Det hände en grej som gjort att jag inte mått så himla bra de två senaste dagarna. Därav uteblivet inlägg igår och omplanering i schemat för idag. Istället får ni det här inlägget som jag haft liggande och skräpat i några veckor och som verkade passa rätt bra in just nu.

För några veckor sedan reflekterade jag alltså över följande faktum: Varje gång jag känner mig deppig, är sjuk eller ångestig söker jag mig till mellanåldersfantasy. Jag tröstläser sådant jag känner mig trygg i, på samma sätt som jag tröstlyssnar på musik som gör mig trygg (just nu: Fleetwood Mac och Red Hot Chili Peppers). I februari hade jag en riktigt dålig period med en konstant ångestklump i magen och sträckläste Percy Jackson. För några veckor sedan när jag saknade min sambo (vi har distansförhållande - jag i Stockholm, han i Malmö) var PAX det enda jag orkade öppna. Nu när jag tänker efter var det den här typen av böcker jag läste för några år sedan när min farfar dog också (jag skrev det här då, och han dog bara några dagar senare/samma dag, minns inte exakta datumet).

Jag antar att det handlar om att det är så pass lättillgängligt - både enkelt språk och handling som egentligen inte kräver speciellt mycket av läsaren. Och snälla okomplicerade karaktärer. Lägg dessutom på hela fantasy-grejen och det fungerar perfekt som verklighetsflykt.

Så i måndags när jag återigen rasade ihop visste jag vad jag skulle göra: raida bokhyllan efter all oläst mellanåldersfantasy i bokhyllan, lägga den på hög och börja jobba. Idag är det bättre, trots att jag faktiskt inte lyckats ta mig till slutet på en enda bok sen i måndags (det tog mig åtta timmar att läsa 70 sidor i Monstrumologen igår, så min koncentrationsförmåga verkar ju inte vara på topp).

Har ni något speciellt som ni "tröstläser"? Söker ni er till någon viss typ av böcker? Berätta!