Först inledde jag det här inlägget med att skriva att det känns som att alla inlägg på den här bloggen bara handlar om lässvackor just nu. Sen kollade jag igenom de senaste inläggen och insåg att det faktiskt inte är sant. Förmodligen är det JAG som är så upptagen av att tänka på att jag inte läser att jag får exakt allt att handla om just det. Det låter kanske larvigt, men att inte läsa blir verkligen ett jättestort problem för mig som jag definitivt mår psykiskt dåligt av.

Jag är i vanliga fall ett väldigt okritisk läsare (när det kommer till läsning för underhållning alltså). Jag är typen som köper Warners vändning rakt av. Som inte bryr mig om berättelseluckor. Som inte låter småsaker förstöra en bra berättelse för mig. Kanske en rätt tacksam person att berätta historier för, eftersom jag köper allt rakt av, trots eventuella (mindre) brister (kanske, eftersom det beror lite på syftet med berättelsen. Men: Jag gillar att bli underhållen helt enkelt). 

Mitt problem: Jag har blivit en kritisk läsare. På vissa sätt är det här bra. En ska ju fasen inte hålla på och ta emot vad som helst (speciellt inte Warner. Mitt förnuft säger nej, mitt hjärta säger jajaja). Men det blir ett problem när jag ratar precis allt, så till den grad att jag inte klarar av att läsa ut en enda bok. Så till den grad att jag låter relativt små saker förstöra bra berättelser. Helt plötsligt blir jag så kräktrött på könsroller att jag inte klarar av att läsa ett enda ord till (Det oändliga havet). Jag avskyr Lumikki för att hon är en sån himla elitist (Röd som blod). Handlingar av inre karaktär blir kliande långsamma (Rävsång). Av oförklarlig anledning skaver blotta tanken på Ethan Wate mot huden (Beautiful creatures 4). 

De senaste veckorna har serier räddat mig - kanske för att jag känner att jag får så himla dålig kontakt med karaktärerna. Jag hinner aldrig bli irriterad på deras karaktärsdrag, för jag lär aldrig känna dem tillräckligt mycket för att bli det. Tempot blir aldrig ett problem (förutom när jag läste Daredevil, men det var för att det var för snabbt). Och könsrollerna... Well, det är ju fortfarande ett problem, men det går åtminstone fort att komma förbi det. Jag trodde aldrig att serier skulle bli min grej, men i skrivande stund är det faktiskt det enda jag orkar ta mig igenom. Jag vill hemskt gärna läsa, men jag orkar inte. Och eftersom jag får svårt att andas när jag inte läser så har serier faktiskt hållit mig ovanför ytan den senaste tiden.

Hur dealar ni med lässvackor?