Jag har tänkt det här sååååå så så så många gånger. Men vad har Eleanor & Park, Divergent och Bones (alltså tv-serien) gemensamt? De är alla mycket bättre innan de blir ihop och det blir komplicerat. Det är betydligt mer intressant när de may or may not, går runt varandra och provar sig fram. Innan det blir en etablerad relation. Om du frågar mig? Helst vill jag att de ska få varandra preciiiiis i slutet. Som i (inga spoilers eftersom jag inte avslöjar vem som får vem!) Percy Jackson. Eller Howl's Moving Castle.

Är det bara jag som känner att berättelsen liksom stannar av när relationen gått iland? Bones var det som fick mig att börja tänka på det, för där hade ju i princip de personliga delarna i serien varit helt ointressant om inte den extremt obehagliga Pelant (är det för övrigt bara jag som tycker att Andrew Leeds ser ut som Andrew Scotts (Moriarty) och Mark Ruffalos (Bruce Banner) love child?) hade fuckat det hela tiden. Mmmmm, ni har bebis och hus och allt och NI ÄR SÅ OINTRESSANTA.

Men grejen är ju att till och med när det blir struligt mellan karaktärer blir det ju totalt ointressant efter att de fått varandra. Alltså, egentligen är det väl helt orimligt att tänka att målet redan är nått när de kommit förbi det första steget - för hey, alla som någon gång varit i en relation vet att 1. Att BLI tillsammans är inte målet (utan att hålla ihop det hela) och 2. Det är inte lätt varenda jävla sekund (även om det inte finns några som helst doubts om att en vill vara med just den personen). Jag tänker på till exempel Tris och Tobias tjafs fram och tillbaka i både Insurgent och Allegiant. Jag vet inte riktigt varför, men jag tycker det blir så himla ointressant. Och det går mig på nerverna.

Och grejen är att efter att jag började tänka på det med Bones dyker det upp överallt. Jag vet inte om det är författare som inte klarar av att hålla det intressant, om det är mig det är fel på eller vad det nu är. I och för sig så tänker jag på Legendtrilogin där relationen ändå lyckas hålla sig intressant till sista sidan typ.

Vad tänker ni?