Maj har halkat emellan gymnasiet och resten av livet. Hon vet inte riktigt vad hon vill göra, utan hänger runt i Stockholms innerstad, dricker alkohol och ligger med olika män. Det är killen som verkar vara perfekt, det är killen som verkar vara helt fel, det är hennes ex och hennes bästa kompis pappa. Så mycket mer än så händer liksom inte.

Sååå, jag börjar ärligt talat tröttna på den här typen av böcker med innerstadstjejer som inte vet vad de vill, inte har oroat sig för pengar en enda sekund i sitt liv och inte fattar vem de ska falla för förrän den personen försvunnit. De dränker sina sorger i alkohol och vägrar prata om det med folk. I den här skaran står M varken mer eller mindre knappast ut – varken som bättre eller som sämre. Det är inget speciellt med språket, det finns inga som helst överraskningsmoment och jag har svårt för att stå ut i Majs huvud. Ärligt talat tycker jag att hon är jävligt jobbig, även om det ju är fint att hon ändå får vara så pass mänsklig och trassla till så mycket som hon gör.

Alltså shit, jag låter så jäkla neggo, och om jag kunde välja om skulle jag ärligt talat inte läsa den här boken. Mest för att jag har så svårt att relatera till Maj. Stackars henne som har för många snubbar att välja på, för mycket pengar att spendera på alkohol och har tid att dra runt hemma och försöka komma på vad hon ska göra med livet. Jag kan verkligen se målgruppen för den här boken framför mig, men ingen version av mig själv skulle någonsin kunna relatera till det här. Och ärligt talat – är det inte en väldigt begränsad målgrupp som kan det? Det är liksom betydligt smalare än Sandra Beijer (som ändå skulle rikta sig till ungefäääär samma ungdomar tänker jag, fast kanske lite yngre) eller Johanna Wester. Det känns för övrigt som att Backström försökt skriva en hybrid mellan Johanna Westers Nattsagor för sömnlösa och Josephine Bornebuschs Född fenomenal, utan att direkt göra något ordentligt åt båda hållen. Känns som att hon behöver jobba mer på både svärtan och humorn tycker jag.

Fan, ju mer jag fortsätter låter det som att jag hatar den här boken?! Alltså det gjorde jag ju inte. Jag läste faktiskt hela boken i en enda sittning, och den sittningen var ju inte helt oangenäm. I så fall hade jag ju inte gjort det. Men ja, min inställning till den här boken är ganska mycket: Mjeh.

För övrigt: Så otroligt intetsägande omslag.

M varken mer eller mindre
Petra Backström
269 s.
Rabén & Sjögren
2016
Goodreads