Okej, en kommentar jag fick för ett par veckor sedan gjorde mig uppmärksam på att jag definitivt inte gjort den unge Werther rättvisa när jag halvsågade Den unge Werthers lidanden för ungefär tre år sedan. Det här var innan jag började plugga litteraturvetenskap och gick fortfarande på gymnasiet (jag menar inte att en inte kan uppskatta Werther om en inte är påläst, jag bara menar att jag har gått från typ Charmander till Charmeleon. Eller utvecklats för den som inte pratar Pokémon).

Efter den där första gången har jag återkommit till Werther ett par gånger. Det har varit dels på grund av littvet och dels för att jag känner samhörighet. Han är ju om möjligt ännu mer melodramatisk och svartvit än vad jag själv är, vilket jag tilltalas av. Jag kom till och med på att det nog börjar bli dags för mig att läsa om den (och skaffa mig mitt eget ex).

Det jag vill komma fram till är det här: Werther behöver få upprättelse i min blogg. Jag gillar Werther. Det är bara det jag försöker säga. Glöm att jag skrivit att boken är ovärd att läsa. Glöm det, och lyssna istället på det här: Läs den.