Det här blir ett jävligt gnälligt inlägg som ursäkt för att det varken kom upp något här igår och inte kommer komma upp något idag. Ni som inte vill läsa om mitt gnäll kan komma hit en annan dag. Ok, bye.

Sååå, jag tackade ju då ja till att jobba alla röda dagar den här helgen (pga 100% OB, hallååååå) så för mig blir det inte så himla mycket ledigt eller läsning. Jag ska försöka läsa klart Fables vol 2 som legat i min bokhylla typ huuuuur länge som helst, för den ska vi prata om på bokcirkeln nästa gång! Sen har jag en Runaways-volym som ligger och väntar på mig på jobbet också. Den är jag väldigt pepp på nu efter att ha läst Avengers Arena (tänkte blogga mer om den senare) och en av mina bästa karaktärer kom därifrån (jag gillade alltså Nico och Hazmat bäst! Så det är väl bara att ta tag i Avengers Academy också...).

Ikväll efter jobbet ska jag åka till min mami, och imorgon ska jag och min lillasyster provbaka FYRA sorters tårtor (heh!) till bröllopet. Är så pepp på detta. Allt veganskt ofc. Sen mer jobb på söndag och måndag.

Jag fick lära mig igår att en tydligen absolut inte får säga "glad påsk" innan långfredagen är över, men jag kan ju åtminstone fråga: Hur firar ni påsk? och önska en trevlig helg. Fast inte trevlig långfredag. Idag ska ni lida.

Jag ska på begravning idag, så jag hoppas att ni får roligare. Förslagsvis genom att läsa den här fina lilla listan som är gjord av Sandra. Idag har jag och Victor varit ihop i inte alls något speciellt antal år/månader, det är inte hans födelsedags, det är inget minnesvärt datum ens... Meneh. Skiterjagi.

Hur länge har ni varit ihop?

Som ni kanske minns attackälskade jag Dagboksanteckningar från ett källarhål när jag läste den för nästan ett år sedan. Jag ville stryka under saker på typ varje sida för att allt var så insiktsfullt, allt var precis som det ÄR. En väldigt annorlunda och fantastisk ungdomsbok.

När jag så såg att Wiberg släpper en sorts fortsättning på Dagboksanteckningar blev jag eld och lågor. Linnea som lite äldre – det är ju jag! Eller alltså, Vi ses i mörkrets Linnea är ju fortfarande några år yngre än vad jag är. Närmare bestämt går hon i gymnasiet. Men hon har en pojkvän nu – Love. Och han ska flytta. Det handlar om hur det är att gå sönder lite mer för varje dag en är ifrån varandra, om att gå upp i en människa och bara andas den. Om att tro att det första riktiga förhållandet är det som ska hålla för alltid.

Ärligt talat tror jag att jag hade oförtjänt höga förväntningar på den här boken, och därför får jag väl också skylla mig själv när jag nu sitter här lite besviken. Jag funderar också ganska mycket på vad det faktiskt är jag just läst, och känner mig orättvis. Den här boken förtjänar nog egentligen mer tid och ork än vad jag kan ge den. Mer uppmärksamhet än vad jag klarar av att hålla.

Medan Dagboksanteckningar fortfarande ändå stundvis är rolig i svärtan finns det liksom inga soliga glämtar alls här. Istället är den skriven som någon sorts medvetandeström som är ganska påfrestande och tar mycket energi att läsa. Jag tycker alltid att medvetandeströmmar är så otroligt energikrävande i och för sig, men extra mycket blir det i Linneas tankar. Jag känner nog att jag hade behövt lite humor för att lätta upp, för som det är nu är det jävligt tungt att bära på. I och med medvetandeströmmen är det här inte heller en bok en lutar sig tillbaka och läser. Det hela fordrar ganska mycket av läsaren.

Även i Vi ses i mörkret känner jag mycket igenkänning – speciellt i det här att vilja leva med någon resten av sitt liv, fastän en vet att en är för ung för att ens få känna så, och det här att gå upp i personer (jag gör så även i nya vänskapsrelationer, vilket är jävligt jobbigt. Speciellt att landa efter det + att risken för att bli sårad är så mycket större). Även om Linnea är skitjobbigt så är hon som jag. Och jag älskar hur Wiberg skriver dialogerna – eller kanske lika delar irriterar mig på stolpigheten som uppskattar idén och tycker att det fungerar bra. Och ibland är beskrivningarna helt så nära på som något kan komma, medan jag två sidor senare inte ens fattat vad jag läst.

Den är inte riktigt lika citatvänlig som Dagboksanteckningar, inte riktigt lika spot on. Betydligt mer energikrävande och behöver mer eftertanke. I och för sig kan jag inse poängen med det också. Det är en äldre Linnea, och därför måste det också bli en mognare bok.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den här boken. Jag hade nog önskat mig att den var mer välbalanserad (utan att för den skull skämta bort det viktiga). Framför allt kan jag "objektivt" se att det här är en bra bok, men att jag inte klarade av att ge den vad den behövde. För ni vet, halva biten är ju ändå läsarens. Så för mig personligen var det här en mittemellan-bok, men jag är övertygad om att den kommer hitta sin läsare hos någon annan. Någon annan som kommer attackälska den som jag attackälskade Dagboksanteckningar.

Vi ses i mörkret
David Wiberg
213 s.
Gilla Böcker
2016
Goodreads

Just idag är jag himla trött och har ont i lederna, men igår var faktiskt en himla bra dag! Femsiffrigt belopp tillbaka på skatten (får tillbaka mer än hälften av vad jag betalat!), jag har hittat Klänningen med stort K (alltså till den där speciella dagen i sommar då jag ska säga "ja") och tog ledigt från plugget för att raida Beyond Retrox2 (hittade alltså ingen klänning att gifta mig i där. Däremot en att gå på begravning i, vilket ändå var mission #2. Måste med andra ord anse raidningen lyckad), luncha med en kompis och sitta ner och dricka en kaffe, bara för att dricka kaffe.

Idag ska vi i alla fall avhandla en Top Ten Tuesday. Veckans tema är böcker jag älskade, men inte känner att jag har tjatat om tillräckligt. Alltså grejen är att jag tror att jag vid det här laget tjatar sönder era öron om alla böcker jag älskar, så det här blir helt enkelt en lista på böcker som jag gillade väldigt mycket och som jag inte tjatat speciellt mycket om. För motiveringar får ni faktiskt gå in och läsa recensionerna, för sen måste jag plugga. Ok? Är ni med?

1. Beastkeeper – Cat Hellisen
2. Nimona – Noelle Stevenson
3. The Fox and the Star – Coralie Bickford-Smith
4. The Sleeper and the Spindle – Neil Gaiman & Chris Riddell
5. Stardust – Neil Gaiman
6. Konsten att ha sjukt låga förväntningar – Åsa Asptjärn
7. Dagboksanteckningar från ett källarhål – David Wiberg (för övrigt kan ni kika in här imorgon, för då kommer en recension av Wibergs nya bok Vi ses i mörkret!)
8. Vi är alla helt utom oss – Karen Joy Fowler
9. Uzumaki – Junji Ito
10. Onanisterna – Patrik Lundberg

Maj har halkat emellan gymnasiet och resten av livet. Hon vet inte riktigt vad hon vill göra, utan hänger runt i Stockholms innerstad, dricker alkohol och ligger med olika män. Det är killen som verkar vara perfekt, det är killen som verkar vara helt fel, det är hennes ex och hennes bästa kompis pappa. Så mycket mer än så händer liksom inte.

Sååå, jag börjar ärligt talat tröttna på den här typen av böcker med innerstadstjejer som inte vet vad de vill, inte har oroat sig för pengar en enda sekund i sitt liv och inte fattar vem de ska falla för förrän den personen försvunnit. De dränker sina sorger i alkohol och vägrar prata om det med folk. I den här skaran står M varken mer eller mindre knappast ut – varken som bättre eller som sämre. Det är inget speciellt med språket, det finns inga som helst överraskningsmoment och jag har svårt för att stå ut i Majs huvud. Ärligt talat tycker jag att hon är jävligt jobbig, även om det ju är fint att hon ändå får vara så pass mänsklig och trassla till så mycket som hon gör.

Alltså shit, jag låter så jäkla neggo, och om jag kunde välja om skulle jag ärligt talat inte läsa den här boken. Mest för att jag har så svårt att relatera till Maj. Stackars henne som har för många snubbar att välja på, för mycket pengar att spendera på alkohol och har tid att dra runt hemma och försöka komma på vad hon ska göra med livet. Jag kan verkligen se målgruppen för den här boken framför mig, men ingen version av mig själv skulle någonsin kunna relatera till det här. Och ärligt talat – är det inte en väldigt begränsad målgrupp som kan det? Det är liksom betydligt smalare än Sandra Beijer (som ändå skulle rikta sig till ungefäääär samma ungdomar tänker jag, fast kanske lite yngre) eller Johanna Wester. Det känns för övrigt som att Backström försökt skriva en hybrid mellan Johanna Westers Nattsagor för sömnlösa och Josephine Bornebuschs Född fenomenal, utan att direkt göra något ordentligt åt båda hållen. Känns som att hon behöver jobba mer på både svärtan och humorn tycker jag.

Fan, ju mer jag fortsätter låter det som att jag hatar den här boken?! Alltså det gjorde jag ju inte. Jag läste faktiskt hela boken i en enda sittning, och den sittningen var ju inte helt oangenäm. I så fall hade jag ju inte gjort det. Men ja, min inställning till den här boken är ganska mycket: Mjeh.

För övrigt: Så otroligt intetsägande omslag.

M varken mer eller mindre
Petra Backström
269 s.
Rabén & Sjögren
2016
Goodreads

Hos Lovisa var det en person som föreslog ett veckoligt musikinlägg, och alltså. I get it. Statistiken talar sitt klara språk. Ni är inte intresserade av att läsa om musik här. Men nu råkar det vara så att jag tycker att det är kul att posta musik jag gillar ibland, och eftersom jag skriver den här bloggen för min skull och inte för er så skiter jag helt enkelt i att jag får noll respons på dessa inlägg. Däremot tänkte jag som en liten kompromiss att jag ju kan använda söndagarna till det här och posta vad jag lyssnat på mycket under veckan. Då går ni inte miste om några andra vecko-inlägg, eftersom söndagar ändå brukar vara tomma – och jag får skriva mina musikinlägg. Det är helt enkelt en win-win-situation. Visst är ni med på det? Någon emot? BRA! Då kör vi!

För mig personligen har Kent alltid varit ett så himla meningslöst band som jag inte fattat poängen med (förlåt alla jag trampar på tårna nu. Eller nej förresten, tänker inte ursäkta mig). Inte som att jag är skadeglad över att de ska lägga av som vissa andra är, men jag börjar faktiskt tröttna på att vartannat inlägg i min Facebook-feed handlar om Kent. Kan en inte få se lite bilder på oaptitlig mat eller katter eller att folk är och tränar istället?

I ALLA FALL. Nu handlar ju tydligen det här inlägget om Kent fastän det skulle innehålla MINUS-KENT. Här är två låtar med två andra svenska band som jag lyssnat mycket på den här veckan, och som jag tycker att ni ska lyssna på också!

Hallå, ok, nu har både jag, Nelly och Liza gjort 5 saker-inlägg och jag kommenterade på de två andra att det vore superkul om fler gjorde det här. Så detta är en uppmaning: SKRIV FEM SAKER VI INTE VET OM ER, ok? Pusshej! Och kom och hälsa på mig i bokhandeln idag. Är där om tjugo!

Den här veckan har jag läst nästan fyra hela serievolymer (Avengers Arena x 3, Deadpool x 1, eller åtminstone snart), tittat på hembygdsgården där vi ska gifta oss (finare än jag kom ihåg det, med möjlighet att ha vigsel ute på en grön innergård och dubbeldörrar att öppna ut mot gården under kvällen! Kommer bli fint det här) och skällt på min sambo för att han kallade en jalapeño för habanero (????). Hela helgen jobbar jag i bokhandeln, vilket ändå känns ganska pepp.

Men vi har ju en jerka-fråga att svara på:

Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma över den? Vilken i så fall?

1. "Det heter 'cornichoner'" eller "Menar du cornichoner?" – mm fast ALLA fattar om en säger "mini-gurkor" istället så LÅT MIG SÄGA MINI-GURKOR!!!!

Sååå, om alla kunde sluta posta trailern som förstörde peppen inför Miss P-filmen nu. That would be great. Thank you.

— Anna Lagerqvist (@SaganomSagorna) March 16, 2016

Men jag gillade ju Eva Green i alla fall.

Jag fick en förfrågan att skriva ett inlägg! Hurra! Det är jätteroligt tycker jag, så ni får jättegärna kommentera saker ni tycker jag ska skriva om. Det kan vara vadsomhelst, måste inte vara bokrelaterat. Jag har skrivit ett annat inlägg på förfrågan tidigare, och det var ju kul! Det händer helt enkelt att läsare av min blogg har väldigt bra idéer.

Såhär såg förfrågan ut den här gången:

Ok, håll i er, det här kommer bli långt, för jag har haft väldigt blandade känslor under tidens gång.

Det är väl bäst att jag börjar med att berätta vad jag har pluggat/pluggar nu. Det finns säkert någon som inte har koll. Jag har läst Kulturvetarprogrammet på Stockholms Universitet. Inom programmet väljer en huvudämne, varpå jag valde Litteraturvetenskap. Som fördjupningsämne (alltså inom litteraturvetenskap) har jag läst Barn- och ungdomslitteratur (BUL from now on). Den ena anledningen till varför jag valde Kulturvetarprogrammet var för att det är som ett yrkesförberedande program för att jobba inom kultursektorn. Den andra anledningen var för att jag hade hört att den inledande kursen i programmet var bra förberedelse inför andra universitetsstudier. Den tar nämligen upp grundgrejer som typ vad kultur är, maktstrukturer och det oh-så-tråkiga, men oh-så-viktiga vetenskapsteori. Och en lär sig att skriva uppsats.

Tanken när jag började på universitetet var att jag skulle läsa Förlagskunskap senare. Det var innan jag förälskade mig i att läsa BUL och att skriva uppsats. Just nu läser jag därför istället Masterprogrammet i litteraturvetenskap – även det vid Stockholms Universitet. Där hamnade jag helt enkelt för att jag insåg att BUL är så roligt att jag aldrig vill sluta hålla på med det. Allra helst vill jag doktorera inom ämnet och undervisa på universitetet. Och forska, ofc. Eller ah, jag läser det också tack vare att jag hade två helt fantastiska lärare i just BUL som uppenbarligen ansåg att jag hade potential (en av dem har jag som handledare nu också!).

Det som jag tycker är fascinerande med litteraturvetenskap, och kanske framför allt BUL är hur värderingar sparas i texten. Vi kan se hur folk har sett på saker flera hundra år tillbaka, tack vare att de skrivit. Vi kan utgå från deras grundantaganden, läsarkontrakt*, vad som inte nämns och strukturer. Vi kan också se vad vi har för värderingar nu, och ändra på det som inte är bra. På så sätt kan vi faktiskt revolutionera hela världen. Ehm, om någon hade värderat littvet högt, men det är det ingen som gör... Mvh pluggar på fattigaste institutionen på hela universitetet.

*alltså som i att om jag skriver det här blogginlägget vill jag att ni ska läsa det som att det är mina åsikter, och det kommer ni göra för att det här är min blogg. Genom att det här är en blogg har vi ett kontrakt: Jag skriver det jag tycker på riktigt, och ni tar det för mina riktiga åsikter

Eftersom jag ändå är igång kan jag ju skriva det bästa och sämsta med att plugga litteraturvetenskap:
- Det finns ingen som helst garanti för att du kommer gilla littvet bara för att du gillar att läsa böcker. En måste lägga sig till med ett helt annat läs-sätt än vad en gör som nöjesläsare, och jag förstod inte det här själv i början. Och well, alla gillar inte att läsa så.
- På Stockholms Universitet förväntar sig lärarna att en har kunskaper om maktstrukturer och olika franska filosofer och sånt trots att det är en grundkurs. Kan inte svara på hur det är någon annanstans dock.
- Litteraturhistoria. Snark.
- En kan inte bara BARA göra det en vill, utan måste läsa en massa andra grejer som är obligatoriska också. I och för sig lär det ju inte finnas något en kan plugga där en BARA får göra roliga saker.
- Alla i ens omgivning som frågar när en ska växa upp och plugga något en får jobb av/de konstanta frågorna: "Vad blir man?" "Finns det några jobb sen då?".
+ När en får hålla på med det en vill nischa in sig på är det superkul. Det kan jag sitta och läsa på om i flera timmar utan att ens tänka på vad jag håller på med. I mitt fall handlar det ju om ideologier och värderingar i BUL. Allt det andra är jag faktiskt inte superintresserad av.
+ Att en faktiskt får förståelse för ganska mycket annat än bara litteratur. Det är att läsa historia på ett nytt sätt än i gymnasiet och en lär sig mycket om makt. En får syn på hur världen fungerar och hur folk interagerar med varandra.
+ Littvetare är den bästa typen av folk. Nästan alla mina nära vänner som jag lärt känna efter gymnasiet är kursare från littvet. Det kanske inte egentligen har något med själva utbildningen att göra, för jag är ju inte alls överhuvudtaget intresserad av majoriteten av alla jag pluggar med. Men ändå, jag har pluggat i alla fall 110,5 hp annat som jag inte har en enda kompis kvar från.

Kort sagt: Jag älskar vissa delar med att plugga littvet, medan jag hellre hade skippat andra. Men uppenbarligen gillar jag det jag gillar tillräckligt mycket för att vilja stå ut med allt det dåliga resten av mitt liv.

Alltså så mycket cred till den som orkade sig hela vägen hit. Jag hoppas att du anonyme kommentator fått svar på din fråga (eh, och en massa saker du inte frågat...) och såklart att någon annan också hade behållning av att läsa det här. Puss och trevlig onsdag!

Här är några andra inlägg om hur jag känner inför att plugga littvet:
⚬Efter första veckan på littvet

Idag ska jag på ett väldigt viktigt läkarbesök och är så jävla nervös att jag slarvar med saker och är klantigare än vanligt. Ni får därför ursäkta mig för eventuella stavfel och konstiga meningar. Okej?

Det är alltså tisdag idag, vilket som vanligt betyder Top Ten Tuesday. Veckans tema är vårens TBR.

I år skulle ju bli året då jag slutade skjuta upp saker och tänkte "nu, inte sen" – right? Jag tänkte att det skulle bli som ett litet projekt att läsa om böcker som jag vill läsa om, istället för att skjuta upp det till det där senare som aldrig kommer. Well... just nu är jag inte sugen på några omläsningar, såatteh. MEN, här kommer sånt jag ÄR sugen på att läsa i vår!

Just nu läser jag Avengers Arena – det vill säga: Battle Royale + Marvels teen heroes goes ♥. Tack Miriam för det här tipset alltså. Har två volymer kvar att läsa av den här. Känner att Kev Walker kan bli en tecknarfavorit. Jag menar bara KOLLA:

I alla fall, det här inlägget var ju då inte tänkt att bli om bara Avengers Arena, utan här kommer lite andra böcker jag är sugen på att läsa i vår:

1. Leigh Bardugos Ur askan ligger förstås på min TBR-hylla. Var inte jättesugen på den i helgen, trots att jag läste ut M varken mer eller mindre (började på Vi ses i mörkret istället).

2. Andra boken av Hallahem ligger också där och väntar. Den är minst lika snygg som en den första, och jag hoppas att den är minst lika bra också. Om inte bättre.

3. Först tänkte jag att det här blir nog våren då jag läser alla muminböcker, men ärligt talat är jag lite mätt efter tre stycken. Eller det beror väldigt mycket på att jag skriver hemtenta i narrativ teori om Muminpappans memoarer. Däremot har jag den lilla fina boken Resa med lätt bagage som jag tänker att jag ska ta mig igenom. Tänk att jag skulle börja bli en sån där klyschig barnlitteraturvetare som älskar Tove Jansson...

Sen har jag ett gäng gamla recex som ligger och pockar på mitt samvete också, nämligen:
4. Sammansvärjningen – Ursula Poznanski
5. Blod och stjärnstoft – Laini Taylor
6. Endgame: Spelet – James Frey

Och så kommer det ju lite nya böcker, till exempel:
7. Superkrafter – på gott och ont – Karl Modig (den här är jag jättepepp på!)
8. Dumplin' – Julie Murphy
9. En annan – David Levithan
10. Näcken – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Egentligen blev ju det här tolv böcker, men jag glömde bort mig lite efter Avengers Arena. Nåja. Jag tror ni står ut ;)

Den här boken greppade jag tag i när jag städade på nyhetsväggen på jobbet och gick och köpte den direkt. Jag tycker egentligen inte att omslaget är amazing, men det är NÅGOT med det som helt enkelt fångar mig totalt. Som ni kanske kan gissa är det en retelling av Skönheten och odjuret – fast ungefär lika löst som Lunar Chronicles. Eller kanske till och med ännu lösare. Eller ok, Skönheten och odjuret har väl mest kanske fungerat som inspiration för den här berättelsen.

Berättelsen rör sig runt 13-åriga Sarah. Hennes familj har alltid flytt från kylan – så fort den kommit har de gett sig av till ett annat ställe. Till slut får Sarahs mamma nog. Hon ger sig av och lämnar Sarah ensam med hennes pappa. Han försvinner också, men in i sig själv – blir någon annan än den trygga pappan han brukade vara. När han inte klarar av att ta hand om henne längre lämnar han Sarah hos hennes farmor och farfar. Grejen är att hon inte ens förrän nu visste om att hon HADE en farmor och en farfar. Väl där försöker Sarah smälta att hela hennes liv slagits i spillror inom loppet av några dagar. När hon får veta om förbannelsen som vilar över hennes familj vägrar hon acceptera det hela, och bestämmer sig för att sätta stopp för flera decenniers svartsjuka och hämndbegär.

Till att börja med måste jag säga att som skilsmässobarn kände jag så otroligt mycket igenkänning i den här boken. Genom de magiska inslagen i berättelsen förlorar Sarah båda sina föräldrar – vilket är väldigt mycket så jag kände i början efter att mina föräldrar hade skilt sig (om än utan magi). Som att de inte bara liksom delat på sig, utan som att jag förlorade båda två. Och jag tror att ganska många andra skilsmässobarn också kan känna igen sig i det.

Alltså, jag är så svag för den här typen av kärleksberättelser. Det vill säga när det handlar om vuxna som har den där trygga kärleken, som för alltid ska hålla. Det är långt ifrån det ungdomliga stormande, som jag kan bli så otroligt mätt på och uttröttad av. Det är kanske också det som jag själv känner mest igenkänning i, för ärligt talat är en inte himlastormande kär efter nästan tio år (utan tryggt, lugnt, så djupt djupt kär på ett ordentligt förankrat vis. Jag vet inte, det är svårt att förklara), även om en är bara 23. Grejen är bara att det också har så mycket större potential att bli ordentligt hjärtekrossande. När Sarahs pappa springer springer springer i skogen för att söka efter den han älskar mest, sin livspartner – när han även som djur känner instinkten att söka efter henne – då gör det ont.

I övrigt vill jag också kort nämna Hellisens bildspråk som stundvis är helt fantastiskt. Jag gillar också hur berättelsen är komponerad. Hela boken är knappt 200 sidor lång, men ändå känns den inte alls för kort eller som att det rushar för fort genom händelserna.

Och finns det verkligen inga problem med den här boken? Alltså, jo, den skulle kunna behöva en liten extra genusanalys med tanke på Sarahs och Alans relation och hur den ser ut i slutet. Eller så gör den inte det. Jag är lite kluven där, vet inte riktigt vad jag kommer fram till.

Men okej, vem ska läsa den här? Jag var helt övertygad om första delen av boken att det var en 9-12-bok. Sen kom hela Sarahs familjs bakgrundsberättelse och jag tänkte att ahmen okej, kanske 12-15 ändå. Fast nu när jag läst klart den tänker jag nästan att en har som mest behållning av den om en är lite äldre. Speciellt om en har ett längre förhållande i bagaget – mest för att berättelsen får en extra dimension när den spelar mer på ens egna känslor. Och jag lovar att det inte blir alldeles för barnsligt att hänga med Sarah. Givetvis agerar hon utefter sin ålder, men hon är inte alls någon jobbig eller egocentrerad karaktär att följa. Men! Jag tror ändå att den skulle fungera från ca 12 också, även om det skulle bli en helt annan berättelse för en yngre läsare. Det är ändå en väldigt modern saga som det finns mycket att hämta ur, oavsett ålder.

Beastkeeper
Cat Hellisen
197 s.
Square Fish
2016
Goodreads

Alltså, det är så sjukt mycket söndag idag. Ni vet när en planerar mat, veckohandlar, har tvättdag, blötlägger några paket bönor och allt annat tråkigt en behöver få gjort men inte orkar göra en vardag. Dessvärre är jag hängig, blir trött fort och andfådd av att göra saker som egentligen inte är speciellt tunga. Nåja, läste i alla fall HELA M varken mer eller mindre på en enda sittning igår ←gissa hur nöjd jag är över detta?!

Ok, det här inlägget skulle egentligen handla om:
1. Hur mycket jag uppskattar Sincerely Johannas topp 5-inlägg varje söndag. Time to check out om du inte redan har gjort det.
2. Här är två låtar jag lyssnat på på repeat i veckan:

Igår hämtade jag ut ett recex från Ordalaget. Baka vego heter boken, och jag har varit superpepp på att få hem den. Allt jag haft att gå på har varit texten i mejlutskicket jag fick någon gång under vintern. När jag hade hämtat boken var jag snabb med att instagramma för den är verkligen superfin. Bilderna inuti är ännu finare. Inte förrän efteråt började jag läsa i den ordentligt, kolla vad recepten faktiskt bestod av och sånt. Och inser följande: allt är glutenfritt. Helt okej med mig. Inser också följande: allt är sockerfritt. Ingenstans i säljtexten eller bokens baksida står det att allt är fritt från vanligt vitt socker. Istället förväntas läsaren göra egen sirap på äpple, päron och aprikoser för att söta bakverken.

Jag är totalt ointresserad av ljudböcker, så istället för att skriva ett bokbloggsjerkasvar där jag i princip bara skriver "Jag lyssnar inte på ljudböcker" (pga känns rätt värdelöst) får ni en liten video istället!

För övrigt: Skulle ni vara intresserade av en liten Barcelona-guide? Jag håller på att skriva en för att jag längtar så nedrigt mycket efter Barcelona. Om ni vill läsa kommer den upp i nästa eller nästnästa vecka! :)

Och! Vad läser ni i helgen?

De senaste dagarna har jag fått FEM nya följare, så jag tänkte ta tillfället i akt och för varje ny följare skriva en sak ni inte visste om mig. Som ett litet "Välkommen hit" liksom. För att introducera mig själv.

1. Jag började spela piano när jag var fem år gammal. Ingen musikskola ville ta emot mig först (för att jag var för ung), men min mamma lyckades sneaka mig in när min syster också började. Hon slutade, jag fortsatte. Jag läste estetiska programmet med inriktning musik på gymnasiet. Det gav mig så mycket prestationsångest att efter jag tagit studenten dröjde det två år innan jag spelade piano igen.

2. Jag är högsensitiv, vilket innebär att jag bland annat blir mer störd av ljud, ljus och lukter, har lägre smärttröskel och blir mer utmattad av intryck än vad andra människor blir. Oftast räcker det med en annan persons närvaro – utan att hen låter, rör på sig eller luktar – för att jag ska bli störd i det jag håller på med.

3. Jag har opererat ögonen för skelning tre gånger – alla gångerna innan jag fyllde tolv. Efter tredje gången var det fortfarande inte bra, vilket aldrig gjordes något åt. Skelar därför fortfarande – men nästan bara i höjd, vilket bara stör mig och inte syns av andra.

4. Jag har haft följande hårfärger: rosa, lila, blått, turkost, ljusgrönt, rött och orange (nu) (och förstås svart, brunt, blont och vanlig hårfärgsrött också).

5. När jag var tretton år var jag jättekär i en kille. Mina kompisar mobbade mig jättemycket, för han var tre år äldre och spelade i band som fanns på internet (alltså för er som inte är så gamla: när jag var tretton år för tio år sedan fanns ju typ inte facebook, så det var sällan band hade egna hemsidor och så) = var supercool. Jag var: not so cool. Så de menade ju på att det finns ingen chans i världen. I sommar har vi varit ihop i tio år och ska gifta oss.

Bara någon månad innan det allra sista Hultsfred meddelades det att eftersom majoriteten av alla festivalbesökare kom från Stockholm skulle festivalen helt sonika flytta till en fd golfbana i Sigtuna. Jag hade sett bokningarna men inte känt att det var värt förrän då. En vecka innan festivalen började skickade jag och Victor in våra funktionärsansökningar, vilka blev godkända samma dag. Inte förrän tre dagar innan festivalen började bestämde vi oss helt säkert för att åka.

Gudars vad skönt att aktiviteten på bloggen är högre den här veckan. Trodde fasen ni hade övergivit mig förra veckan, men det verkar bara ha varit något tekniskt strul. Hade nämligen färre sidvisningar varje dag än vad jag brukar ha en icke bloggande dag (!!!). Och hur dåligt jag än bloggar i så brukar det liksom alltid vara lite mer på bloggande dagar. Menmen, nu är vi uppe på normala nivåer igen (eller alltså jag har fortfarande inte vant mig vid den nivå sidvisningarna legat på resten av det här året – förutom förra veckan alltså. Kunde bara ha drömt om det för ett år sedan) och ni kommenterar igen. Alles gut, med andra ord. Eller det klart ni FÅR kommentera mer. Jättegärna. Men jag tänker inte tvinga er.

Nåja. På schemat idag står mina favoritbloggar. Det blir alltså inte mina favorit-bokbloggar. Känns som att den här bloggvärlden är för liten för att lista sina favoriter... Heh. I övrigt följer jag mest modebloggar och livstilsbloggar tror jag. Ett par skönhetsbloggar och någon matblogg. Ehm, inser att det i princip bara blev just modebloggar/livstilsbloggar på denna lista, men det är liksom sånt jag uppskattar mest. Hämtar inte speciellt mycket matinspiration från internet, utan mer från böcker och magasin. Skönhetsbloggare... alltså jag gillar ju sånt, men tycker mest om att titta på bilder, så följer folk på insta istället :)

Insåg dock när jag gjorde den här listan: Bloggarna jag följer är så otroligt vita?! Alltså jag borde verkligen försöka få in mer variation i mitt bloggläsande. Ni får supergärna tipsa om era favoritbloggar i kommentarsfältet!

A Clothes Horse

Den här personen har inte bara en helt fantastisk klänningssamling, utan älskar också rävar (precis som undertecknad), har blått hår och verkar bo i en miljö som är så fin att det typ gör ont i ögonen.

Amy Flying A Kite

Den här bloggen har jag precis börjat följa, men eftersom jag faller för outfit-bilder tagna i naturen, mörkgrönt och dubbelknäppta rockar hamnade den omedelbart bland mina favoriter.

Elsa Billgren

Elsa Billgren har den senaste tiden seglat upp till att vara en av mina absoluta favoriter när det gäller bloggar (TROTS att hon är gravid. I vanliga fall brukar jag avfölja bloggare när de blir gravida, pga gravid-och-bebis-snack = snoozefest). Förut har det varit en sån här blogg som jag haft ett på-och-av-förhållande med. Men hon har ju då finast klänningar, äter sjukt aptitlig mat och bor i en lägenhet jag vill bo i. Dessutom skriver hon texter som är otroligt behagliga att läsa på något vis.

Isabelle Pedersen

Jag trillade in på Isabelles blogg precis när hon meddelat att hon skulle flytta till Östersund, och kände att det är så himla nice att inte läsa en massa Stockholms-bloggar. Och jag gillar Östersund. Och Isabelle tar superfina bilder och har ytterst trevlig smak!

Jag Lever

Jag Lever är INTE en svensk blogg – den råkar bara vara skriven av en person som älskar Sverige och har valt ett svenskt bloggnamn! Hennes klädsmak är pretty amazing och lika varierande som min egen. Älskar att hon har rutig skjorta och jeans en dag och tyllklänning en annan.

JennifHsieh

Det jag gillar mest med Jen är att se att hon faktiskt återanvänder plagg. Känns som att så många modebloggare har olika plagg varje dag och aldrig återanvänder. Jag GILLAR att det liksom märks att det är en vanlig person. Plus att just Jen är supergullig och har bra smak dessutom!

Larkspur Vintage

Alltså vill bli kompis med den här personen typ orimligt mycket – 100% baserat på hennes klädstil.

Le Happy

Om jag fick kopiera en persons stil och känna mig hemma i den skulle det vara Luas. Hon blandar hårt och mjukt, skinnjackor med spets och är alltid helt sanslöst snygg.

Polichinelle

Det här är min absoluta favoritblogg just nu av flera anledningar: 1. Hardcore och koriander – jag menar hur bra kan en person bli egentligen? Hon har också ungefär samma relation till kaffe som jag har. 2. Malmö. 3. Vi känner varandra genom ett internetforum och pratade redan för ett år sedan om att starta ett punkband när vi bor i samma stad. Bara det är ju en jävligt bra anledning till att längta efter Malmö. Dessutom: Så himla "vanlig" (på ett positivt sätt) och bra person som en kan relatera till, istället för proffsbloggare som liksom gör det som sitt jobb, aldrig använder samma plagg två gånger och alltid äter mat som är stylad till tusen.

Sandra Beijer

Tror inte ens det behövs några kommentarer här. Sandra Beijer är ju då alla nittiotalisters internet-storasyster med impeccable klädsmak.

Thunder & Threads

Leanne känns som en stilmässigt väldigt typisk nittiotalist, med lagom delar grunge, 70-tal och punk. Med andra ord: väldigt nice.

Alltså gud, jag har hittat ett mobilspel som jag blev helt stört fast i och som jag spelade... sju timmar igår. Till mitt försvar har jag förhöjd temp och superont i kroppen! Det första som hände var att min granne (i spelet) välkomnade mig in i sin allians, som tydligen visade sig vara superambitiös. Samma granne gjorde tydligen också till sitt personliga uppdrag att lära upp mig. Sen fick jag höra att jag hade potential, och sånt kan en ju inte ignorera. Det faktum att jag tydligen har potential gjorde att jag dessutom fick haka på när min allians slogs ihop med en annan allians, och den nya alliansen blev nu en av de trettio bästa i spelet. Fattar ca såhär mycket: 0, men det är kul ändå! Får nog grepp om det här snart.

Men gud, det var inte alls det jag skulle skriva om. Det är ju tisdag, vilket för det mesta innebär Top Ten Tuesday. Åtminstone idag. Veckans tema är: Ten Characters Everyone Loves But I Just Don't Get or Ten Characters I LOVE But Others Seem To Dislike.

Här kommer några karaktärer jag inte gillar:

1. Snape i Harry Potter
Jag har nämnt det här förut, och jag kommer med stor sannolikhet nämna det igen. Jag. fattar. inte. grejen. med. Snape. Det spelar ingen roll att han hela tiden försökte rädda Harry, han var ändå vidrig.

2. Tris och Four i Divergent
I början tyckte jag Tris var ok, men efter att ha sett filmen tycker jag bara sämre och sämre om henne. Tror det bara blivit värre och värre med de andra böckerna också. Four har jag alltid tyckt varit lite trist, men den stora anledningen till varför jag ogillar honom är bok tre. Eller bok tre är ju anledningen till varför jag inte ens gillar bokserien längre.

3. Hirka, Rime eller typ någon i Odinsbarn
Alltså sorry not sorry. Kan typ inte inte gilla karaktärerna i den här serien.

4. Eleanor i Eleanor & Park
Alltså det verkar ju inte vara som att folk attack-älskar Eleanor, men de verkar ju definitivt gilla henne – baserat på goodreads-recensioner. Och jag hade tydligen större problem med att få ihop karaktärer till den här listan än vad jag trodde, så hon får vara med. För jag avskyr ju då Eleanor.

Det här visade sig ju vara jättesvårt, så nu går jag över till att skriva om karaktärer jag gillar som ingen annan gillar istället!

5. Mary i De vassa tändernas skog
Alltså, när jag läser reviews på goodreads märker jag att även de som gillade boken hatade Mary. Och de som ogillade boken... well, de hatar också Mary. Jag funderar på om det kanske sticker i ögonen på folk att Mary är en tjej som sätter sina egna mål framför alla andras hälsa. Om Mary hade varit en man tror åtminstone inte jag att alla hade hatat henne lika mycket.

Ok, det här blev väl kanske inget nytt (förutom för er nya följare, för det finns ju några stycken!), men har jag utlovat en Top Ten Tuesday så har jag ju! Nu är det nog bäst jag tar tag i min hemtenta istället...

Alltså hur kan det INTE vara kvinnodagstema på Top Ten Tuesday idag?! Jag vill svara på TTT-temat OCH blogga om bra kvinnodagsläsning. Därför får ni två inlägg idag! Hurra! Jag ser vad glada ni blir :)

Av någon dum anledning postade jag inget sånt här inlägg förra året (eller ok, jag kom hem från Berlin samma dag så tycker det var en ganska ok anledning ändå), så nu har vi alltså två års läsande att ta av för tips!

Nimona är nog mitt favorit-seriealbum från förra året. Stark huvudkaraktär som får vara på alla sätt som tjejer i vanliga fall sällan får vara på.

I Den ökända historien om Frankie Landau-Banks finns det till och med explicit feministisk agenda och ifrågasättande av maktordningar. Det måste en ju förstås gilla!

Villig är pedagogisk och bra diskussionsunderlag i skolan tycker jag. Handlar om våldtäkt bland ungdomar för den som inte har koll.

Född fenomenal är kanske inte jättefeministisk på något sätt, men jag gillar ändå att Rut får vara en rätt så ovanlig tjej. Hon bryr sig inte om utseende och sånt, utan bara om 2 VK.

För den lite yngre läsaren förespråkar jag definitivt Leonora och glasplaneten. Leonora är en mycket handelskraftig karaktär som räddar alla vuxna män som inte är det. Bad ass och gullig på samma gång.

Om ni vill kolla in tidigare års tips har ni här: 2012, 2013 och 2014.

Vad läser ni idag?

Ok, nu har jag haft den här sparad bland inlägg att skriva sedan Sandra Beijer postade sin version. Eller om det var Elsa Billgren. Och nu är det ju ett gäng bokbloggare som gjort, så då är det väl lika bra att jag kommer till skott!

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?

Tom är överviktig och konstant hungrig ← hans två viktigaste karaktärsdrag. Men det är inte det enda han är – han är också brutalt misslyckad. Mobbad i skolan och när hans pappa fixat bästa coola praktiken åt honom visar det sig att 1. Han är för stor för uniformen och får därmed bära en overall som gör att han ser ut som en "gröna amöba från yttre rymden" (citat). 2. Han ska inte alls få vara säkerhetsvakt som hans pappa lovat, utan sitta i ett rum och sortera papper.

Men så när han sitter där med kurrande mage hittar han en liten kakaoböna på golvet. Hungrig som han är äter han självklart upp den (?????). Det visar sig vara en alien. Helt plötsligt kan han äta vad han vill utan att gå upp i vikt.

Till att börja med: WHAT. THE. ACTUAL. FUCK. Så mycket som är helt fruktansvärt med den här boken. Vill ni ha en lista på allt? Det klart ni vill, för jag vill fan frossa i hur sämst den här boken är:
→Tänk er den värsta stereotyp av en tjock person ni bara kan komma på. Det är Tom.

Den här veckan har gått helt grymt fort! Har i alla fall börjat läsa någotsånär ordentligt, vilket ju förstås är helt fantastiskt. Något som dock inkräktat på lite lästid är att Creepypodden är tillbaka (i och för sig lyssnade jag på den en jobblunch då jag ändå bara brukar scrolla facebook) och den halvintressanta P3-dokumentären om Palme-mordet. Och SongPop (heter svartlava om någon vill utmana mig). Och det här att vi skaffat Playstation 4 och äntligen kan spela co-op!

Okej, jag skulle sätta mig ner för att skriva min vanliga sammanfattning om februari, men kände mig så oinspirerad. Alltså jag har gjort detta superlänge, och det senaste året har det varit ett pliktskyldigt "amen sammanfatta månaden ska en ju göra" – mer pga OCD än något annat. Men vadfan, jag är skittrött på att göra dessa tillbakablickar. Det är tråkigt att läsa, tråkigt att skriva, tråkigt! Om ni vill försöka lista ut vad som var min bästa bok under månaden får ni läsa recensionerna. Eller skicka ett mejl och fråga mig :) Ok? Ok, då är vi på samma våglängd!

Men däremot tänkte jag att jag kan skriva lite om vad jag är sugen på att läsa just nu. Mest har jag cravings efter saker som inte kommit ut, och allra mest är det seriealbum jag måste vänta tusen och tusen år på. Japp, precis så. En del grejer vi pratat om i bokcirkeln. Bland annat väntar jag på en volym av Monstress som verkar helt fantastiskt Art Nouveau-ig. Och Paper Girls. Hade en kund i butiken häromdagen som bara: "NÄR. KOMMER. PAPER. GIRLS???????" så jag kollade upp och måste alltså vänta till APRIL!!!! Arrrrrghhhhgmfkfföf. Känner att jag bygger upp waaaaay för mycket förväntningar inför Paper Girls, men det hjälps inte. Har ni ens SETT omslagen eller?????

MEN jag börjar faktiskt bli sugen på att läsa lite böcker igen, och köpte två i tisdags + funderar på en till som har helt fantastiskt omslag. Böckerna jag köpte var Changers: Drew och Beastkeeper. Changers verkar som en lättsammare rip off på Jag, En, men recensionerna på Goodreads verkar ändå positiva. Vi får hålla tummarna helt enkelt! Beastkeeper gick jag till 70% på omslaget och till 30% på att den ändå var så tunn (224 sidor). Har också köpt The Courageous Princess, för den ska vi läsa härnäst i bokcirkeln!

Nä, nu ska jag och Victor spela Little Big Planet, eftersom vi äntligen skaffat PS4 (vi och vi, Victor köpte det för födelsedagspengar) och för första gången faktiskt har ett tv-spel med TVÅ fungerande kontroller ← dope.

Vad är ni sugna på att läsa i mars?

OMG, det är så länge sedan jag skrev en recension att jag nästan glömt hur sjutton det går till... MEN HERE IT GOES!

TIM-21 är en barn-sällskaps-robot som sovit i tio år. Han har helt missat att robotar så avancerade att ingen vet hur någon ens lyckats konstruera dem har anfallit en hög planeter. Han har också helt missat att robotjägare börjat raida universum för att de tror att alla andra robotar är i maskopi med ondingarna. TIM-21 råkar också vara den enda som sitter på lösningen hur de ska kunna skydda sig om dessa superavancerade robotar kommer tillbaka. Samtidigt som han blir jagad av flera olika grupper börjar han också drömma – vilket är det konstigaste, eftersom robotar som bekant inte drömmer.

Alltså Image är ju tveklöst det serie-förlag som kommer med intressantast serier tycker jag. När jag roffar åt mig ett album i bokhandeln och bara: "ÅÅÅÅÅH den här vill jag läsa" är det i 99% av fallen Image. Och så även detta. Även om det här är bland det minst nytänkande jag läst från Image känns den ändå fräsch – mest tack vare teckningarna. Vad säger ni om blek grå-blå akvarell med inslag av skarpt rött? Otroligt stilrent och snyggt!


I övrigt har jag svårt att hitta saker att säga om själva berättelsen. Och det är nog inte ett jättepositivt betyg. Jag har liksom svårt för att återge vad som ens hände – vilket DEFINITIVT INTE är ett positivt betyg. Alltså det var ju inte så att en var dålig eller att jag ångrar att jag läste den, utan mest bara... *rycker på axlarna* Dock känner jag att det här att läsa första volymen av en serie är mer för att få en känsla för fortsättningen eller som en preview. Och det är mest så den här känns. Som en trailer. Som att när jag läser nästa del kommer jag få samma berättelse fast mer liksom ifylld. Alltså fast den VAR ju inte dålig. Den var mest ett sånt här mellan album som var okej liksom. Rätt nice, men inte fantastisk.

Måste dock ändå säga att det finns en del karaktärer som jag verkligen gillade och som jag ser fram emot att läsa mer om. Till att börja med den här lilla roboten TIM-21 som är väldigt gullig och som det helt klart är meningen att en ska knyta an till. Telsa (som ni ser i det röda håret på bilderna här ovan) verkar också cool. Och alltså ROBOTHUNDEN – hur gullig?! Så jag ser helt klart fram emot när nästa volym kommer i maj! Kolla på omslaget till det, gillar det helt galet mycket. →(klicka upp den också för större!)

Ok, nu har jag skrivit en hel hög ord för att säga: Den här kan ni läsa, den är ganska trevlig. Eller så kan ni skippa den för det finns så mycket annat bra att läsa. Eller jag vet inte. Om ni tycker att SF med ett ensamt robotbarn som är gulligt och en hund som är helt bedårande låter spännande – då kan ni ju läsa den. Okej?


Descender vol 1: Ton Stars
Jeff Lemire & Dustin Nguyen
160 s.
Image Comics
2015
Goodreads