Alltså, min recension av den här boken var väl kanske ingen höjdare, men vill i alla fall skriva lite om filmen. Till att börja med: tja, det blev ju inte direkt någon storfilm i Sverige. Slutade gå rätt fort - när jag skulle se den hade den huxflux slutat gå.

Mitt minne av boken har delvis solkats av personen Orson Scott Card och hans åsikter. Karaktärsfördelningen i filmen är fortfarande som den är - det bråkiga syskonet är en kille och det snälla syskonet är en tjej, typ enda tjejen på militärskolan blir kallad för "mamma" och den enda kvinna som jobbar på skolan är den enda som faktiskt bryr sig om hur Ender kommer må av allt spel kring honom. Att ändra på dessa roller hade inneburit stora förändringar i berättelsen. Men - och det här är egentligen så himla trist - jämfört med andra amerikanske filmer tycker jag att framställningen är rätt okej. Egentligen är det så himla sorgligt att jag köper det jag får, bara för att allting annat är sämre. Jag upplevde till exempel inte att kvinnorna sexualiserades, även om jag gärna hade sett fler kvinnor i mansroller (jag tänker: hur svårt hade det egentligen varit att byta ut några av de genom hela filmen tysta statistelever på militärskolan till tjejer?!).

Men alltså berättelsen... I efterhand kommer jag knappt ihåg filmen. Den kändes som en racersnabb genomspolning av hela filmen. Mycket missades, och jag som tittare hinner aldrig bygga upp någon relation till Ender innan filmen redan är slut. Han är inte speciellt nyanserad och jag tycker att det är jättesvårt att få grepp om vad han egentligen är för typ av person i filmen.'

Ändå tyckte jag att filmen var kul och underhållande nog för lite slappt torsdagsmys. I alla fall så länge som jag inte tänker alldeles för mycket.
__________________________________________________________________________________