Nu är det jättemånga veckor sedan jag såg den här filmen. Jag har bara skjutit upp och skjutit upp att skriva om den för att jag haft så himla mycket att göra. Men någon gång måste det ju bli dags - idag tydligen.

När jag såg trailern för den här filmen var jag lite orolig att de skulle ha plockat bort Döden som berättare. För er som fortfarande inte sett filmen kan jag meddela att ni kan vara lugna - han är definitivt kvar, även om han inte är lika närvarande som han är i boken.

Över lag är jag väldigt nöjd med hela filmatiseringen av den här boken. Men jag måste ändå säga att det är något som jag inte riktigt kan sätta fingret på, som gör att den här filmen inte stannar kvar på samma sätt som boken gjorde hos mig. Jag vet inte om det handlar om att jag höll ett tal om den här boken innan jag ens hade läst den eller om det var för att jag sträckläste den på väg hem från Bokmässan. Jag vet inte vad det var, men den har liksom tagit en ganska speciell plats hos mig. Filmen väckte över huvud taget inte samma känslor som boken gjorde. Visst, det var en bra film. Men ärligt talat kommer jag inte ihåg så himla mycket av den såhär fyra veckor senare. Jag har boken i mycket tydligare minne, trots att det var ett och ett halvt år sedan jag läste den.

Jag vet inte, egentligen är jag inte besviken. Jag tror inte att jag hade så höga förväntningar på filmen ens från början så det känns som att det inte gjorde så mycket att den inte var lika bra som boken (och kom igen, vilken film är egentligen lika bra som boken? De som finns är undantag). Jag tänker också att det är en väldigt svår bok att göra film av, för mycket av den här boken finns liksom i det implicita. Det handlar lika mycket om stämning som om berättelse, och stämningen tycker jag inte att det till 100 % lyckades fånga på film.

__________________________________________________________________________________