Okej, jag tycke att det av någon anledning är sjukt komplicerat att recensera serier, men tänker prova mig på att göra det ändå.

Efter att ha läst att Kim W. Andersson tipsade om Uzumaki som skräckserie klickade jag hem den på engelska med alla tre delarna i en. Det visade sig vara ett mycket bra val att fixa alla tre på en gång, för jag hade haft seriösa abstinensproblem om jag hade behövt vänta. Jag klämde alla tre delarna en söndag när jag var ensam hemma.

Berättelsen handlar om en liten japansk stad där Kirie och hennes pojkvän Shuichi bor. Shuichi är övertygad om att staden är förhäxad på något sätt, och att hela staden är besatt av spiraler. Det hela börjar med Shuichis pappa, och stegras sedan till att bli hela staden.

Stegringen är något av det allra bästa med den här boken. Det börjar smått, och är visserligen obehagligt - men enkelt att skaka av sig. I varje kapitel intensifieras berättelsen och blir liiiite lite värre. I slutet spårar allt totalt och blir riktigt obehagligt. Jag har ju aldrig läst japansk skräckmanga, men skulle väl säga att det fungerar lite som japansk skräckfilm. Det är obehaget som är grejen, snarare än att en ska bli ordentligt skrämd (i och för sig kan japanska skräckfilmer var seriöst svinigt läskiga. Inte sova på flera veckor-läskiga. Uff). För en lättskrämd person som jag är det sjukt tillfredsställande för skräckabstinensen, men ger inga bestående men. Win-win, med andra ord!

Som sagt hade jag seriösa problem med att sluta läsa den här. Såsåså spännande och svår att lägga ifrån sig. Berättelserna hänger inte ihop speciellt mycket på något annat sätt än genom spiralen och huvudkaraktärerna Kirin och Shuichi. Min drift hänger istället mer på "VAD SJUTTON SKA HAN HITTA PÅ HÄRNÄST?!". Alltså, berättelserna är så knäppa och fantastiska. Jag vet inte om det här är vanligt förekommande inom japansk skräck, för jag är inte tillräckligt insatt, men om det här det ska jag definitivt fortsätta på det här spåret. Är riktigt sugen på att klicka hem Junji Itos Gyo efter det här (men ni vet, studentekonomin och julklappar och allt det där... Så jag får nog vänta ett tag).