte gillade vulgära böcker, men jag tycker ärligt talat att den här är fantastisk. Det är så befriande att läsa saker som jag själv kan tänka, men aldrig skulle drömma om att säga högt. Jag gillar heller inte chicklit, så jag måste bara säga: DET HÄR ÄR INTE VANLIG CHICKLIT. Alltså, jag tänker att det kanske lite är som att läsa Nanna Johansson som en roman, fast lite mindre feminism och mycket mer vulgärt.

Finns på pocket för 49 pix på Adlibris. Köp!

När Sara var liten tvingades hon lämna sitt hem, sin häst och alla sina vänner i Argentina. Hennes hjärta krossades och hon vägrade prata på flera månader när de hade kommit tillbaka till Sverige.

Boken börjar med att den 19-åriga Sara råkar ut för en ridolycka. Istället för att använda försäkringspengarna till att köpa en ny häst - som hennes pappa vill - köper hon en biljett tillbaka till Argentina. Trots att hennes pappa varnar henne och säger att inget är som förr så måste hon åka tillbaka. Hon måste ta reda på varför de inte kunde stanna.

Men hon skulle ha lyssnat på sin pappa. För när hon kommer dit är ingenting som hon tänkt sig.

Även om det kanske låter lite så är den här boken faktiskt inte främst en hästbok. När jag var liten älskade jag hästar (men fick aldrig börja rida själv), och läste massor av hästböcker. Den här liknar faktiskt inte någon utav dem. Jag var inte jätteexalterad över att läsa den här, eftersom mitt hästintresse har svalnat en hel del under åren. Jag tycker fortfarande att hästar är fantastiska djur, men jag läser inte alla hästböcker jag kommer över längre.

Det här är alltså inte huvudsakligen en bok om hästar, utan om att inte känna sig hemma någonstans och att försöka hitta något som är hemma. I Saras fall tror hon att hon letar efter en plats, men snarare efter en känsla, eller en viss familjekonstellation som är hemma.

Jag tyckte om den här boken, men kan inte riktigt peka på vad det var jag gillade. Kanske sökandet. Kanske något annat. Jag tycker i alla fall att den är läsvärd och skulle definitivt rekommendera den till andra i min egen ålder eller något yngre.

På instagram utlovade jag en bloppis med alla böcker jag rensat ut. Den ligger uppe nu! Snälla, snälla köp mina böcker! Ingenting är dyrare än 20:-, och en pocket går på ynkans 10:-!

Vid din sida är fortsättningen på Tid att dö, och är därmed del två i serien En mördares anteckningar.

Rose och Joshuas föräldrar försvann spårlöst fem år tidigare. Eftersom polisutredningen lagts ner bestämde sig Rose och Joshua i första boken för att själva leta efter sina föräldrar. Deras sökanden leder dem till en liten stuga som verkar tillhöra Joshuas pappa. En avlägsen liten stuga som varken Rose eller Joshua visste existerade. Och det verkar som att deras föräldrar varit där efter att de försvann.

Samtidigt som deras undersökningar pågår måste Rose åka en sväng till sin gamla internatskola. Hennes före detta bästa vän Rachel har drunknat i skolans sjö, och Rose är inte så säker på att det var en olyckshändelse - eller att Rachel var ensam.

I förra boken var jag inte hel förtjust i Rose. Jag växlade mellan att gilla och ogilla henne och tyckte att hon var barnslig och omogen. Tack och lov tycker jag verkligen att hon har utvecklats till den här boken. Hon känns mycket mer mogen och inte lika ilsken längre. Det gillar jag.

Något av det jag gillade i den förra boken var det här att de parallella handlingarna inte enbart var parallella, utan faktiskt gick in i varandra. Det fungerar inte riktigt på samma sätt i den här boken, men sidospåret om Rachel ger ändå nya uppslag till fallet med Rose och Joshuas föräldrar. Så jag uppskattar verkligen sidoberättelsen (kanske för att jag också har en grej för skolor/internat)

Precis som den förra boken är även den här väldigt spännande. Nu skriver jag egentligen den här recensionen alldeles för sent, så de känslor jag hade för boken har hunnit svalna lite. Jag tycker dock fortfarande att det är en väldigt bra bok, och bra uppföljare. Jag uppskattar att den är enkel och inte superinvecklad. Jag ser fortfarande fram emot att läsa bok nummer tre!

Jellicoe Road kom ut på svenska för ungefär ett år sedan. Fortfarande tycker jag att det är en av de absolut bästa böcker jag läst. Varför den inte var med på årets 10 bästa förra året, eller ens bland bubblarna, är egentligen ett mysterium. Nu i maj utvidgade X publishing sin Melina Marchetta-utgivning med Francesca.

Francescas mamma får ett sammanbrott ungefär samtidigt som Francesca börjar på en skola som precis öppnat upp för tjejer. Hon måste lämna den trygga klick hon brukade tillhöra, och istället börja på St Sebastian tillsammans med endast en handfull andra tjejer.

Till att börja med kan det tyckas fantastiskt att kunna välja och vraka bland alla killar på skolan. När det sen visar sig att killarna allihopa är konservativa mansgrisar som är livrädda för tjejer känns det inte riktigt lika roligt längre.

Det jag tycker att Melina Marchetta gör allra bäst i den här boken är att den inte känns ytlig. Jag tycker att det finns så himla många böcker för ungefär den här åldersgruppen som kan bli så otroligt ytliga och inte trovärdiga trots att de behandlar tunga ämnen. Jag blir nästan sjukligt berörd av den här boken. Francescas sorg är min sorg, och jag känner till och med hur hjärtat blir tungt.

Samtidigt som det är en så sorgsen bok är den också fruktansvärt rolig. Jag balanserar hela tiden på den där tunna linjen mellan gråt och skratt, och vet inte var jag ska göra av mina känslor när de växlar i en bladvändning. Djupet och alla nyanser i den här boken skulle ta en evighet att förklara och får knappast plats i ett blogginlägg.

Och karaktärerna i den här boken är helt fantastiska. Francesca är en osäker 16-årig som slits mellan sina kompisars försök att tysta ner alla drag av att vilja ta plats och hennes mammas tro att Francesca är precis som mamman själv. Francesca komprimeras till att bara vara någon annan som bara följer andras direktiv - vilka för det mesta är motsatser. Resterande karaktärer är också fantastiskt komplexa. Ingen är enbart det som en får se vid första anblicken.

De sista 20 sidorna läste jag slängd på sängen, med skorna fortfarande på och så kissnödig att jag inte kunde ligga stilla. Jag kunde helt enkelt inte lägga ifrån mig den för att göra så triviala saker som att gå på toa eller ta av skorna. Alltså, jag gillar den här boken så mycket att jag önskar att kunde skicka böcker till alla ni som läser min blogg. Så bra är den. Så bra, så bra, så bra.

Det känns som att jag är sist av alla med att se Beautiful Creatures, men nu har jag i alla fall gjort det. Tyvärr måste jag faktiskt säga att jag är grymt besviken.

Till att börja med tyckte jag att den var så intetsägande att jag inte ens kommer ihåg var jag ska börja någonstans. Men okej, om jag börjar med karaktärerna då. Jag gillade faktiskt filmens Ethan som karaktär, men han är 1. inte bokens Ethan och 2. inte en trovärdig karaktär. Jag har väldigt svårt för att han går runt och är så klämkäck hela tiden, när hans mamma precis har dött. Dessutom ser jag honom i boken som en sorgsen och ledsen kille, inte glad och klämkäck. Lena får en knappt veta någonting om i filmen.

Jag tycker att filmen känns som en snabbspolning av boken. Den känns otroligt ytlig, och trots att det är mindre än en vecka sen jag såg den kommer jag knappt ihåg den. Det första jag tänkte när jag skulle börja skriva är att jag bara får upp en trailer i huvudet. Ett scenklipp här och ett scenklipp där. Filmen är dessutom rörig och halv obegriplig - trots att jag läst boken. Eller kanske till och med FÖR ATT jag läst boken. Och slutet?! Jag begriper ingenting? Vad är det här för något?

Nej, jag tycker inte att filmen är speciellt sevärd.

Jag vet inte om jag har nämnt det här tidigare, men när jag flyttade hemifrån blev jag av med alla mina Harry Potter-böcker, eftersom de inte var mina utan familjens. Som tur var är min sambo också Harry Potter-fan, och ägde hela serien. Men jag förstår inte hur han har läst dem, för alltså... Bilden säger allt.

När så bok nummer ett, två och tre dök upp i Facebook-gruppen Läs - Byt! var jag snabbt framme och roffade åt mig tvåan - en av de två böcker som är skadade. Nu har jag ett läst, men fint exemplar.

Nu kommer jag till det svåra. Problemet i det hela. Jag kan omöjligt slänga den gamla boken. Med trasig rygg och allt. Jag kan verkligen inte. En bok som har blivit så sönderälskad. Hur ska jag kunna göra mig av med den?

Så hur gör ni? Trasiga, älskade böcker; spara eller slänga? Går det att överföra det emotionella värdet till ett helt nytt exemplar?

Ni som förresten ännu inte kollat in Läs - Byt! på Facebook borde verkligen göra det.

Ungefär som rubriken stavas på det här inlägget lät jag när jag igår (utan att ha kommit till punkt tre ens) tog mig tid att ta igenom katalogen med höstens böcker.

Madame Bovary - Gustave Flaubert, Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall, Under det rosa täcket - Nina Björk, Glaskupan - Sylvia Plath

Bonnier pockets nya klassikerfyra är alltså en kvartett på temat feminism! Woho! Woopwoop! Blir så glad! Kommer definitivt beställa allihopa. Dessutom har ju dessa potential att bli deras snyggaste fyra någonsin, eller vad säger ni?

Det här är alltså det jag ser mest fram emot i höstens utgivning, men flera andra guldkorn finns. Bland annat har jag satt en post it på Gilla Böckers uppslag med en önskelista innehållande ett enda ord i versaler: ALLT.

För övrigt tror jag att jag dumpar mig egen bokhylleutmaning, eftersom det är alldeles för svårt att hålla koll på alla vändor.

Jag har jättelänge dragit mig för att läsa den här boken, eftersom jag är lat och ogärna läser böcker på engelska. Därför blev jag överlycklig när jag såg att den skulle släppas på svenska. Jag kan avslöja redan nu att den var väl värd väntan!

Clary är ute med sin bästa kompis Simon, när hon stöter på tre mystiska personer. De inte bara beter sig konstigt, utan Clary verkar dessutom vara den enda som kan se dem.
Dagen efter dyker en av de tre upp på ett kafé i närheten av där Clary bor. När hon sen kommer hem är hennes mamma försvunnen, och en mystisk varelse befinner sig i deras lägenhet.
Snart nystas det upp hemligheter som Clarys mamma gjort allt för att dölja för Clary. Själv bestämmer sig Clary för att hon måste rädda sin mamma, hur mycket hon än måste riskera.

Till att börja med älskar jag karaktärerna i den här boken. Jag tycker verkligen att det är en lyckad bredd, och alla har fantastiska små egenheter. Inte helt oväntat bli jag genast kär i Jace, blir frustrerad över Alecs oförmåga att visa upp sin underliggande mjuka sida och vill att Isabelle ska vara min storasyster. Samtidigt som kärlekshistorien är otroligt klyschig - bästa kompisen som varit kär i huvudpersonen i tusen år, fast huvudpersonen är kär i den spännande killen som hon inte kan få (ja, nu har jag spoilat hela kärlekshistorien, men hallå, hur förutsägbar är den inte?) - så är karaktärerna unika.

Jag gillar också berättelsen. Trots att jag har svårt för när monster/sagoväsen blandas hej vilt så får Clare det faktiskt att fungera. Det blir liksom ändå trovärdigt.

Det enda som jag ogillade med den här boken var en del teknikaliteter. Jace pratar vid ett tillfälle om "igår" när Clary har sovit i tre dygn efter händelsen. På flera ställen är det helt omotiverade styckbyten, med blankrad mellan. Ett indrag hade lätt varit på sin plats, men blankrad... nja. En måste liksom stanna upp i berättelsen och tappar flyt, trots att det inte fyller någon funktion. Oerhört irriterande, men inte så pass irriterande att jag gillar boken mindre.

Okej, nu vill jag semester, TACK. Faktum är att ingen semester kommer bli av för mig förrän de två sista veckorna i augusti. Är stressad och VILL ha semester nu, pretty please.

Eftersom jag inte riktigt har tid tycker jag att ni ska sätta er på balkongen med Francesca och dricka iste och lyssna på min eminenta sommarlista. Extra mycket ska ni älska Phoenix och The Strokes. Själv tänker jag 1. hänga upp tvätten, 2. laga mat, 3. plugga, 4. städa, 5. kanske blogga lite, 6. läsa. Tror ej jag kommer hinna till punkt sex eller ens fem idag. Heja.

Rubrikreferens: Libertines - What Katie Did.

...att Tonårsboken i samarbete med X Publishing håller intervju med Melina Marchetta idag klockan 19 på PUNKTmedis? Jag hade ärligt talat missat, men blev informerad när jag beställde ett recensionsexemplar på hennes nya bok Francesca. Så jag tänkte dyka upp. Ses vi?

Jag har blivit taggad av Sincerely Johanna att svara på frågor om sommarläsning! Här kommer mina svar:

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar? 

Nu har jag äntligen tid att dra lott om vilka som vunnit bokpaket i tävlingen!

Anna, Julia och Elina är det som har vunnit ett bokpaket var! Grattis till er och glöm inte att hålla utkik i inkorgen.

Till er andra: Tack för deltagande och bättre lycka nästa gång! :)

Jag valde att köpa två stycken av Novellix senaste fyra, nämligen Det sällsamma fallet Benjamin Button av F. Scott Fitzgerald och Nattsidan av Joyce Carol Oates.

Berättelsen om Benjamin Button känner ni säkert igen från filmen med (nästan) samma namn. En mamma föder ett barn som inte är ett barn utan en äldre man. Istället för att bli äldre blir han yngre.

Nattsidan handlar om två forskare som åker ut till olika medium för att undersöka om de faktiskt på riktigt kan göra det som de säger sig kunna.

Till att börja med gillade jag Benjamin Button bäst. Helt klart mycket saker som händer hela tiden, och en hinner aldrig tröttna på berättelsen. Den har liksom bra flyt och är så himla mysrolig. Jag har egentligen inte speciellt mycket att säga om den, förutom att den var bra. Jag kan känna att det kanske är lite synd att jag sett filmen och känner till berättelsen sen tidigare, för det gör ju egentligen att all som helst mystik försvinner.

Nattsidan är betydligt svårare att ta till sig. Åtminstone var den det för mig. Jag älskar älskar Joyce Carol Oates, men tyckte kanske inte att den här var typisk om jag jämför med det jag läst av henne tidigare. I och för sig så har jag heller aldrig läst några noveller av henne (det måste jag göra. Note to self). Men om Benjamin Button slutar på den lilla bokens sista sida, så gör Nattsidan inte det. Jag gick och funderade på den i flera dagar och började tycka mer och mer om den. Nu ser jag den definitivt som den bättre av de två. Först tyckte jag mest att den var trög och lite krånglig. Jag förstod inte alls vad den handlade om och tyckte till om med att den kändes lite meningslös. Men ju mer jag funderar över den, desto obehagligare, sorgligare och meningsfull tycker jag att den blir. Jag rekommenderar att inte döma direkt och att läsa, fundera, läsa och fundera. Och läsa ännu några fler gånger.

Jag hade tänkt hinna dra en vinnare i tävlingen i onsdags, men hade himla mycket att göra. Nu är jag på festival och kommer hem igen på söndag. Då drar jag en vinnare. Hej så länge!

För lite mer än ett år sedan läste jag Processen - och såg inte någon poäng med boken över huvud taget. Så här i efterhand känns det nästan lite pinsamt. Det där att jag sågade den så totalt.

"Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna säga att jag tyckte att den här boken var bra. Jag vill väldigt gärna gilla den, men det går inte att komma ifrån att den är en utav de mest långtråkiga böcker jag läst. [...] Jag förstår ju att den är starkt samhälls- och rättskritisk, men det gör den inte bra. Det är en intressant röst i en debatt, men det gör den fortfarande inte bra."

...skrev jag till exempel.

Det konstiga är att nu har jag kommit till den där punkten jag inte visste om jag skulle komma till. Den där punkten där jag kan säga att jag älskar Processen.

En annan sådan bok är Personliga pronomen, en av de första böcker jag skrev om i bloggen. Då tyckte jag att det var den sämsta skit jag någonsin läst, men nu kan jag tänka tillbaka på den som intressant. Jag har till och med funderat ett flertal gånger på om jag kanske inte ska ta och läsa om den.

Har ni några sådana böcker som ni avskydde när ni läste dem, men nu kan tänka tillbaka på som bra?

...att tävlingen håller på till klockan 10 imorgon!

Ingrid är 14 år gammal och tycker livet är rätt trist. Mamma har en jobbig pojkvän, och Ingrid känner inte direkt att hon har någon att dela sina tankar med. När de blir fotograferade i skolan visar det sig att fotografen gillar hårdrock lika mycket som Ingrid gör. De utvecklar en form av onaturlig vänskap, och en natt när Ingrids mamma sover borta åker hon helst själv hem till honom.

Jag gillade och tog till mig det här seriealbumet otroligt mycket, kanske mest för att jag kan se likheter mellan 12-åriga jag och 14-åriga Ingrid. Jag har länge varit skeptisk mot seriealbum. Hur ska man egentligen kunna kommunicera med så få ord? Jag tycker att Gustavsson får fram det så himla bra. Relationen mellan Ingrid och fotograf är egentligen bara vänskaplig, men ändå känns den lite obehaglig. Kanske bara det faktum att jag är så himla fäst vid någon sorts "pedofilnorm", det vill säga att äldre män inte kan umgås med yngre tjejer utan att ha sexuella baktankar.

Jag tyckte i varje fall om seriealbumet väldigt mycket. Det känns träffande, och jag älskar tecknarstilen!

Nu var det ett tag sen senast jag visade upp vilka böcker som flyttat in i min bokhylla. Jag kan ju säga att mitt köpstopp märks, för det är nästan en månad sen nu. Antalet böcker in är alltså sju, varav fyra obeställda och tre beställda innan jag införde stopp. Samtliga är däremot recensionsexemplar!

Gregor x2, Lust och Djävulen hjälpte mig är obeställda. Resten beställda. Inser att bilden är lite suddig, så tredje boken uppifrån är Joyce Carol Oates nya ungdomsbok Två eller tre saker jag glömde berätta för dig, och boken längst ner är Hanna Gustavssons seriealbum Nattbarn.

Än så länge har jag bara hunnit läsa Nattbarn (vilken jag dessutom läste innan jag fick recexet, eftersom jag såg den på biblioteket och helt enkelt inte klarade av att vänta), men jag hann börja lite smått på Stad av skuggor igår.

Nu har jag äntligen tid att hoppa på Annikas Bokbloggsjerka igen. Veckans fråga lyder:

Hur ”genrebunden” är du? Det vill säga vad förväntar du dig av en bok som är kategoriserad i en viss genre?

Jag skulle nog säga att jag är väldigt genrebunden. Jag läser sällan utanför de genrer jag gillar (märkligt det här att jag en gång i tiden ansåg mig själv som allätare. Nu är jag väldigt strikt med vad jag gillar). Jag tänker också att genreindelning liksom är någon typ av vägledning i bokdjungeln. Om det står kriminalroman på, då vet jag att det med stor sannolikhet inte är något för mig. Och jag tycker att det är rätt bra att kunna veta vilka böcker man bör lägga energi på.

För att ta ett konkret exempel: Förra påsken läste jag Jenny Milewskis Skalpelldansen. Visst borde jag av omslag och titel kunnat räkna ut att det snarare skulle röra sig om splatter än om skräck, men det gjorde jag alltså inte. Och eftersom jag verkligen inte gillar splatter blev jag besviken när det visade sig vara en bok jag inte alls gillade. Och det finns liksom för mycket böcker för att jag ska läsa sådana som jag inte gillar.

Så jag tycker att det är väldigt viktigt att böcker är satta i rätt genre, för hur ska jag annars kunna orientera mig i den här rymden som kallas bokutgivning och som växer fortare än man når slutet?

Hallå, eftersom jag har lämnat in tentan nu och det officiellt är S-O-M-M-A-R-L-O-V (okej, ska inte överdriva, dags för sommarjobb och sommarkurser) så firar vi! Det känns som att vi alltid firar när jag lämnat in en tenta... Nåja, jag gillar att hitta bra anledningar till att fira!

Den här gången handlar det om tre stycken bokpaket fyllda av rolig sommarläsning (se bild + lista nedan!). Jag har läst fyra av böckerna, och de gillade jag väldigt mycket! Förtydligande: Det är alltså tre stycken likadana bokpaket.

Hemma kanske inte är en plats av Lin Hallberg, Barnkolonin av Kerstin Lundberg Hahn, Blunda och hoppa av Sarah Dessen, Jag går dit du går av Nina LaCour, Vid din sida av Anne Cassidy och Farlig förmåga av Jessica Spotswood. Bilden är lånad av Rabén & Sjögren, som även sponsrar med paket!

Men så finns det lite regler också.

1. Kommentera det här inlägget och svara på frågan: Vad ser du fram emot att läsa i sommar? 
2. Kommentaren behöver vara skickad senast kl 10.00 på onsdag den 12 juni. 
3. Kommentarer inkomna senare räknas inte med.
4. För att få en extralott tipsar du om tävlingen på twitter eller på din blogg. Länken ska finnas med i kommentaren.
5. Glöm inte lämna någon form av kontaktuppgift, mejl eller blogg eller twitter, så jag kan nå dig!

Lycka till!

Hej kära bloggläsare och välkomna till min just nu skittråkiga blogg. För tillfället spenderar jag mina dagar såhär: skriver hemtenta samt prokrastinerar genom att dricka obscena mängder iste, äta stekt halloumi, spela yatzy i telefonen (sex tärningar, inte fem. Fem tar för kort tid), leka med min katt samt beställa saker på internet (INTE BÖCKER!). Och läser inte en enda rad i böcker, såvida de inte heter Svindlande höjder, Brott och straff, Mor Courage och hennes barn eller Litteraturens historia i världen. Saker jag hellre vill göra: läsa Stad av skuggor, ligga på en gräsmatta och dricka obscena mängder iste, gå på festival, blogga. 

Maj har inte sett riktigt lika bra ut som april i läsväg. Den största bidragande orsaken är att jag återigen har litteraturhistoria på schemat och att våra lärare inser det rimligt att vi ska läsa lite mer än tre romaner i veckan. Dessutom har jag varit på resande fot två helger på raken. Det är kanske mest tack vare dessa resor som jag hunnit läsa något alls, men det är också på grund av dessa resor som jag knappt hunnit recensera något alls.

Lästa böcker i maj:
48. Nattsidan, Joyce Carol Oates (Novellix)
47. Det sällsamma fallet Benjamin Button, F. Scott Fitzgerald (Novellix)
46. Stjäla the show, Emmy Abrahamson
45. Resan till tidens slut, Erika Vallin
44. Den femte vågen, Rick Yancey
43. Hemma kanske inte är en plats, Lin Hallberg
42. Vid din sida, Anne Cassidy
41. Rubinröd, Linzi Glass
40. Nattbarn, Hanna Gustavsson

 Nio stycken böcker, varav två stycken Novellixer. Jag har för övrigt funderat på det där med Novellixer. Räknar ni i dem i statistiken?

Ni kanske för övrigt tycker att det ser ut att vara himla lite romantik, realism och modernism i min läslista, men det är för att jag helt enkelt inte läser hela böckerna (för att jag inte hinner). De böcker som jag hunnit läsa ungefär hälften av är Svindlande höjder, Madame Bovary och Brott och straff, plus halva dramat Mor Courage, plus en hel del dikter av Tranströmer, Dickinson (Emily), T. S. Eliot och Wordsworth.

Bäst den här månaden var Den femte vågen. Den har tyvärr inte haft recensionsdatum än, men när den har det, då jäklar ska jag hype:a den som sjutton!

Nu ska jag återgå till min hemtenta. Eller förlåt, vem försöker jag lura? Det är ju fredagkväll! Nu ska jag återgå till mitt vinglas.