Gud, vilken recensionslös vecka det här blev. Så är det när en är sjuk. Tycker så dödligt synd om mig själv när jag är sjuk alltså. Jag = Sveriges gnälligaste sjukling.

Dag ett spenderade jag i soffan med Orphan Black. Dag två i soffan med Den förbjudna skogen (det kommer komma så mycket som två inlägg om den här boken. En recension och ett till inlägg. Nu har jag lovat, så nu måste det ske). Dag tre i soffan med Trädet och tiden och när den var utläst Odinsbarn. Eller okej, eventuellt ljuger jag nu, eftersom det när jag skriver det här inlägget fortfarande är tisdag. Det vill säga: Dag tre. Trädet och tiden är utläst. Odinsbarn är framplockad, och ligger... under datorn medan jag skriver (det låter inte lika konstigt som det är. Tänk att jag sitter skräddare i soffan, med boken framför mig. Datorn lutar mot mina ben och själva gångjärnet mot boken). Och egentligen skriver jag bara det här inlägget för att skjuta upp läsandet lite till.

Odinsbarn har ju blivit tokhyllad av exakt alla jag känner som har läst den (vilket uppgår till hela två personer, utöver bokbloggare som jag enbart byter kommentarer med). Därför börjar min ovilja inför den här boken bli absurd. Och förmodligen kommer det här inlägget bli längre än vad som är rimligt bara så jag får skjuta upp det liiiiiitelite till.

Så vad handlar det här om egentligen? Varför avskyr jag Odinsbarn redan innan jag börjat läsa? Varför är jag så himla motvillig? Varför kommer jag söka anledningar till att ge upp den här boken och hata den innan den ens börjat? Alltså det här är så larvigt att jag rodnar i min ensamhet (äsch, det syns ändå inte, för är så feberrosig ändå. Sitter i bh och batman-byxor samt med balkongdörren öppen och skriver och är SÅ VARM). Men tjockleken. Det här är ett TÖNTIGT stort hinder för mig som gör att jag helst vill gömma den och aldrig mer se den. Den här boken hemsöker mig, för jag tror att jag skulle kunna gilla den och allt sånt om jag tog för mig att läsa den. Jag blir typ ARG varje gång jag ser den för att jag är så ambivalent inställd till det hela. Jag hatar att andra gillar den, för det betyder att jag liksom MÅSTE läsa den. Och nu måste jag ju läsa den bara för att övervinna den här motviljan liksom. Dessutom är det ju liksom perfekt tillfälle att läsa den här boken NU eftersom jag är sjuk = har inget bättre för mig och det dessutom finns massor av tid tack vare lediga dagar.

Okej, med hjärtklappning säger jag nu åt mig själv: "Anna, skärp dig. Du är en fjant. Lägg bort datorn och bara läs den jävla boken." Och så gör jag precis det. Hoppas jag (men det tog mig också typ 35 minuter för mig att skriva det här inlägget för att jag var tvungen att kolla instagram osv för att skjuta upp ögonblicket lite till. Men nu jävlar. Exakt nu är ögonblicket då jag samlar ihop mig själv).

Edit: Det tog ytterligare 30 minuter innan jag kom igång med läsandet efter att jag hade skrivit klart det här inlägget.