Okej, det här är inte bokrelaterat alls och att skriva om kultur som tröst var förra veckans utmaning på Kulturkollo. Men jag vill ändå skriva några ord.

Ni vet när ångesten sitter i musklerna och exakt varje rörelse är som att springa ett maratonlopp? Okej, ni kanske inte har någon aning. Det kanske bara är jag (men förmodligen inte). Idag är i varje fall en sån dag. Då blir jag glad över att Spotify verkar läsa mina tankar. Sätter på en lista (balsam-listan) på shuffle och den första låten som spelas råkar vara världens bästa låt.

Jag vet inte riktigt om jag kan förklara varför, men den här låten får exakt varenda muskel att slappna av. Det börjar som ett slag i magen och sprider sig. Jag blir varm och kall på samma gång - perfekt mitt emellan. Och det känns som att saker kanske kan bli rätt okej. Det känns till och med som att jag kanske orkar läsa lite Locke & Key (eftersom jag just fick dem i paket). Det kanske i varje fall kan bli någonting av den här dagen.
__________________________________________________________________________________