Jag fick en förfrågan att skriva ett inlägg! Hurra! Det är jätteroligt tycker jag, så ni får jättegärna kommentera saker ni tycker jag ska skriva om. Det kan vara vadsomhelst, måste inte vara bokrelaterat. Jag har skrivit ett annat inlägg på förfrågan tidigare, och det var ju kul! Det händer helt enkelt att läsare av min blogg har väldigt bra idéer.

Såhär såg förfrågan ut den här gången:

Ok, håll i er, det här kommer bli långt, för jag har haft väldigt blandade känslor under tidens gång.

Det är väl bäst att jag börjar med att berätta vad jag har pluggat/pluggar nu. Det finns säkert någon som inte har koll. Jag har läst Kulturvetarprogrammet på Stockholms Universitet. Inom programmet väljer en huvudämne, varpå jag valde Litteraturvetenskap. Som fördjupningsämne (alltså inom litteraturvetenskap) har jag läst Barn- och ungdomslitteratur (BUL from now on). Den ena anledningen till varför jag valde Kulturvetarprogrammet var för att det är som ett yrkesförberedande program för att jobba inom kultursektorn. Den andra anledningen var för att jag hade hört att den inledande kursen i programmet var bra förberedelse inför andra universitetsstudier. Den tar nämligen upp grundgrejer som typ vad kultur är, maktstrukturer och det oh-så-tråkiga, men oh-så-viktiga vetenskapsteori. Och en lär sig att skriva uppsats.

Tanken när jag började på universitetet var att jag skulle läsa Förlagskunskap senare. Det var innan jag förälskade mig i att läsa BUL och att skriva uppsats. Just nu läser jag därför istället Masterprogrammet i litteraturvetenskap – även det vid Stockholms Universitet. Där hamnade jag helt enkelt för att jag insåg att BUL är så roligt att jag aldrig vill sluta hålla på med det. Allra helst vill jag doktorera inom ämnet och undervisa på universitetet. Och forska, ofc. Eller ah, jag läser det också tack vare att jag hade två helt fantastiska lärare i just BUL som uppenbarligen ansåg att jag hade potential (en av dem har jag som handledare nu också!).

Det som jag tycker är fascinerande med litteraturvetenskap, och kanske framför allt BUL är hur värderingar sparas i texten. Vi kan se hur folk har sett på saker flera hundra år tillbaka, tack vare att de skrivit. Vi kan utgå från deras grundantaganden, läsarkontrakt*, vad som inte nämns och strukturer. Vi kan också se vad vi har för värderingar nu, och ändra på det som inte är bra. På så sätt kan vi faktiskt revolutionera hela världen. Ehm, om någon hade värderat littvet högt, men det är det ingen som gör... Mvh pluggar på fattigaste institutionen på hela universitetet.

*alltså som i att om jag skriver det här blogginlägget vill jag att ni ska läsa det som att det är mina åsikter, och det kommer ni göra för att det här är min blogg. Genom att det här är en blogg har vi ett kontrakt: Jag skriver det jag tycker på riktigt, och ni tar det för mina riktiga åsikter

Eftersom jag ändå är igång kan jag ju skriva det bästa och sämsta med att plugga litteraturvetenskap:
- Det finns ingen som helst garanti för att du kommer gilla littvet bara för att du gillar att läsa böcker. En måste lägga sig till med ett helt annat läs-sätt än vad en gör som nöjesläsare, och jag förstod inte det här själv i början. Och well, alla gillar inte att läsa så.
- På Stockholms Universitet förväntar sig lärarna att en har kunskaper om maktstrukturer och olika franska filosofer och sånt trots att det är en grundkurs. Kan inte svara på hur det är någon annanstans dock.
- Litteraturhistoria. Snark.
- En kan inte bara BARA göra det en vill, utan måste läsa en massa andra grejer som är obligatoriska också. I och för sig lär det ju inte finnas något en kan plugga där en BARA får göra roliga saker.
- Alla i ens omgivning som frågar när en ska växa upp och plugga något en får jobb av/de konstanta frågorna: "Vad blir man?" "Finns det några jobb sen då?".
+ När en får hålla på med det en vill nischa in sig på är det superkul. Det kan jag sitta och läsa på om i flera timmar utan att ens tänka på vad jag håller på med. I mitt fall handlar det ju om ideologier och värderingar i BUL. Allt det andra är jag faktiskt inte superintresserad av.
+ Att en faktiskt får förståelse för ganska mycket annat än bara litteratur. Det är att läsa historia på ett nytt sätt än i gymnasiet och en lär sig mycket om makt. En får syn på hur världen fungerar och hur folk interagerar med varandra.
+ Littvetare är den bästa typen av folk. Nästan alla mina nära vänner som jag lärt känna efter gymnasiet är kursare från littvet. Det kanske inte egentligen har något med själva utbildningen att göra, för jag är ju inte alls överhuvudtaget intresserad av majoriteten av alla jag pluggar med. Men ändå, jag har pluggat i alla fall 110,5 hp annat som jag inte har en enda kompis kvar från.

Kort sagt: Jag älskar vissa delar med att plugga littvet, medan jag hellre hade skippat andra. Men uppenbarligen gillar jag det jag gillar tillräckligt mycket för att vilja stå ut med allt det dåliga resten av mitt liv.

Alltså så mycket cred till den som orkade sig hela vägen hit. Jag hoppas att du anonyme kommentator fått svar på din fråga (eh, och en massa saker du inte frågat...) och såklart att någon annan också hade behållning av att läsa det här. Puss och trevlig onsdag!

Här är några andra inlägg om hur jag känner inför att plugga littvet:
⚬Efter första veckan på littvet