Åh, jag är av naturen en väldigt velig person och hatar verkligen när jag måste bestämma saker själv utan att ha alternativ att välja på (exempelvis: om någon säger "vad vill du dricka?" blir jag låst och kan inte svara. Om personen istället skulle säga "vill du dricka cola eller vatten?" skulle jag kunna svara utan problem).

Och det här är en sån Top Ten Tuesday när en får fylla i vad en vill i X:et. Jag tänker helt sonika välja åtta (för jag kommer inte på fler) karaktärer som jag identifierar mig med (och därmed älskar typ innerligt för att jag bara vill krama på dem). Okej, shoot.

1. Matilda i Matilda (Roald Dahl)
   Duuuh, tror knappt det finns någon som gillade att läsa när de var små som inte identifierar sig med Matilda. Jag läste väldigt mycket när jag var liten, och kände mig rätt ofta missförstådd eller understimulerad.
   
2. Hanna i Den första flickan skogen möter (Moa Eriksson Sandberg)
   Jag känner väldigt mycket igen mig i Hannas rädsla för att verka konstig. Hon vågar inte säga att hon ibland onanerar för hon vill inte verka "äcklig", men möts istället av att hennes kompis tycker att hon är konstig för att hon inte gör det. Jag tänker att det är typisk sådan balansgång i alla fall jag gick när jag var 12-13 - det här att hela tiden förhålla sig till hur omgivningen ska reagera på saker.
   
3. Elsa i Min mormor hälsar och säger förlåt (Fredrik Backman)
   Jag var inte i närheten av lika cool som Elsa när jag var sju år, men jag önskar att jag var det. Elsa känns snarare som en sjuårig version av 21-åriga mig.
   
4. Merissa i Två eller tre saker jag glömde berätta för dig (Joyce Carol Oates)
   Jag har haft otroligt mycket problem med att jag velat vara perfekt, vilket väl var en bidragande orsak till att jag knappt var i skolan en enda dag på hela gymnasiet (ja, det här är motsägelsefullt, men jag fick ångest när jag inte lyckades. Tänker fortfarande att gymnasiet är min största bedrift i livet).
   
5. Hanna i Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet (Linn Spross)
   Jag har nog alltid känt mig som den där personen som bara hänger med - vilket Hanna gör i den här boken. Hon hakar på Imagines alla galna upptåg, men är egentligen ingen större initiativtagare. Det här är väl lite story of my tonår. Och det här att vilja förändra världen, men att inte orka och att hela tiden dras med någon himla dubbelmoral.
   
6. Hermione i Harry Potter (JK Rowling)
   Alltså, återigen: Vilket läsande barn identifierar sig INTE med Hermione?
   
7. Minoo i Engelsforstrilogin (Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren)
   Jag tror att det även här är någon "duktig flicka"-grej som gör att jag identifierar mig med henne. För Minoo är snäll och fin och gör sina läxor osv.
   
8. Jag i Det handlar om dig (Sandra Beijer)
   Jag var inte själv typen som hånglade med killar och festade supermycket, men jag kan ändå identifiera mig så himla mycket med den här namnlösa huvudpersonen. Typ hur mycket allting känns och hur ONT det gör och att det känns som att ingenting ska gå över.

Och jag inser nu att det är väldigt få karaktärer som jag identifierar mig med NU. Alltså de som jag har listat får ju på något sätt representera hur jag var när jag var yngre. Jag tror att det är svårt att säga hur en är just nu (eller jag har det i alla fall), på samma sätt som att det är svårt att säga vad som är typiskt för den tid vi lever i JUST NU. Äsch, jag gör en ny lista om tio år. Då kanske.
__________________________________________________________________________________