Gull Åkerblom är för mig ett sånt där namn som jag känner igen, men måste googla för att kunna komma på en enda titel hon skrivit. Och när jag kollar listan på wikipedia känner jag ändå inte igen en enda titel. Nåja, det här var väl ändå ett ganska bra första möte, även om jag inte är helt översvallande såld liksom.

Ben har alltid känt sig som bortbytingen i sin familj - och i skolan för den delen. Känslan av att aldrig höra samman med någon, vara bra på något och att alltid stå utanför gemenskapen är stark. Istället letar han i skogen - går metodiskt igenom den för att hitta trollet som tagit hans föräldrars riktiga barn och satt dit honom istället.

Så föreslår hans pappa att de ska flytta till en gammal prästgård på landet. Ben är den enda i familjen (utöver pappa) som faktiskt tycker att det är en bra idé - närmare skogen och naturen! Men det är ändå där de hamnar. Väl i prästgården känner Ben av en närvaro, en vind som får gardinerna att fladdra och håren att resa sig i nacken på honom. Och helt plötsligt är han mitt uppe i att lösa ett försvinnande som skedde flera år tidigare.

Till att börja med vill jag kommentera omslaget på den här. Jag ifrågasatte det kanske starkt i början. Jag tycker att det på bild är rätt tråkigt och att det kunde ha hittats på något betydligt mer intressant. Till exempel spelar John Bauer en väldigt stor roll i boken, vilket det absolut hade kunnat hämtas inspiration ifrån. Jag tycker liksom att omslaget gör så mycket för stämningen på boken, och PÅ BILD skapar inte det här omslaget speciellt mycket stämning. Jag måste dock säga att när jag fick boken i handen i måndags gav omslaget ett helt annat intryck - så jag tycker inte ni ska backa för att ni ser omslaget på Adlibris eller Bokus eller här för den delen och tycker det är tråkigt. Det är hemskt mycket finare irl så att säga.

I övrigt då? Ja, det är en ganska fin berättelse som väver samman både den svåra sociala biten med att växa upp, samtidigt som det blir någon spök-/deckarhistoria. Fungerar det som tidsfördriv? Absolut! Det blir ändå rätt spännande och stämningen är mysig. Det är tunga skogar, svarta skogssjöar och tyst mosstäckt mark. Men jag tycker nog att det hade gått att pusha ännu mer på det mystiska och hela sagobiten - som ju faktiskt är det som gör den här mest intressant för mig. I den här formen är det ju bra, men blir inte så himla mycket mer. Men om en vill ha snabbläst underhållning i lugn skogsmiljö är det här definitivt en bra bok! Jag kan också se hur det här skulle kunna tilltala en lite yngre läsare, mer än vad det tilltalar mig.