Titel: En dag
Författare: David Nicholls
Antal Sidor: 431

15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Dagen efter måste de gå skilda vägar. Men var kommer de vara den 15 juli året därpå? Och alla år som följer?

Konceptet med boken är alltså att man får se var Emma och Dexter är i livet den 15 juli varje år i 20 år. En typ av koncept som lätt kan bli krystat, och lätt kan göra att berättelsen hänger mer på själva formen i boken än berättelsen. Så är dock inte fallet i denna bok. Att få läsa om en enda dag på ett helt år är märkligt tillfredsställande, och det är sällan man läser en bok som sträcker sig över 20 år på drygt 400 sidor som är så begriplig och lättläst.

Det bästa med den här boken är att vem som helst kan läsa den. Den passar båda könen, alla åldrar. Oavsett om man läser mycket eller lite. Berättelsen är lätt att ta till sig och relatera till. Det kanske är just för att den sträcker sig över så lång tid som den passar så många. Alla har något att hämta ur den här boken, och alla är eller har varit på något utav dessa stadium i livet.

När boken tar sin början är de båda i 20-årsåldern, bara några år äldre än mig. De har precis tagit examen från universitetet, och hela världen, hela livet ligger framför dem. Jag känner precis igen mig dit jag kommer komma snart, förutom att jag slutar gymnasiet och inte universitetet. Hela världen är min, och jag kan göra precis vad jag vill. 
Men den här boken får mig att inse att livet är så jäkla kort. En utav mina värsta farhågor är att vakna upp när jag är 40 och upptäcka att jag inte åstadkommit någonting med livet. Boken får mig att tänka att det är så enkelt att allt går fel. Den får mig att tänka att jag inte vill slösa bort en enda dag på att ha ett tråkigt jobb, eller göra något som inte ger mig något. 

Jag känner verkligen starkt för Emma, för att hon på något sätt känns som jag själv. Till Dexter känner jag någon sorts hatkärlek. Ibland tycker jag synd om honom, men lika ofta tycker jag att han är en skitstövel. Och trots att hela berättelsen gör mig väldigt frustrerad, så är det ändå ett gott tecken att jag blir så engagerad i boken. På det hela taget så är det en bok som jag verkligen, verkligen gillar.

I min bokhylla står Nicholls två andra böcker, Mitt livs roll och På vinst och förlust, och det är böcker som jag verkligen blivit sugen på att läsa nu. Synd att jag har så mycket böcker att läsa bara...






Om du gillar den här boken kan det här kanske passa dig: Norwegian Wood, Fallhöjd och Tretton själ varför