Besökaren - Ann Halam
07:30
Tom är överviktig och konstant hungrig ← hans två viktigaste karaktärsdrag. Men det är inte det enda han är – han är också brutalt misslyckad. Mobbad i skolan och när hans pappa fixat bästa coola praktiken åt honom visar det sig att 1. Han är för stor för uniformen och får därmed bära en overall som gör att han ser ut som en "gröna amöba från yttre rymden" (citat). 2. Han ska inte alls få vara säkerhetsvakt som hans pappa lovat, utan sitta i ett rum och sortera papper.
Men så när han sitter där med kurrande mage hittar han en liten kakaoböna på golvet. Hungrig som han är äter han självklart upp den (?????). Det visar sig vara en alien. Helt plötsligt kan han äta vad han vill utan att gå upp i vikt.
Till att börja med: WHAT. THE. ACTUAL. FUCK. Så mycket som är helt fruktansvärt med den här boken. Vill ni ha en lista på allt? Det klart ni vill, för jag vill fan frossa i hur sämst den här boken är:
→Tänk er den värsta stereotyp av en tjock person ni bara kan komma på. Det är Tom.
→Matbeskrivningarna i den här boken gör mig typ illamående. Om ni vill njuta av chokladtårta igen: Håll er långt borta från den här boken.
→Toms flickvän gör slut med honom för att han är tjock. Hon passar även på att tala om för honom att hon bara var tillsammans med honom för att hon tycker synd om honom. Citat: "Det beror inte på overallen [...] Det beror på att du är fet, Tom. Och du förtjänar att vara fet."
→Den här boken visar att tjock ≠ lovable, och smal = lovable. Trevligt.
→När Tom går ner i vikt får han sin första kompis.
→Han tänker att den här utomjordingen som bott i honom som gör så att han går ner i vikt är den enda som förstår honom, eftersom den vill äta lika mycket som han vill.
Alltså okej, det är nog ingen idé jag fortsätter, för trots dryga 100 sidor skulle den här listan kunna bli hur lång som helst. Alltså allvarligt talat: Jag fattar inte vad författaren ens tänkte när hon skrev den här boken, och jag fattar inte vad de förlag som gett ut den här boken ens tänkte. Förmodligen INTE ALLS. För det här är INTE VÄRDIGT 2010-tal. Jag känner att jag inte ens behöver skriva en hög kommentarer, bokens innehåll i listan ovan talar liksom för sig självt.
Boken innehåller även ett litet förord som går i ungefär samma fettföraktande anda. Jag fattar att det här är en lättläst bok. Jag fattar att en måste beskriva saker kortfattad och enkelt, och därmed även överdriva och stilisera för att göra det tydligare för ungdomar med lässvårigheter att förstå. Men det finns fan inga som helst ursäkter för detta missaktande åbäke till bok.
Så: läs inte det här. Låt inte era barn läsa det här. Det är typ det sämsta jag läst på mina nästan två decennier som läsande person. Snälla boken: avgå.
Och ok, det här inlägget kanske inte blev så roligt som jag hade lovat, men vadfan. Jag hade helt enkelt inget bättre att posta, OKEJ?!
Och ok, det här inlägget kanske inte blev så roligt som jag hade lovat, men vadfan. Jag hade helt enkelt inget bättre att posta, OKEJ?!
Ann Halam
110 s.
2010
0 kommentarer