Alice dödat en person. Vi vet inte vem, vi vet inte hur. För att kunna bikta sig, och liksom få ut och bort hemligheten skriver hon brev till en mördare som sitter på death row.

När jag började läsa den här boken förväntade jag mig något helt annat än vad den faktiskt var. Någonting med Alice påminner mig om Rut i Född fenomenal, även om Alice varken är är lika besserwissrig eller självsäker som Rut är. Beskrivningen gör att det låter som en väldig tung bok, trots att den verkligheten är väldigt lättsam. Istället för att vara sorglig och svårbearbetad liknar den på väldigt många sätt en "vanlig" high school-bok (eh, fast inte high school då, eftersom den utspelar sig i England). Det är fjärilar i magen och kärlek och killar och att ljuga för föräldrar allt det där som hör ihop med att vara tonåring.

Jag är i vanliga fall den där typen som inte är speciellt frälst när det gäller vare sig brev- eller dagboksromaner. Jag tycker att det lätt blir lite krystad och icke-fullständigt, snarare än att kännas nära och äkta. Det i kombination med att jag trodde att det skulle vara en supertung bok gjorde att jag var liiiite skeptisk i början. Ärligt talat plockade jag bara med mig den för att jag vill minnas att jag sett någon annan bokbloggare läsa och gilla. Jag blev väldigt överraskad när den visade sig vara mycket intressantare än vad jag först trodde att den skulle vara!

Alice berättar alltså genom breven, där hon inleder med att beskriva nuläget, alltså det som hände efter att personen dog. Trots det är allt det där sorgliga inte speciellt närvarande i boken medan Alice (wah, jag vill kalla henne för Zoe hela tiden, för det är det hon kallar sig i breven) berättar om det som hände innan. Trots att hon själv sörjer och har skuldkänslor berättar hon med mycket humor. Så som sagt är boken väldigt lättsam, och dessutom väldigt lättläst. Jag plöjde igenom den på ett par dagar. Även om det knappast är något jag kommer komma ihåg jätteväl tycker jag att den är läsvärd!

Och ja, jag har satt "gråtvarning" som etikett på den här. Slutet alltså. Jag säger bara det. Slutet. Mitt hjärta gick sönder. Om ni är lika känsliga som jag finns det en liten risk.