Det är dags att inte freaka ut, Den här sommaren kan bli min död & Manifest för hopplösa

09:03


Gudars vilken lång rubrik det blev på det här inlägget - men nu är det fredag och dags för skjorta och tre nya minirecensioner (av böcker med väldigt långa titlar). Den här gången på temat relativt nyutgivna ungdomsböcker.

Det blev ett lite sent inlägg idag på grund av jobb och sånt igår. Men nu är det här!

Det är dags att inte freaka ut - Stephanie Tromly

I efterhand tänker jag rätt mycket på Som stjärnor i natten - med den knäppa killen som försvinner lite då och då och tjejen som är lite annorlunda än alla andra och letar efter honom, väntar på att han ska komma tillbaka (trots att det är ganska klart att relationen sker på hans villkor). Den är rätt klyschig, men seriously rolig. Skrattade rakt ut flera gånger! Om du vill läsa något som är går fort, är lättsamt och är skratta-på-bussen-roligt ska du definitivt läsa den här. Dialogen är helt enkelt hilarious.
Opal, 2015

Den här sommaren kan bli min död - Malin Stehn

Huvudpersonen Fanny får på riktigt panik när hon tänker på saker en måste göra när en blir tonåring - typ köpa bindor på ICA, sova över hos någon annan och kyssa killar. Hon bestämmer sig för att under sommaren övervinna sig själv och gör en lista på saker hon ska klara av. Det hela blir en otroligt fin liten berättelse om hur det att växa upp. Stehn sätter fingret rakt på där jag minns att det skavde, och pratar om både mens och förälskelser som om det vore lika mycket vardagsämnen. Och det är det ju! Alltså jag tror inte jag läst någon bok som behandlat ämnet mens på ett så himla öppet sätt, trots att det är något som jag tror att de flesta livmoderbärare i den här åldern oroar sig över. Antingen att de fått innan alla andra, eller att alla andra redan har fått men inte en själv osv. Gillade mycket!
Opal, 2015

Manifest för hopplösa - Åsa Asptjärn

Ni som redan har läst Konsten att ha sjukt låga förväntningar vet ju redan vad det här handlar om. Och Manifest för hopplösa är egentligen väldigt mycket same same. Emanuel Kent ska börja gymnasiet och är ungefär lika förvirrad och ställer till det lika mycket för sig som vanligt. Tror dock att jag inte gillade den här boken riktigt lika mycket - den har nog inte riktigt samma udd som den första. Jag reflekterade dock över det här att så förhållandevis små problem tar upp så pass mycket av ens världsbild och känner igen mig från samma tid. Denna är betydligt mer händelselös än första boken, kanske är det också därför jag inte är riiiiiktigt lika såld på den - även om också denna är riktigt bra.


För övrigt helt orelaterat: Lyssnade på ett avsnitt av NoSleep Podcast (alltså varför gör jag det när jag redan är mörkrädd?!?!?!?!) när Katniss hoppade ner från pianot och råkade komma åt en tangent. Har aldrig hoppat så högt.

Du kanske också gillar

0 kommentarer

Instagram

Populära inlägg