Spoilers, klyschor och förutsägbarhet
08:16Okej, jag får så ofta höra att jag är knäpp när jag säger det här: Jag älskar spoilers. Så var det sagt. När jag läser om böcker och någon har skrivit spoiler-varningar är jag den som fortsätter läsa, trots att jag inte läst boken.
Jag kan faktiskt tycka att spoilers berikar mitt läsande. Det gör mig liksom inte så mycket att veta vad som händer, det är vägen dit som är den viktiga. Och det spelar väl ingen roll heller om jag får omg-upplevelsen nu eller senare? En sån berättelse där jag inte bryr mig om spoilers är Mortal Instruments. Jag har till exempel vetat sen innan jag läste bok två att (SPOILER! Markera för att läsa) [Jace och Clary inte är syskon], vilket en egentligen inte får veta förrän i slutet av bok tre (som jag alltså inte läst än). Och jag vet inte, jag tycker nästan att det gör det roligare att jag vet, för då kan jag liksom vänta på exakt det ögonblicket när det händer!
På samma sätt är jag typen som gillar förutsägbarhet. Jag tycker att det är lite charmigt till och med att jag vet vad som ska hända. Om det är en bra författare har hen använt klyschorna på ett sånt sätt att berättelsen ändå blir unik och spännande. Legend är ju till exempel en enda stor klyscha - tjej från överklassen ska ta fast den manliga brottslingen, men OJ de blev kära innan de hände. Och självklart måste hon hjälpa honom att fly. Grejen med Legend är ju att det är gjort på ett så okonventionellt sätt - tycker jag. Day är kille och superemotionell, medan June är tjej och superrationell. Karaktärerna är mångsidiga och berättelsen blir ändå spännande (ja, jag tycker definitivt att det är spännande fastän jag vet vad som ska hända).
Hur tänker ni? Spoilers och förutsägbarhet: Yay eller nej?
__________________________________________________________________________________
7 kommentarer
Jag hatar spoilers. Jag vill veta så lite som möjligt om vad som ska ske, och om det handlar om en nästa bok i en serie så läser jag inte ens dess summering. Förutsägbarhet är jag rätt okej med dock, allra helst om jag har fastnat för karaktärerna, men det är klart att inget slår när en bok lyckas att överraska mig totalt. :)
SvaraRaderaJag är precis som du (men försöker tänka på de som inte är det när jag bloggar...), jag söker mig till spoilers och vet gärna vad som ska hända i förväg. Mitt värsta är om jag vet att det kommer en twist i en bok och jag inte vet vad det är, då kollar jag nästan alltid upp det. Tv-serier klarar jag oftast inte av att se utan att titta i alla fall på den grundläggande handlingen flera säsonger framåt. Jag vet inte vad det säger om mig, att jag är trygghetsnarkoman som inte vill bli överraskad (sant) eller att jag bara är allmänt konstig (också sant) ;-) Håller med om Legend!
SvaraRaderaHaha den spoilern du varnade för här i ditt inlägg var faktiskt en sådan som jag kollade upp efter att ha läst första boken bara. Jag ville verkligen veta om det var så eller inte och jag visste att det ändå skulle dröja innan jag fortsatte läsa serien så, jag stillade min nyfikenhet på internet :p. Men jag känner inte att kommande böcker är förstörda för det! Så jag kanske heller inte bryr mig så väldigt mycket om spoilers, inte i vissa böcker i alla fall.
SvaraRaderaRiktig tankeställare det här! Jag vet inte riktigt, har nog inte tänkt på det så mycket känner jag. Men tror att jag är lite som du, om en författare lyckas med att få klyschorna att kännas nya och unika, är ju hen VÄLDIGT duktig! :)
SvaraRaderaJag brukar undvika spoilers, men är inte sådan att jag inte kan läsa böckerna om jag vet i förväg vad som ska hända. Tillexempel så såg jag de flesta av Harry Potter-filmerna innan jag läste böckerna och jag tyckte ändå de var jättebra! :)
SvaraRaderaJag letar inte upp spoilers, men tycker inte att de förstör läsupplevelsen heller.
SvaraRaderaNär det gäller böcker håller jag mig borta från spoilers, men när det gäller filmer och serier plöjer jag nätet efter dem. Då behöver jag inte spänningsmomentet att inte veta vad som ska hända.
SvaraRadera