Jag hade egentligen inte alls tänkt läsa den här boken - mitt intresse för andra världskriget har liksom svalnat en del sen jag gick i skolan och var superfascinerad av det. Nåja, råkade plocka på mig den på biblioteket då jag skulle pausa och inte hade något att läsa, och efter det blev den min pausbok i pluggandet.

Männen med rosa triangel handlar om Österrikaren Josef som grips för homosexualitet. Efter att ha suttit av sin tid i fängelse stoppas han in i koncentrationsläger istället för att få åka tillbaka hem till sin familj. Homosexuella var de som stod allra lägst i koncentrationslägren - till och med lägre än judarna - och fick därmed göra det hårdaste arbetet. Trots det blev de inte ens erkända som offer (i Österrike) förrän 2005 (då alla kända homosexuella i lägren redan var döda), eftersom homosexualitet faktiskt var ett brott på den tiden (alltså har alltid funderat över vem som är mest sjuk - folk som älskar vem de vill eller folk som säger att folk som älskar just dessa personer är sjuka).

Okej, alltså. Ingen behöver ju hata mig nu, men jag kan inte ta till mig det här. Jag inser att det är hemskt, så jävla hemskt. Jag tror att det är mitt sätt att skydda mig själv, men jag känner mig mest avtrubbad när jag läser det här. Jag kan liksom inte riktigt ta in hur det egentligen var och registrera det i min hjärna. När jag tänker på det utan att blanda in hjärta och allt sånt så kan jag ju inse att det är fruktansvärt, men när jag läser det blir det bara... information. Jag blir aldrig riktigt berörd. Jag tror också att det kan handla om det som Carro skriver - att boken saknar känsla.

Att den här boken inte är nedtecknad av Josef Kohout själv märks på flera sätt. Till exempel avsaknaden av känslomässiga utsvävningar, men också att vissa stycken är lite (väldigt) röriga. Det är mycket som jag inte alls hänger med på. Till exempel det här med blockchefer och kapor och lägeräldste och allt sådant.

Dock får den plus för att den är rätt kort och har relativt enkelt språk. Som sagt är det vissa passager som är lite röriga, men över lag tycker jag att den informationsmässigt är lätt att ta till sig. Längden är också väldigt lagom - en längre bok hade jag inte orkat med. Lite på gränsen tycker jag, då jag började tröttna lite på slutet.

__________________________________________________________________________________