"Panic" är en typ av spel som varje sommar spelas av avgångseleverna på den lilla orten där Heather bor. Heather har egentligen inte tänkt att hon ska vara med. Men så står hon där. Hon har precis blivit dumpad av sin pojkvän och känner sig ledsen och övergiven. Och hon bestämmer sig för att hoppa nedför klippan - den återkommande ritualen för att få vara med i Panic. 

Under spelens gång tvingas hon göra inbrott, stanna i ett brinnande hus och gå på en smal gång mellan två torn. Tävlingsgrenarna är inte bara farliga, de är rent av dödliga för de som tar ett enda snedsteg. Heather är nära att stryka med, men hon MÅSTE vinna.

Det känns som att temat för utgivningen den här våren måste ha varit HÖGA FÖRVÄNTNINGAR. Det var Hollow City. Det var Det handlar om dig. Och så var det Panic. Innan jag började läsa boken hade jag inte ens läst vad den handlade om, så jag blev glatt överraskad när det visade sig vara en väldigt intressant historia. Jag upptäckte efter att jag läst den att många på Goodreads var rädda för att det skulle vara en ny Hunger Games-rip off. Ärligt talat tänkte jag inte tanken en enda gång under den tiden jag läste boken att den har några som helst likheter med Hungerspelen.

I boken får vi växelvis följa Heather - uppvuxen i en "trailer park" med en mamma som tar droger - och Dodge - som tävlar för att hämnas sin syster som blivit förlamad i benen. Men givetvis handlar inte boken bara som själva spelet, Panic, utan också om allt runtomkring: Familj, vänner och kärlek. Heather försöker skydda sin lillasyster från deras mamma. Dodge försöker hitta en plats som är hans. Och allt cirkulerar förstås kring Panic.

Jag älskade den här boken. Jag älskade den typ mer än vad jag älskar Delirium. Efter att jag hade läst klart den här boken fick jag den där känslan av att varenda nerv i hela kroppen är utbränd, avsågad. Jag ville inte ens börja läsa Champion. Så bra var den.

Dock märks det ju rätt tydligt att det är Lauren Oliver. Fick frågan på instagram om en skulle gilla den även om en ogillade Resten får du ta reda på själv och Delirium. Alltså jag skulle säga nej. Oliver använder liksom fortfarande samma skrivsätt, och om en ogillat det i tidigare böcker lär en inte gilla det i den här boken heller.

« Panic | Lauren Oliver | 343 s. | HarperCollins | 2014 »